Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Förlossningsförberedelse

6 januari 2011 (21:06) | förlossning, graviditet | av: Ludmilla

FÖRLOSSNINGSFÖRBEREDELSE  
Profylax – Babyz Of Sweden på DN
Babyz profylax vill önska alla blivande föräldrar ett riktigt gott nytt år 2011 och samtidigt erbjuda en unik profylaxkurs med professionell och modern coaching av kompetenta barnmorskor för dig och din partner.
Med acceptans, praktiska övningar och med mindfulness eller målbilder får du styrkan att föda med trygghet, tillit och mod.
Varmt välkomna – för bästa förlossningsupplevelse.

DN-kortspris:
Gruppkurs 1 509 kr (ord pris 2 090 kr)
Privatkurs 2 490 kr (ord pris 3 290 kr) .
Dessutom får du som bokar en kurs 25 % på första inköp hos Baby Revolution.
Datum: 1 januari – 28 februari.
Plats: Du kan välja att gå kursen på tre olika platser i Stockholm.
Bokning: www.babyz.se  eller på tel 0704-44 56 04. Uppge DN-kortsnummer vid bokning.
Läs mer: www.babyz.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Alice
9 januari, 2011 kl 9 januari 2011 (1:29)

Jag är också 14. Det är ingen lätt ålder. Det handlar inte bara om hormoner och förvirrande utveckling, är man en tjej i Sverige och fjorton år gammal finns det gott om saker som drar ner en, djupare och djupare. Kraven är mycket högre än vad någon anar, ingen vuxen kan nog förstå för att vi växer upp med dem här kraven. Jag vet inte så mycket om Linnea, men jag vet att kraven som ställs är omöjliga. Du ska vara vacker, smart, rolig, snäll, sk ”cool”, på ön där jag bor ska du dessutom vara rik och helt enkelt RÄTT. Ni anar inte hur svårt det är, hur svårt det är att hitta sig själv. Inte ens kärleksfulla föräldrar räcker, ärligt talat känns det väldigt ofta som att det inte finns någon mening i huvudtaget.
Jag hittade den här bloggen när jag sökte på psykologi. Jag har tidigare vart deprimerad, men knappt vågat säga det till mina föräldrar. Denna ”depression” (citattecken pga att det är bara så jag själv tolkar det, inte en diagnos) höll i sig i ett år och gjorde att livet kändes meningslöst. Jag känner att jag håller på att återvända dit. På senaste tiden har jag haft allt, det har gått bra. Jag har lyckats i skolan, mitt umgängesliv och kärleksliv (ja, vi är 14 men vi har seriösa förhållanden) och jag har hittat en vän som är så otrolig viktig och underbar. Ett tag hade jag alltid det där. Sen kraschade allt. Nu känns livet som en omöjlig, orubblig vägg. Som skiljer mig från det som kan göra mig fri. Jag känner mig som att jag sitter i en bur. Jag har bara en enda sak i mitt liv som håller mig uppe, det är Afrika dit jag åkte en månad i somras. Där hittade jag allt jag någonsin har velat ha, och där kunde jag vara allt jag någonsin har velat ha. Men jag är fast här i Sverige och just nu vill jag helst av allt lägga mig ner att dö. Jag vet inte varför jag skrev det här, kanske för att jag blev berörd och på något sätt sympatiserade med Linnea. Kanske jag behövde akriva av mig. Jag sörjer med dig, din smärta är min smärta. Men smärta kommer efter kärlek och kanske kärlek är det enda vi har.

Kommentar från Ludmilla
9 januari, 2011 kl 9 januari 2011 (20:34)

Alice: Tack för att du berättar om hur du tänker. Det hjälper mig att få höra det. Jag har ju förstås också varit 14 år och jag tyckte det var den absolut jobbigaste tiden i mitt liv. Man är ganska mogen, men har fortfarande inte så mycket livserfarenhet. Och det gör att man tar allt på väldigt stort allvar.

Om du känner att du är på väg ner i en svacka igen vill jag att du ska påminna dig om att du kom upp ur den svackan som du hade tidigare. Det kommer att bli bättre!!! Om du inte känner att du klarar av att ta dig upp själv, måste du också be om hjälp!

Varmaste kramar!

Ludmila

Skriv någonting