Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Tack för ditt mail

22 augusti 2011 (12:57) | att hjälpa andra, depression, Linnéa, självmord | av: Ludmilla

Jag får många mail, men alla är lika uppskattade.
Det är viktigt för mig att få veta att jag påverkar.
Att Linnéa fortfarande påverkar andra. Då är det inte helt förgäves…

Jag gråter. Tårarna slutar inte att rinna. Jag tänker på henne, jag tänker på dom som valt att avsluta sina liv. Jag tänker på mig själv. Jag har lärt mig att ens liv inte bara är ens eget liv. Jag har lärt mig hur det blir efter. Du har lärt mig, tack.
Man är aldrig ensam. Jag är lika gammal som din dotter var. Det är en vecka kvar tills jag fyller 15 år. Vila i frid Linnea. Vi tänker fortfarande på dig.
Jag är deprimerad. Jag har erfarenheter av BUP. Jag tänker kämpa. Jag tänker tända ett ljus för Linnea i kväll.
Kämpa vidare, vi lider med dig.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Marie-Anne
22 augusti, 2011 kl 22 augusti 2011 (16:50)

Fy vad ont det gör att läsa om all smärta som finns därute och hur dåligt rustade vi är att ta emot, hjälpa och lindra. Jag har själv en 15-årig dotter och tankarna rusar fram och tillbaka i mitt huvud; hur mån hon e g e n t l i g e n !?

tröstekram till alla som behöver

Kommentar från S
23 augusti, 2011 kl 23 augusti 2011 (11:08)

Vad gör man när det känns som att man inte har någon rätt att må dåligt för egentligen har man det ganska bra? Jag har världens bästa familj, en del fina vänner och ag har det gott ställt, ändå mår jag så jävla dåligt så jag bara kan ligga och skrika och gråta i sängen en hel dag. Det känns inte som att jag har rätt att må dåligt och då känns det ÄNNU värre. Ibland önskar jag att något hemskt skulle hända mig för då skulle jag hitta något att skylla på att jag mår så här. jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Kommentar från Ludmilla
23 augusti, 2011 kl 23 augusti 2011 (11:53)

Hej S: Jag tror att det är ganska vanligt att man känner så. Att vara deprimerad har ju inget med hur man har det att göra även om yttre omständigheter kan utlösa en depression. Det är som du skriver istället något som gör att det blir ännu värre – att man lägger skuldkänslor på sig. Det blir en ond spiral där man tänker väldigt dåliga tankar om dig själv. Har du någon som du kan gå och prata med?

Ludmilla

Kommentar från Självmord-om att kämpa
23 augusti, 2011 kl 23 augusti 2011 (14:43)

Ett otroligt vackert och tänkvärt mail. Nästan så att man skäms när man läser det, samtidigt som jag vet att det inte går att jämföra liv med liv, olycka med olycka osv.

Men underbart stark är du som skrev det mailet! Jag tänder också ofta ljus för Linnéa här på sidan högst upp till höger.

Mvh

Kommentar från Carolina
24 augusti, 2011 kl 24 augusti 2011 (10:37)

Hej Ludmilla. Jag har använt Aloe Vera-salva med propolis framgångsrikt till sår som inte läker. Nu är det ju inte så lätt inuti kroppen. Min goda vän som kan allt om mat som hjälper kroppen rekommenderar att du dricker följande varje dag: Mighty Greens (gräspulver som du kan blanda med 1 msk med 1 dl äppeljuice), + 1 dl rödbetsjuice (biottas), + 1 dl morotsjuice = varje dag 1 – 2 ggr. Extra C-vitamin är också bra. Brukar hjälpa inom ett par dagar på de svåraste sår. Min svåger skulle göra en hudtransplantation men såret läkte inte, han låg veckor på sjukhuset. Efter 5 dgr med den här kuren kunde han göra transplantationen. Det kan i alla fall inte bli sämre, värt ett försökt. Tänker på dig och tycker du är fantastisk och generös i all kunskap du delar med oss andra. Allt gott till dig. Carolina på MOW.

Skriv någonting