Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


8 personliga berättelser

28 september 2011 (19:32) | att hjälpa andra, depression, psykiatri, psykos, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Aftonbladets mycket viktiga granskning av psykiatrin skildrar 8 personliga berättelser.

Här kommer några av dem:

Tack för att ni ställer upp på detta! Det är så mycket värt och det gör skillnad!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Vaia Alsterberg
29 september, 2011 kl 29 september 2011 (2:25)

Mycket starkt gjort av dessa anhöriga/drabbade att ställa upp på detta.Jag hoppas och önskar att de som försöker få ett bättre psykiskt mående ska ställa större krav,det är ohållbart att vänta år på att få påbörja samtal mm.Man blir så illa berörd av alla dessa historier och en av alla saker som slår mig är hur är det med ”vårdgarantin ”när det gäller psykiatrivården?.

Kramar och styrka till er alla som tyvärr har mist barn,anhöriga och vänner och till er som kämpar vidare för en bättre hälsa,Vaia A

Kommentar från Sara
3 oktober, 2011 kl 3 oktober 2011 (19:49)

Hej Ludmilla!

Jag vill bara säga att jag läst din blogg till och från i princip sedan du började skriva. Och jag beundrar verkligen dig och din styrka. Och det du skriver om är så viktigt och bra! Jag kände inte Linnéa eller nått men hon verkade vara en sådan härlig person, skärpt och intelligent. Jag tycker att det är så ledsam att Linnéa inte orkade leva. Jag har själv varit (och är) inom psykiatrin. Och det finns så mycket som inte fungerar så att man blir mörkrädd. Just nu mår jag relativt bra. Men när jag mådde som sämst, då fick jag som minst hjälp. Jag hade tur som orkade på något vis själv. Jag försökte att ta mitt liv mer än en gång och jag gjorde självskador. Och fick ofta höra att det var onödigt att hålla på och ta upp resurser för folk som är sjuka ”på riktigt.” Den frasen har jag hört mer än en gång, och den sitter kvar och skaver… Jag förstår att det finns människor som inte orkar för hjälpen är så otroligt klen. Det BEHÖVS mer resurser till psykvården!

Kommentar från kameliadamen
28 oktober, 2011 kl 28 oktober 2011 (12:41)

Modigt och starkt. Mer röster i etern och framförallt såhär tydligt kan göra skillnad.

Kommentar från AnnKatrin
18 december, 2011 kl 18 december 2011 (10:21)

Hej Ludmilla!
Jag har tyvärr också en historia inom psykiatrin. Min son utreddes vid 7 års ålder och fick då diagnosen ADHD som efter det även fyllts på med Tourette, OCD och nu även AS. Sedan han flyttats över till Vup(vi kallar vuxen psykiatrin så)när han fyllde 18 nu har han hunnit bli 21 och vi har insett att någon kunskap om NPF(neuropsykiatriska funktionsnedsättningar)finns inte här på ”vårt” Vup i allafall. Så nu på tisdag har jag och Ms pappa bokat tid hos chefen här på Vup för att anmäla alla brister som vi ser. Ordet arg räcker inte för att beskriva hur vi känner. Ms läkare ringde upp och sa till mej att jag måste fatta att han aldrig kommer att bli normal, så sen en tid tillbaka så ”brinner” det i mitt huvud och nu har jag samlat ihop mej för att prata med läkarens chef.
Kram till dej och andra som har det jobbigt i livet

Skriv någonting