Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Älskade dotter

16 december 2010 (21:37) | Linnéa | av: Ludmilla

Jag letade efter ett dokument på datorn och hittade detta. Det är skrivet våren 2007. Det handlar om en situation som jag har utelämnat detaljerna i eftersom den person det handlade om inte är medveten om det hela.

Älskade dotter,
Jag märkte att du var ledsen idag. Men du ville inte prata. Du har berättat för mig att du vill vara i fred när du säger så, så att jag ville inte pressa dig. När du vill prata tror jag att det är bra att vi gör det.
Jag vill först säga att jag aldrig har velat såra dig så jag hoppas att du inte har valt att tolka det på det sättet. Jag älskar dig. Mer än något annat på jorden!




Jag hoppas att du förstår hur jag tänker. Jag hoppas att du förstår att jag älskar dig. Jag vill inte såra dig. Jag känner inte att jag riktigt förstår hur du tänker just nu. Men jag vill gärna förstå. Så jag är väldigt öppen för att höra när du berättar.

Din mamma

Ja, så var det. Det känns skönt när jag hittar ”bevis” på hur jag kände och vad jag förmedlade till Linnéa.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Annika S
16 december, 2010 kl 16 december 2010 (21:51)

Jag blir också ” glad” ( inte riktigt rätt ord, men i närheten iaf) när jag hittar små bevis på kärlek och omtanke mellan Anna och mig, bevis på att jag var och är den bästa mamma hon kunde ha.
Linneá kunde inte heller haft en mer kärleksfull och hänsynsfull mamma.

” Vi äger!” som ungdomarna säger.

Kram/ Annika

Kommentar från Catarina
16 december, 2010 kl 16 december 2010 (23:45)

Absolut ”äger ni” alla mödrar som har förlorat era kära barn. Man ger sitt yttersta och lite till, till sina barn, man älskar dem vad som än händer även om man är arg i bland som faktiskt är en normal sak. Det är bara så sorgeligt att detta val finns att kunna välja att inte längre vilja stanna kvar här på jorden. Det valet borde tas bort och ersättas med andra val, bättre val. Men ni mammor gjorde inget fel , ni älskade era barn över allt annat på jorden och jag lider verkligen med er hur ni klarat av det????? Men ni var det bästa mammorna för era barn och det visste det med =)
Stärkande kramar till er alla!

Kommentar från B
17 december, 2010 kl 17 december 2010 (22:56)

Jag kanske är för privat nu men du har sagt förut att du tror dig veta varför Linnea tog sitt liv, att du ska berätta när tiden är rätt .. är det så?

Kommentar från Annika S
18 december, 2010 kl 18 december 2010 (21:30)

Känsliga unga kan känna mycket starkare känslor av skuld och misslyckande än de flesta jämnåriga för händelser och saker man sagt eller gjort, oberoende av sanningshalten.
Därför är det inte så viktigt veta exakt vad som plågade Linneá, vad det än var så står det inte i proportion till betydelsen eller vikten och konsekvenserna för Linneá själv och familjen.

Kommentar från petra
19 december, 2010 kl 19 december 2010 (14:28)

Håller med Annika, men sen är inte denna blogg skapad för att lära andra vilka konsekvenser man kan få utav det, (jag anar lite vad som Linnea råkade ut för, dock är jag inte alls säker på det) men om det är så att jag har rätt, tycker jag att precis som självmord är detta ett tabubelagt ämne, och hur farligt som helst, t o m vanligare än vad man tror, eftersom det hörs inte så ofta tycker flickorna själva att det är vidrigt, att folk ser på det som någonting fruktansvärt och ingen i hela jorden kan förstå dom, varfor??.. för att det finns inget stöd , dom tror att det är någonting dom valde själv, men de är ju barn!!! det är ju inte konstigt att dom väljer att göra dumma saker, det är det barn oftast gör. sen är det sämhällets jobb att hjälpa dom, så att dom inte druknar i deras egna tankar.
jag tycker att det ligger mycket vikt i att prata om just det, för att kunna bryta mönstret,

Kommentar från petra
19 december, 2010 kl 19 december 2010 (14:37)

Detta fick ingen plats där uppe…..

Ludmilla, jag tycker att du gjorde mer än vad andra mödrar skulle ha gjort i din situation, om jag ska vara ärligt så tycker jag att det var ”otur” att Linnéas tankar trtyggades så pass mycket så att hon valde att lämna världen, hon måste ha varit väldigt påverkad eller bestämd sen innan, jag vill säga till dig att det finns ingen tröst när man förlörar ett barn, och man måste helt enkelt göra det bästa man kan i förstsättningen, förtsätt älska sina andra barn och försöka vara där precis som du gjorde med Linnéa. Men i o m att du har börjat detta ämne med självmord tycker jag att det är ganska naturligt att skriva hela historien.

Skriv någonting