Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Att få leva…

23 december 2010 (10:11) | Cancern, livet | av: Ludmilla

Här är jag... i början av resten av mitt liv...

Foto: Pernilla Sjöholm

Ibland kan jag inte låta bli att få dåligt samvete.
Varför då?
Jo, jag har ett sådant bra liv.
Jag är frisk och jag har 4 barn i livet. Jag har en underbar man och ett stabilt liv på alla sätt. Jag har 4 syskon och stöttande föräldrar. Fina vänner.

Jag kunde ha varit död.
Om sjukdomen hade förblivit obehandlad hade jag dött inom ett par månader.

Men jag är frisk. Jag får leva.
Jag mår bättre nu än jag gjort på flera år.
Och det kan få mig att få riktigt dåligt samvete. Vad har jag gjort för att få leva?

Linda har en obotlig cancer.
Hon fick inflammatorisk bröstcancer förra året när hon väntade Erik.
Den finns i hennes skelett, i hennes lever och så nu även i hennes hjärna. Hon fick beskedet igår om att man sett en förändring på hjärnan också, vilket kan förklara hennes illamående, kräkningar och huvudvärk.

Jag känner med Linda och hennes familj så mycket.
Nu får Linda åka hem i alla fall och fira jul med sin familj.

Det är bra.
Väldigt bra.

Men ändå så otroligt orättvist.

Läs mer om Linda på hennes blogg här…
Läs mer om insamlingen vi gjorde för henne här...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Annika S
23 december, 2010 kl 23 december 2010 (10:31)

Ja, att livet är så orättvist här på jorden får mig att hoppas på en annan , mer rättvis tillvaro, där INGEN skall behöva drabbas så hårt som Linda och hennes familj. Det MÅSTE finnas någon mening med livet här och jag inser att Linda är en så otroligt vacker och levande människa att alla vi andra ter sig som bortskämda gnällspikar…Linda och andra som verkligen KÄMPAR och ÄLSKAR LIVET, ni är de mest levande och kärleksfulla på denna jord!!!!
Så otroligt viktiga för oss alla att det finns sådana fantastiskt fina människor mitt ibland oss!
Vilken mamma, hustru, vän och medmänniska du är Linda!
Jag älskar dig fast jag aldrig mött dig ! Tänk om du varit min kollega, vilken fin tanke, jag fotograferar också ” alltid”. Du hade varit klippt och skuren att jobba med mig!”
Du också Ludmilla, dina ögon lyser av kärlek, förlust och vetskap om vad livet är.

Kramar

Annika

Kommentar från Marie-Anne
23 december, 2010 kl 23 december 2010 (14:05)

Jag instämmer helt och fullt i det som Annika skriver ovan och skickar LJUS, VÄRME och KÄRLEK till Linda och till alla andra som kämpar och också till dig Ludmilla – ta vara på livet här och nu, för vi vet aldrig vad som väntar oss i framtiden.

kram till er från mig

Kommentar från Tina i Falun
23 december, 2010 kl 23 december 2010 (20:25)

Vilken fin bild på dig Ludmilla! Du har en sån fantastisk glöd i dina ögon. Hoppas du o familjen får en riktigt fin jul och för en stund kunna glömma allt ont som hänt. Jag tittade in hos Linda, och ja, livet kan verkligen förändras över en natt. Lider med dig Linda och håller tummarna för att du snart mår bättre. ’
Vi måste alla verkligen försöka njuta av nuet – ingen vet hur det ser ut imorgon -tänk att man ständigt behöver påminna sig om att vara här o nu.
Kram Tina

Kommentar från petra
23 december, 2010 kl 23 december 2010 (20:35)

Hej Ludmilla!
vilken fin bild på dig!,
jag tycker att det handlar inte om valda personer.. jag tycker alla vi i jorden är ”utsatta” för att drabbas av vad som helst i livet, vare sig det är en obotlig sjukdom eller t ex. det som drabbade dig, att förlöra ett barn (två saker som är det värsta man kan tänka sig i livet). Jag tycker alla får sina dåliga stunder någon gång i livet men vissa är svårare och mer avgörande än andra.. Man kan egentligen inte göra mycket mer än att vara tacksam för det man har och försöka prioritera sin familj över allt annat. (eller vad som man anser viktigt i livet ). Bara på det sättet man kan finna lugn och ro i detta liv .

Kommentar från Ingrid
24 december, 2010 kl 24 december 2010 (16:52)

Ja tänk vad du fått gå igenom för att komma dit där du är idag.

Så jag tycker att du kan kosta på dig att njuta tillvaron och ditt liv och le åt livets små ting 😀

Det är fruktansvärt orättvist att cancern fortfarande får fäste i nya individer trots forskning. Men fram tills dess att gåtan är löst, så är det facit.

Varma tankar till Linda med familj.

Bamsekram

Kommentar från Kristina
25 december, 2010 kl 25 december 2010 (0:51)

Jättefin bild på dig, den utstrålar värme och vishet, du har sett något som ej alla sett. du behöver inte ha dåligt samvete för du har fått din beskärda del av livets svårigheter. Varför vissa drabbas mer och andra till synes mindre det vet vi inte, ,men alla får ngn gång pröva det som är tungt och svårt men inte alltid syns utåt. Jag tror att tyvärr får de mindre stöd för att det inte syns utåt och kanske kan var tyngre att bära ,än när det syns och många visar omtanke och bryr sig. Gläds över ditt liv du har just och uppskatta varje ögonblick. Sen får vi dela och bära för de som har det jättetungt just nu som Linda och hennes familj. De är i mina tankar och böner hela tiden. Ha en glad fortsättnng på julen. Julekramar Kristina i Umeå

Kommentar från Marina
2 januari, 2011 kl 2 januari 2011 (22:10)

Så härligt att du börjar se ut som dig igen! (på flera plan)

Hoppas vi ses snart! ( i mars i skene kanske?)

Skriv någonting