Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Skriver

15 juni 2011 (22:09) | acceptans, att hjälpa andra, barn, böcker, Mindfulness | av: Ludmilla

Mitt författarskap har börjat.
Det är spännande. Och lyxigt.
Att ha tid avsatt för det här.

Jag har inte kunnat hålla mig ifrån företaget helt men hoppas att kunna minska den tiden från nästa vecka.

Men jag skriver. 5 kapitel är avklarade.
Framåt!

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Eva-Len Strandberg
16 juni, 2011 kl 16 juni 2011 (7:14)

Vad skriver du? Blir det en bok som vi andra får ta del av?

Kommentar från Susanne
16 juni, 2011 kl 16 juni 2011 (13:02)

Lycka till med skrivandet!

Kommentar från Hannah
17 juni, 2011 kl 17 juni 2011 (7:52)

Hej Ludmilla!
Jag vill berätta för dig om en person som var starkare än nån människa borde behöva vara…
Min mormor.
Hon föddes 1914 och somnade in igårkväll, hon hade levt färdigt sitt liv och längtade nåt otroligt på att få komma över till andra sidan…
Hon måste ha längtat mer än många andra, för det är inte många som har SÅ många som väntar där.
På 50-talet dog hennes första barn, en son som dog några timmar efter förlossningen. Tyvärr var detta bara början på ett liv fullt av förluster…
1958 dog hennes 17åriga dotter i sömnen utan någon förklaring.
När min mamma var 11 år (1965) dog hennes pappa hastigt ett par dagar innan jul. Då sa alla till min mormor att det var tur att hon inte hade så många barn hemma att ta hand om… då bodde 5 av 10(levande) barn hemma.
Så har livet fortsatt… hon fick begrava 7 av sina 12 barn och sin man alldeles för tidigt.
Men hon har stått stark genom allt…
Så i måndags slutade hon äta och dricka och man såg i ögonen på henne att nu var hon klar. Hon ville till dom som har lämnat henne, det var deras tur att få ta hand om henne.
Hon fick tyvärr inte den stillsamma död som man tycker att hon hade förtjänat, utan hade fruktansvärda smärtor ända in i det sista andetaget.
Tänk att ett hjärta som fått stå ut med så mycket sorg ändå orkar slå in i det allra sista.
Hon bodde själv kvar i huset som hon och hennes familj flyttade in i 1964 ända tills för ett år sen. När hon fyllde 90 år hittade mamma henne klättrandes omkring och tapetserade sitt sovrum.

Jag vet inte varför jag skrev detta till dig, men jag ville berätta för någon hur stark hon var, och detta kändes som rätt ställe på något vis.
Om jag har ärvt bara lite av min mormors styrka så är jag nöjd med det

Kram
Hannah

Kommentar från Ludmilla
17 juni, 2011 kl 17 juni 2011 (8:22)

Tack Hannah för att du delar med dig. Så fin hon verkar, din mormor. Så svåra livsöden kan vara. Varm kram

Kommentar från Anna
18 juni, 2011 kl 18 juni 2011 (22:54)

Imponerande som alltid 😉 Lycka till med fortsättningen!!!

Kommentar från Inkan o Ligan
19 juni, 2011 kl 19 juni 2011 (8:31)

Lycka till med skrivandet
Kram

Kommentar från Sandra
20 juni, 2011 kl 20 juni 2011 (23:21)

Hannah: Beklagar sorgen! Men varför skulle hon behöva lida så mycket in i det sista? Kunde hon inte fått smärtstillande som morfin eller liknande? Vad läskigt det låter att bara dö i sömnen som 17-åring utan förklaring. ”Plötslig tonårsdöd” har man ju inte hört talas om…
Hennes hjärta var säkert fyllt av mer kärlek än sorg trots allt!

Skriv någonting