Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Sorgens fasetter

29 maj 2011 (19:17) | Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Sorgen innehåller så många sidor.
Som sidor på en slipad sten, en diamant.

Olika sidor av samma sak…

Tankar och känslor som virvlar om varandra i en tidvis stillsam och tidvis hetsig, dans.

Den uppgivna sorgen
Linnéa hur kunde du lämna mig? Tänk på dina syskon…
Du hade ju hela livet framför dig…
Vad ska jag göra?
Hur ska jag orka?
Hur ska jag göra?

Den hopplösa sorgen
Jag orkar inte mer.
Det finns ingen mening med detta längre.
Jag är en misslyckad person.
Jag lyckades inte göra mitt barn lyckligt.
Allt är mörkt.
Jag har inte rätt att fortsätta vara förälder.
Jag har inte rätt att fortsätta leva.

Den ilskna sorgen
HUR KUNDE DU?
DU som hade det så BRA!?
Du som var så ÄLSKAD av så många!?
Du som hade så lätt för dig.
Du som var så vacker.
Så egoistiskt av dig!!!
Att lämna oss i det här…
Hur kunde du..?

Och BUP… som inte ”vaktade” dig… Som inte frågade de frågor de borde. Som inte utredde det de borde.
Hur kan de ens leva med vetskapen att de inte gjorde det de skulle..?

Den förstående sorgen
Så svårt du hade det mitt barn.
Så fruktansvärt jobbigt du hade det som var tvungen att ”välja” den här utvägen.
Du var sjuk och fick inte den hjälp du behövde.

Den stora saknaden
Linnéa, du fattas mig…
Jag saknar din lukt…
Jag saknar känslan av din hud…
Jag saknar känslan av ditt hår…
Jag saknar att höra din röst…
Jag saknar att se din själ…
Jag saknar att höra dina åsikter…
Jag saknar att höra ditt skratt…
Jag saknar, saknar, saknar, saknar…

SAKNAR!!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ulla i Umeå
29 maj, 2011 kl 29 maj 2011 (19:27)

Nu har du det jobbigt Ludmilla. Det märks i det du skriver….
Kramar om på distans

Kommentar från Erika
29 maj, 2011 kl 29 maj 2011 (20:13)

Mycket fint skrivet Ludmilla. Tänker på er alla.
Kram e

Kommentar från Eva-Len Strandberg
29 maj, 2011 kl 29 maj 2011 (21:10)

Svåra känslor svårt att hitta glädjen i livet en sådan här gång. Jag hoppas ni hittar all den styrka ni behöver för att orka fortsätta. Många tankar och kramar skickar jag till er.

Kommentar från Leena
29 maj, 2011 kl 29 maj 2011 (21:24)

Ludmilla,
Så fint du beskriver alla känslor som förknippas med den sorgen vi bär…
Och så mycket sorg det finns i dina ord, känner igen mig i detta.

Du kommer att vara i mina tankar imorgon. Skickar dig en kram <3

Kommentar från Catarina
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (0:07)

Ja de tär inte bara en känsla när något så fruktansvärt händer. Inte bara en händelse som en del tycker man ska ”jobba” bort, inte älta mer osv..tror du förstår hur jag menar. Det är så många delar som tar så mycket olika tid att gå igenom, bearbeta, sörja mm. Bit för bit måste man gå igenom det och det tar inte en månad eller 3 , det finns faktiskt ingen exakt tid för hur länga man ska sörja utan man gör det tills det känns okej att gå vidare för sig själv. Men ofta är det ”alla andra” och det som inte drabbats kanske som har det mesta synpunkterna på hur, när och var man ska göra. Alla är vi olika och behöver olika lång eller kort tid på oss.
En sak kan jag förstå är en jobbig bit att inte den delen som skulle ”ta över” lite just BUP tillät detta hända. När man som förälder gjort allt i sin makt och en instans ska hjälpa, en instans som SKA vara proffs på detta och sedan händer det som hände..DET är inte lätt att förlåta, acceptera. Det skulle kunna detta bara!
Men det värsta att aldrig mer få ha sitt barn hos sig…kan bara inte ens tänka den tanken för det känns verkligen som man skulle bli tokig.
Sänder en extra varm och stärkande kram till dig denna dag och det dagar det är tungt!

