Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Föräldrars självmord och självmordsrisken hos efterlevande barn

6 oktober 2011 (8:22) | depression, psykiatri, självmord | av: Ludmilla

Adoptionsstudier ger goda möjligheter att skilja mellan inflytande från ärftliga faktorer respektive miljömässiga. Adopterade barn som skilts från sina biologiska föräldrar vid födelsen eller kort efteråt är till 50 % genetiskt identiska med sina biologiska föräldrar, men har inte exponerats för samma miljöfaktorer som sina föräldrar.

Annika von Borczyskowski från universitetet i Hamburg, Tyskland har tillsammans med Frank Lindblad och medarbetare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet intresserat sig för i vilken utsträckning en förälders självmord påverkar självmordsrisken hos efterlevande barn. Här har forskarna studerat självmordsrisken hos nationellt adopterade personer som förlorat en förälder genom självmord och jämfört med den för icke-adopterade. Material till studien hämtades från Svenska folkbokföringsregistret och Flergenerationsregistret. Flergenerationsregistret täcker hela befolkningen och adopterade barn kan länkas till sina adoptivföräldrar respektive adoptivföräldrar. Alla personer födda i Sverige mellan 1946 och 1968 med minst en biologisk förälder registrerad i Flergenerationsregistret inkluderades och följdes upp under åren 1987-2001 (von Borczyskowski et al 2011, Psychological Med 2011;41:749-58).

Studien kom att omfatta mer än 2 miljoner individer, varav 27 600 var adopterade. Information om familjernas socioekonomiska bakgrund, bostad, civilstatus, sysselsättning, yrke (arbetare, tjänsteman eller oklassifierad) och moderns ålder hämtades ifrån hämtades från Folk och bostadsräkningar (FoB). För adopterade gäller dessa data adoptivföräldrarna. Information om psykisk sjukdom och eventuellt självmord fick man genom Socialstyrelsens slutenvårdsregister och Dödsorsaksregistret.

Resultat
Totalt 8635 (0.4 %) icke-adopterade och 210 (0,7 %) adopterade personer suiciderade under uppföljningstiden (p<0.001). Män stod för 73,3 % av alla självmord. Det var en högre självmordsfrekvens bland adopterade jämfört med icke-adopterade (8,5 vs 5,2/1000 för män och 3,9 vs 2/1000 för kvinnor). Det var ingen skillnad på hur självmord och allvarlig psykisk sjukdom hos de biologiska föräldrarna påverkade risken för självmordsbeteende hos icke-adopterade och adopterade personer (Hazard ratio, HR 1,5-2,3). Man fann att alkoholmissbruk hos de biologiska föräldrarna var en riskfaktor för självmord hos de icke-adopterade (HR 1,88 (1,72-2,04) men inte hos adopterade (HR 0,81, 0,36-1,88). Resultaten antyder att samband mellan föräldrars alkoholmissbruk och deras barns självmordsbeteende medieras av faktorer i familjemiljön, snarare än genom ärftliga mekanismer. Att växa upp med en ensamstående förälder var den mest betydelsefulla socio-ekonomiska riskfaktorn för självmord (HR 1,4) hos de icke-adopterade, så var däremot inte fallet för de adopterade (HR 0.92, p=0.25).

Sammanfattning
Studien visar att den anhopning av självmord över generationer som man finner i vissa familjer kan förklaras genom ärftliga faktorer snarare än genom postnatal miljöpåverkan eller imitation, skriver författarna. Imitation och modellinlärning är en ofta använd förklaring till familjeöverförda självmordshandlingar som följd av att ha upplevt en förälders självmord. Författarnas resonemang stöder sig här på den djupgående analys av imitation och de effekter som en exponering för självmordshandlingar kan ha på familjemedlemmar och jämnåriga som nyligen publicerats av A. Burke m fl (Effect of exposure to suicidal behavior on Suicide attempt in a high-risk sample of off-spring of depressed parents. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry, 2010;49:114-121).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Eriiza
6 oktober, 2011 kl 6 oktober 2011 (13:15)

För det första, beklagar förlusten över din dotter, Linnéa.
Och jag tror att psykiskt dåligt mående är biosocialt, alltså mycket genetiskt, men mycket med omgivningen och uppväxten att göra.
Jag menar, alla som har haft en dålig barndom mår inte psykisk dåligt senare i livet, och många som haft en underbar barndom mår förfärligt ändå..

Skriv någonting