Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Grattis på 18-årsdagen Linnéa

7 juni 2011 (22:46) | Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag har det varit din 18e födelsedag.
Idag blev du myndig.

Det känns så märkligt att fira den 4e födelsedagen utan dig redan…
Du blev bara 14 år och nu 3 år senare skulle du fylla 18…

Linnéa, idag skulle du alltså blivit myndig. Du hade antagligen varit ett år utomlands och kanske kom tillbaka nu i dagarna. Du skulle säkert ha bokat en tid för uppkörning redan imorgon. För övningskört skulle du ha gjort länge. Först tänkte jag att du nog önskade dig körkort i födelsedagspresent, men så kom jag på att det hade nog varit födelsedagen förra året. Du planerade i god tid. Du var ekonomisk. Du började spara till en egen bil redan som riktigt liten.

Vad hade du gjort mer?
Ja, vad hade du inte gjort? Du var så driftig och framåt vad gäller allt. Du hade tagit för dig och haft massor med olika engagemang. Det skulle gå utmärkt i skolan och kanske skulle du fortsatt att läsa extra kurser för att lära dig mer och mer… Du verkade aldrig få nog, och du verkade kunna komma ihåg allt.

Sommarjobb skulle du inte ha haft svårt att få. Du kunde redan när du levde hjälpa mig på kontoret med allt som du ville lära dig. Du var en riktig klippa, redan då! ”Linnéas Simskola, det är Linnéa!” svarade du moget och orädd. Inget hindrade dig.
Du hade säkert också kunnat jobba på Hambergs Fisk där du PRAOade och gjorde succée, eller på lanthandeln ute på Högmarsö där du skulle ha arbetat för 3 år sedan. Var du än var så gjorde du så bra intryck att man var tacksam om du ville komma tillbaka.

Det var något märkvärdigt med dig Linnéa.
Vad var det som var så speciellt med dig?

(Det är lätt att tro att man så här i efterhand konstruerar något som var bättre än var det var, allra helst om det är mamman som skriver. Men faktum är att jag är ganska säker på att alla de som har träffat Linnéa håller med mig. Det var något särskilt med Linnéa.)

Linnéa, du fick alla att känna sig speciella när de var nära dig.
Jag tror att du hade lärt dig att tidigt ge ”rätt” feed-back till var och en som du mötte. Du hade en stor social begåvning där du snabbt lärde dig vad personen du mötte ville ha. Vilken typ av bekräftelse. På så sätt handlade det mer om den personen än om dig. På så sätt glömde du också bort att känna efter vad du själv ville. Du glömde bort dig själv där någonstans på vägen.

När du sedan skulle hitta tillbaka till vad du ville, vem du var, så gick det fel. Det var då du började komma i kontakt med fel personer. Först helt oskyldigt på internet. Det var du som var drivande. Det var du som hade kontrollen. Trodde du…

Linnéa, idag kan jag se att du blev sjuk. Idag kan jag se att du lyckades hålla fasaden ända in i sista minuten. Du bar på hemligheter som du inte kunde berätta för någon. Du trodde att du skulle klara det själv, precis som du klarade allt annat. Du tyckte att du kunde se hur allting hängde ihop. Du tyckte det var du själv som hade ställt till det och därför skulle du klara det själv.

Älskade barn… om du bara hade berättat så hade vi ju tillsammans rett ut det. Förstår du väl!?
Ingenting är för svårt att lösa.
Och vi älskar dig för den du är oavsett vad som har hänt.

Linnéa, min älskade nu vuxna dotter. Tänk om jag hade fått vara med dig idag och dela den stora dagen.
Tänk om du hade funnits kvar hos oss.

Grattis på födelsedagen Linnéa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Tizzel
7 juni, 2011 kl 7 juni 2011 (23:27)

<3

Kommentar från Sara
8 juni, 2011 kl 8 juni 2011 (6:29)

Så vacker text, för varje år som går så blir du starkare.
Grattis på födelsedagen Linnea♥♥

Kommentar från Erika
8 juni, 2011 kl 8 juni 2011 (6:52)

Grattis på födelsedagen Linnéa!
Din mamma har så rätt. Du var mycket speciell!
Kram till hela familjen.

Kommentar från Tuija
8 juni, 2011 kl 8 juni 2011 (6:53)

Grattis till att just du fick bli Linneas mamma. Visst är det ofta så, att våra Änglabarn på nåt sätt var väldigt speciella, lyhörda, vackra och ett möte med dem glömde man inte. Det är inga efterkonstruktioner utan det var så! Som Matias med sitt vackra leende, livsglädje och empati, så stark och vacker – precis som Linnea berörde han.

Och vet du vad? De fortsätter att beröra andra, våra änglabarn trots att dom är döda..

Stor kram till dig och jag ger mig sjutton på att det var en hejdundrande fest igår!

Kommentar från Marie-Anne
8 juni, 2011 kl 8 juni 2011 (7:01)

LInnéa gjorde både intryck och avtryck i människors liv. Grattis på födelsedagen, Linnéa ♥♥♥

kram till dig från mig

Kommentar från Eva-Len Strandberg
8 juni, 2011 kl 8 juni 2011 (8:37)

Skickar en stor kram till Linneá som finns där någonstans som en liten ängel, och en stor kram till er som finns kvar.

Kommentar från Monica
8 juni, 2011 kl 8 juni 2011 (15:25)

Åh.