Kommentar från Louise
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (8:26)

Tänker på Er idag!

Kram kram/LOUISE

Kommentar från Maria
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (9:06)

Tänker på er allihop och på lilla Linnea idag..
Sänder en styrkekram till er alla!

Kommentar från ”Cecilia+Borderline”
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (14:32)

Jag tycker du har beskrivit din sorg och saknad väldigt bra. Sorg är tungt.. Jag vet ju själv hur tung jag tycker det är att många av mina vänner inte längre lever och hur mycket jag sörjer mitt dödfödda barn, men det går knappt att jämföra med din sorg rättare sagt; man kan aldrig jämföra sorg och sorg. Jag kan bara tänka mig hur tungt det måste vara att mista ett barn man levt med så länge.. Jag tänker på dig.

Kommentar från Marie
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (14:43)

Kram

Kommentar från Helene
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (16:36)

Tänker på dig massor !!
KRAM Helene.

Kommentar från Marie-Anne
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (17:14)

sorg, smärta och saknad idag. STÖRSTA kramen

Kommentar från Camilla
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (18:40)

Så fint skrivet Ludmilla! Tänker på dig!
Kram Camilla

Kommentar från Louise
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (18:56)

Lägg ilskan på BUP och dessa män över internet, du är en underbar mamma och jag hoppas att du och din familj mår bra, tänker på Linnea och er ibland♥
Bara en fråga, hur länge hade Linnea dansat magdans?
Sköt om er denna dagen och alla andra dagar, året runt också.

Kommentar från karoline
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (19:00)

varma tankar från Falun till er idag <3

Kommentar från Tonårsmorsa / Fatou
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (21:00)

Jag tänker på er idag när jag tänder ett ljus. Säger till barnen: ”Idag är det 2 år sedan Linneá tog sitt liv!” Barnen svarar i en mun: ”Nej, det är 3 år sedan…”

Jag undrar var tiden tog vägen?

Jag minns första gången vi sågs, strax efter Linneás bortgång och du frågade mig: ”Tror du det går att förhindra någon som är självmordsbenägen?” Och jag svarade, utan att tänka, men ändå med min sanning att jag trodde det. Då svarade du att det gjorde ont i dig att tänka så, för då kändes det som om du kunnat göra något för att förhindra. Jag ångrade min ord.

Idag ångrar jag dem inte, men har funderat mycket. Jag tror det går att förhindra. OM man vet vart det är på väg. Men ibland vet vi faktiskt inte det. Ibland inser vi inte hur dåligt någon mår. Jag är fortfarande övertygad om att du gjorde ALLT som stod i din makt, med den kännedom och kunskap du hade då. Jag anser också att du faktiskt gjorde väldigt mycket, trots att du inte visste hur dåligt Linneá mådde. Att hon befann sig på BUP är ju ett väldigt konkret exempel på vad du faktiskt gjorde!

Jag tycker du är en fantastisk kvinna, mamma och medmänniska!! ♥♥♥

Kommentar från Amanda
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (21:23)

RIP Linnéa Göller

Kommentar från Britta
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (22:00)

En fin beskrivning hur sorgen kan växla. Sorg har så många sidor. Det känns så riktigt att du vågar ta på den och känna på den. När vi tränger undan sorgen och håller den tillbaka då skadar den nog själva livet, äter upp oss inifrån för att vi inte vågar känna. Du vågar och det hjälper nog många fler att våga känna på sin. egen smärta

Kommentar från Maria
30 maj, 2011 kl 30 maj 2011 (22:16)

Tänker på er och Linnéa idag <3 Kram

Kommentar från Hannah
31 maj, 2011 kl 31 maj 2011 (9:15)

Åhh vad jag känner igen mig i dina ord. /Varma hälsningar från en syster som förlorat sin bror i suicid

Skriv någonting