Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Så är det nu

6 maj 2011 (20:09) | livet, självmord | av: Ludmilla

20110506-090827.jpg

Jag stannar upp och funderar.
Snart är det ett år sedan som jag slutade min behandling.

Det har varit ett tufft år. Tre tuffa år. Inte så enkelt att komma tillbaka.

Men nu är jag tillbaka.

Jag läste om boken som Susanne Pettersson skrivit ”Bryt ihop och kom igen”. Jag ska beställa den. Vad är det som gör att en del personer som går igenom väldigt svåra saker men ändå lyckas komma tillbaka med full kraft?

Jag känner att jag är tillbaka med full kraft nu. Och detta trots att det egentligen är den svåraste tiden just nu. Det är tredje gången som jag går igenom den här svåra tiden.

Ändå så har jag mer kraft än någonsin. Jag är tillbaka.

Och det

betyder inte att jag inte saknar Linnea. Det har inte med det att göra. Men jag har hittat en mening.

Ändå.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Erika
6 maj, 2011 kl 6 maj 2011 (20:43)

Skönt att höra! Kram

Kommentar från Karro
6 maj, 2011 kl 6 maj 2011 (21:08)

Fiin blogg!! <3 =)

Kommentar från Susanne
6 maj, 2011 kl 6 maj 2011 (21:10)

Underbart!

Kommentar från Marie-Anne
6 maj, 2011 kl 6 maj 2011 (23:24)

STOR kram till dig från mig

Kommentar från Wiilow [Foto Tankar Känslor]
7 maj, 2011 kl 7 maj 2011 (1:12)

Du är verkligen en sann kämpe Ludmilla.Det du gått igenom,att mista ett barn och sedan alla andra hemskheter, får så många andra att förstå och kämpa till att en dag blir det en mening med livet trots allt. Jag är såå glad att du känner så.

Många STORA kramar

Kommentar från Catarina
7 maj, 2011 kl 7 maj 2011 (3:18)

Kan tro man får sina funderingar ibland som du som gått igenom så mycket och gång på gång rest dig upp och inhämtat krafterna igen till att fortsätta orka. Man säger ibland hur mycket ska en människa orka? Och lika undrar man varför vissa måste gå igenom så många prövningar i livet och andra knappt något? Så härligt att höra att du återhämtat dina krafter efter allt men förstår ju också att stunderna av minnena kommer och går.
Men som en läkare sa till mig när man sörjt riktigt och varit i detta bottenlösa hålet, mått riktigt dåligt i det då kommer man alltid upp på den andra sidan igen, halkandes givetvis neråt ett antal gånger men slutligen upp. Men bara så orättvist att vissa ska drabbas flera gånger. Samtidigt måste det också kännas enormt skönt att veta vilka enorma krafter man har om man gått igenom det du har…så här i efterhand. Du klarade av allt det fruktansvärda ändå och det måste vara som att få ett nytt liv? Du är enastående och även hela er familj som också varit drabbade lika hårt.

Kommentar från Ulla i Umeå
7 maj, 2011 kl 7 maj 2011 (9:57)

Hej Ludmilla!
Härligt att läsa det du skriver – ger mig hopp o tröst! Läste reportaget i ÅR.. Känner mig stolt och glad att jag haft förmånen att träffa dig IRL. Du har blivit något av en förebild för mig.. Många kramar/Ulla

Kommentar från Pegita
7 maj, 2011 kl 7 maj 2011 (13:42)

Hej ludmilla. Vad roligt att höra. Jag är glad för din skull!
Vad är det som gör att en del personer som går igenom väldigt svåra saker men ändå lyckas komma tillbaka med full kraft? Svaret på frågan är nog många olika saker. Ett svart som jag tror har stor betydelse är, social nätverk. Har man vänner, familj etc och känner social samhörighet så har man lättare att ta sig ”tillbaka”. Människan är ett flockdjur och utan social närverk bakom ryggen är man nog ganska svag. Detta tror jag är en av anledningarna som gör det svårt för många att komma tillbaka. Du har verkligen haft tur som har haft en sån underbar man och underbara barn.
Kram P

Kommentar från Pegita
7 maj, 2011 kl 7 maj 2011 (13:45)

Människan behöver känna sig älskad, sedd och bekräftad. Det ger oss näring och då klarar vi lättare av att återhämta oss och se meningen med livet.
/P