Kommentar från Inkan o Ligan
8 juni, 2011 kl 8 juni 2011 (21:12)

Åh tårarna rinner för din skull. För förlusten och för att du inte får fira den med henne.
Du skriver så fint och visst är ens barn dom allra bästaste, finaste duktigaste. Men skriver du att det är sant det du skriver så är det så.
Bara du coh dom som kände Linnea vet. Själv har jag ju inte fått den förmånen.
Kram vännen från mig i cyber

Kommentar från magnus
9 juni, 2011 kl 9 juni 2011 (18:38)

Grät när jag läste detta .
Sköt om dig ,du är en stark kvinna.

Hälsn magnus

Kommentar från Anna
9 juni, 2011 kl 9 juni 2011 (22:07)

Tänker på dig och Linnéa. Önskar att man kunde fått lära känna henne genom din blogg som levande. Men hon blir levande genom dina texter, Ludmilla! Vi minns! Kram till dig!

Pingback från För vems skull lever jag? – kulturella olikheter o min utveckling « En dag i taget
11 juni, 2011 kl 11 juni 2011 (7:39)

[…] har under lång tid följt Ludmilla´s blogg,  hennes dotter Linnea skulle ha blivit myndig i tisdags om hon inte tagit sitt liv strax innan hon fyllde 15. Jag har följt Ludmillas kamp via bloggen o […]

Kommentar från Ronja
14 juni, 2011 kl 14 juni 2011 (11:56)

Eller kanske hade hon tagit ledigt på somrarna ist för att jobba. Legat på stranden och umgåtts med kompisar. Kanske hade körkortet faktiskt fått vänta, och kanske hade hon njutit de senaste barndomsåren av att bara vara barn och fri. Hur som helst, så hade det inte spelat någon roll om körkortet inte var taget, eller om hon inte hade sommarjobb, eller något sånt… För Du, Linnéa, hade haft hela livet framför dig. Tid till körkort, resor och jobb. Hela livet. Det är synd att du inte såg möjligheterna. Det är synd att ens sinne kan lura en att tro att livet är så mycket hemskare än det är. Det är synd att du inte fick den hjälp du behövde, att detta fick ske pga SLARV, och att den lilla gnuttan bättre koll som hade krävts, inte fanns där för tre år sedan…

Kommentar från C
15 juni, 2011 kl 15 juni 2011 (12:20)

Åh vad det tar i hjärtat när jag läser din ord. Du skriver oerhört bra och jag är säker på att ditt kommande författarskap kommer gå alldeles utmärkt.

Jag har en dotter som är 16 och rädslan för att hon ska råka illa ut är ständig. Vet inte om det beror på att jag är ensamstående och inte kan prata med hennes pappa om det skulle vara något, kanske är det så.

Min dotter är otroligt skötsam och duktig men ibland så avskärmar hon sig från mig. Det är inget konstigt, jag vet att jag gjorde likadant men det gör att jag oroar mig. Trots att hon kommer hem när hon säger, aldrig sover borta och, mig veterligen, inte provat alkohol ännu så finns oron där men jag gör mitt bästa att hon inte ska märka den.

När jag läser din text så önskar jag att du kunde berätta lite mer om det som hände Linnea. Inte i detalj men så att vi/jag kan få ett litet hum om vad som kan få en duktig tjej att ”förvandlas” och bli så sjuk att hon inte vill leva längre.

Varför jag undrar är just för att det på internet är så lätt att kommunicera, tolka skrifter och få kontakt med folk som utger sig att vara något de inte är. Är det något min dotter är bra på så är det just att gå ut i cyberspace för att chatta, googla & läsa och det gör mig knasig ibland när jag ser att hon snabbt lägger ned locket på laptopen när jag kommer. Inte så mycket att hon gör det i sig, klart hon vill ha saker gömt för sin mamma (inget konstigt eller annorlund med det) men då kommer mina tankar rusande – har hon ”någon” där som jag inte vet om, chattar hon med någon som hon inte känner?.. Att då gå ut att sätta sig i vardagsrummet, ensam utan att någon kan lugna ner en, är såå himla jobbigt.

Bakgrunden till min rädsla är att hon hade för något år sedan en brevkompis från England. När denna ”brevkompis” bytte skepnad (tror hennes mailadress blev kapad eller något) och började fråga om min dotter gillade att ta ”nude pictures” (som min dotter inte förstod och frågade mig om) så insåg jag snabbt att det var något fel och fick henne att avsluta kontakten.

Jag vet att jag är ett kontrollfreak men jag låter det faktiskt inte, även om det kanske låter så, gå ut över min dotter. Jag skulle aldrig gå igenom hennes saker, dator eller skrivböcker. Trots det kan jag ibland, speciellt när jag läst lite i din blogg, få för mig att jag skulle kanske… Då är det tur att jag har spärren som håller mig därifrån för att gå in i hennes privata sfär utan inbjudan eller verklig anledning att göra det skulle aldrig ske trots att jag nu skriver ut mina tankar.

Med mitt låånga inlägg vill jag bara säga att jag uppskattar din blogg oerhört Ludmilla och dina inlägg har fått mig att tänka om på vissa saker. Tack för det!!

Hälsningar C

Kommentar från A
27 juni, 2011 kl 27 juni 2011 (19:15)

Så fint skrivet.

Jag kände ju inte Linnea, men jag tänker på henne ibland. Din text har berättat så mycket om henne, för mig. Tack för en fin blogg Ludmilla, med tänkvärda ord.

Och Grattis Linnea, på din artonårsdag!

Skriv någonting