Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Busunge!

9 januari 2011 (20:12) | barn | av: Ludmilla

Nog känns det att man har en ettåring hemma minsann! Det är verkligen full fart hela tiden.

Sophie måste passas HELA tiden. Hon busar mest hela tiden och är MYCKET självständig. Samtidigt är hon så mjuk och go och kommer med jämna mellanrum under dagen med armarna utsträckta och säger ”kaaaaaaaaam” och så vill hon kramas, utan att hon är ledsen. Hon är glad och nöjd men vill ge mig en kram. Mmmm! Kram! Så trycker hon till och sedan går hon iväg igen och fortsätter med det hon höll på med. Mysunge! Man blir så lycklig ända in i hjärteroten!

Sophie är en vildbatting! Hon drar runt på stolar för att komma upp där hon vill. Sen klättrar hon helt sonika upp eller in dit hon vill.

Hon öppnar kylskåpet och drar ut det som hon vill ha – t ex “eeeee” dvs ägg. Det är jättespännande att klämma sönder dem. Det blir så spännande när det är geggigt på golvet. Sen stoppar hon in förslagsvis hudkrämen i kylskåpet. Baconpaketet hittade jag i soffan. Det är verkligen spännande 😉

Hon tar inte ett nej för ett nej heller. Säger man nej, tittar hon konstigt på en och fortsätter helt sonika. Tar man bort handen stoppar hon ned den andra handen kvickt som en ål (?). Och om man försöker lyfta bort henne blir hon hal som en likadan och glider ur greppet, slänger sig på golvet och slår huvudet mot golvet… Hmmm… Inte direkt något man vill utsätta henne för…

Ja, bortskämd blir hon nog. Om det nu kallas för bortskämd. Men, jag vill inte heller begränsa henne för mycket om det inte är absolut nödvändigt. Jag vill liksom inte påverka hennes personlighet mer än nödvändigt…

Jag har förändrats väldigt mycket som mamma under dessa snart 24 år och 5 barn senare… Med Emelie var jag mycket hårdare och satte mycket tydligare gränser mycket tidigare. Idag vet jag mer vad som är viktigt och vad som inte spelar någon roll. Jag är naturligtvis mycket mer avslappnad och njuter mycket mer hela tiden!

Jag kan bara sitta och njuta av att se hur den lilla busungen suger åt sig livet med hela sitt hjärta!

Här hade jag velat lägga in en bild från kylskåpet där någon lämnat efter sig en napp och en hudkräm… men minneskortet gick sönder och alla bilderna är borta! 🙁

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Annika S
9 januari, 2011 kl 9 januari 2011 (21:34)

Härligt;-)

kan man inte rädda minneskort?
Imorgon skall jag möta alla barn igen, många har jag inte sett sen 22 december.
Blir nog full rulle och glada barn!

Kommentar från Anna
10 januari, 2011 kl 10 januari 2011 (8:40)

Kvickt som en vessla tror jag du sökte! 🙂

Vi räddade ett havererat minneskort, tror att det var en fotobutik vi lämnade in det hos.

Pingback från Pinsam insikt i farmor-skapet « En dag i taget
2 februari, 2011 kl 2 februari 2011 (8:39)

[…] varje gång vi möts över hur de möter o bemöter sina barn. Ludmilla bloggade nyligen om hur hon undviker att begränsa Sofie o jag log med hela mig  – det är precis så jag önskar att barn får möta […]

Skriv någonting