Kommentar från Malin
8 maj, 2011 kl 8 maj 2011 (22:19)

Va härligt att höra! Jag har följt dig på avstånd i 2,5 av dina svåra år, du hjälper många med din styrka och kunskap om livet, tack för att du finns. Kram på dig!
Malin

Kommentar från Britta
9 maj, 2011 kl 9 maj 2011 (6:49)

Min resa har sett annorlunda ut än din, men det har varit en resa och jag kan skriva under på att man kan resa sig från livets svårigheter. Jag skulle vilja påstå att den styrka jag äger idag är lite mer. Ur sorg och smärta växer människan om de har modet att möta känslorna. Det betyder inte att man glömmer det som hänt. Man bär sin bearbetade historia med sig.Jag beundrar ditt mod. Skönt att du går vidare du förtjänar det.

Kommentar från ROXANNA – KAMP EFTER CANCERN
9 maj, 2011 kl 9 maj 2011 (11:27)

DU ÄR STARK!!!!

Länka gärna min CANCER insamling

ALLA får självklart en TACK länk

betyder sååå mycket för dom sjuka

Kommentar från Leena
9 maj, 2011 kl 9 maj 2011 (16:53)

Ludmilla, du har en sådan oerhört styrka i dig!
Jag skrev en citat på FB igår och det stämmer så bra med det du och din familj har levt igenom.
”Bortom extrem trötthet och smärta kan vi finna en lätthet och styrka som vi inte visste att vi besatt; kraftkällor som vi aldrig har nyttjat eftersom vi aldrig har tvingat oss förbi hindren!” (William James)

Förresten, jag har Susanne Pettersson bok på sängbordet…men har bara börjat läsa den. Lyssnade på henne i början av april och föreläsningen gav mig så mycket så jag tänker vänta med boken.

Kramar

Kommentar från Eva
9 maj, 2011 kl 9 maj 2011 (20:12)

Det är otroligt hur människa livet, trots svåra trauma i livet. Har just läst boken ”en ängel till låns” av Humlan Milton. beprövade läkemedelHon skildrar kampen med en cancersjuk son som dog i hennes armar. Så mycket kärlek o så mycket hopp..,

Kommentar från Kristina
10 maj, 2011 kl 10 maj 2011 (14:43)

Det är så roligt att läsa att du är tillbaka. Du har verkligen kämpat och är värd all glädje och allt gott, ja det är hela din familj för kampen har ni delat.
Jag har varit så dålig av behandlingen att jag inte orkat vara in och läsa på ett tag, så därför gläds jag mad dig nu att det går åt rätt håll. Känner mig själv rätt knäckt eftersom min ca behandling avbröts igår. Min kropp klarar det inte längre och ssk inte hjärtat, så min läkare säger att vi får ej ta ihjäl mig med behandlingen. Jag förstår vad hon säger med huvudet men min känsla är inte där än. Jag ville ju så gärna ta all behandling som var möjlig för att få leva. SÅ nu hoppas jag på under. Önskar dig all välsignelse. Tittar in när jag orkar Kram Kristina i Umeå

Kommentar från Inkan o Ligan
10 maj, 2011 kl 10 maj 2011 (20:40)

Jag är så glad för din skull.
MEgaSTOR Kram

Kommentar från Mia
14 maj, 2011 kl 14 maj 2011 (9:48)

Så härligt att höra att du funnit ett bra liv igen!

I veckan lyssnade jag till Inger Hanssons föreläsning om ”Våga mer, än du törs!” som handlar om just livskunskap. Det ger mig styrka och gör att jag mår väldigt bra efter att ha lyssnat på människor med så positiva tankar om livet. En del människor har en otrolig kraft att sprida positiva ringar till sina medmänniskor, trots ett tufft liv. Du är en sådan person!

Kommentar från Mia
14 maj, 2011 kl 14 maj 2011 (9:50)

Så härligt att höra att du funnit ett bra liv igen!

I veckan lyssnade jag till Inger Hanssons föreläsning om ”Våga mer, än du törs!” som handlar om just livskunskap. Det ger mig styrka och gör att jag mår väldigt bra efter att ha lyssnat på människor med så positiva tankar om livet. En del människor har en otrolig kraft att sprida positiva ringar till sina medmänniskor, trots ett tufft liv. Du är en sådan person!

Skriv någonting