Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Diakonvigning

12 januari 2011 (18:50) | livet | av: Ludmilla

Häromdagen blev en nära vän till mig vigd till diakon i Uppsala Domkyrka.
Det var en spännande upplevelse i samband med en högmässa.

Vi brukar inte gå i kyrkan så det var annorlunda på många olika sätt. Men högtidligt var det verkligen! Det var en procession med många olika personer som tågade in med biskopen och allt. Körer och olika ritualer.

Diakoner och präster vigs tillsammans. Det var nytt för mig. Och ärligt talat så visste jag inte heller egentligen vad en diakon var för något. Men, nu har jag lärt mig att det är en tvåårig utbildning (på deltid, efter att man har en annan utbildning i grunden) och att man avlägger löften som innebär att man ska stå på de utsattas sida.

Det var en stor dag för min vän och det var fint att få vara med!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Kristina
12 januari, 2011 kl 12 januari 2011 (19:27)

vad roligt. Jag lever med en diakon, dvs min man som är diakon i Umeå och han står verkligen vi d de utsattas sida. Han jobbar med de utslagna ,hemlösa ,psyk svaga och med drogförebyggande på skolor och fritidsgårdar. ett jätteviktigt jobb och där man ofta får gå in o stötta när samhället ej räcker till. Hoppas du har det bra Kram Kristina I Umeå

Kommentar från Angelica
12 januari, 2011 kl 12 januari 2011 (21:02)

Jag var också på präst- och diakonvigning i söndags. Det var fint att se alla människor som viker sina liv åt att hjälpa utsatta människor… som ju du som läkare också gör, och andra som jobbar inom vårdyrken. Ibland önskar jag att jag hade valt en annorlunda väg.

Kommentar från Anna-Karin
16 januari, 2011 kl 16 januari 2011 (12:57)

Diakoni tycker jag är det bästa med kyrkan, dvs det kristna budskapet omsatt i praktiken och inte bara i ord. Det är för mig det det handlar om egentligen 🙂

MVH// Anna-Karin

Skriv någonting