Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Återbesök idag

24 november 2011 (22:48) | Cancern, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag var det så dags för mitt halvårsläkarbesök. Kallelsen kom i förra veckan (framförhållning?). Det är nu 1,5 år sedan jag avslutade min cancerbehandling.
Jag hade tiden kl 8.30 på KS så jag var tvungen att åka tidigt från Uppsala.
När jag kom dit visade det sig att min läkare fanns på Huddinge… Suck! Men, en annan läkare fick då istället ”klämma in” mig mellan sina patienter.

Allt såg bra ut. Jag fortsätter att vara frisk. Det som inte är bra är att jag fått extremt höga blodfetter. De har varit bra tidigare så det är sannolikt cellgifterna som gjort detta på något sätt. Kombinationen med att jag har en pappa som dog som 46-åring av plötslig hjärtdöd är inte helt lysande.

Jag passade i alla fall på att gå upp till avdelningen och säga hej. Det var med blandade känslor som jag stegade upp dit. Det var faktiskt så att jag inte gjorde det för ett halvår sedan. Det är så mycket känslor inblandade. Allt från dödsångest, tacksamhet till illamående så jag förknippar med själva byggnaden. Men nu stegade jag i alla fall upp till avdelningen och mötte flera av de sköterskor som hjälpte mig under de 5 månaderna som jag mer eller mindre bodde där. De kände inte igen mig! 🙂 Jag var tvungen att säga vem jag var! Det tog jag som en stor komplimang och ett tecken på att jag är tillbaka som mig själv igen.

Och tittar man på bilderna så nog är det väl lite skillnad?

April 2010. Slutet av behandlingsperioden.

Sista behandlingen. 22 maj 2010.

Sophies namngivning. Maj 2010.

Idag.

Jag är så enormt imponerad, fascinerad och tacksam över att jag har kunnat återhämta mig så här bra. Både psykiskt och fysiskt efter först sorgen efter Linnéa, en graviditet när jag var över 40, en förlossning som 41-åring, en cancersjukdom med intensiv cellgiftsbehandling och till slut en operation. Det har tagit lite tid, men det har verkligen gått!

Jag är frisk.
Jag är stark.
Jag mår bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Inkan o Ligan
24 november, 2011 kl 24 november 2011 (23:45)

Så skönt att läsa att du mår så bra.
Här är det just nu rätt dåligt, men jag jobbar på att ta mig till ytan.
*Tazz&Kram*

Kommentar från Catarina
25 november, 2011 kl 25 november 2011 (3:40)

OJ! vilken skillnad. Framförallt att du så snabbt tycker jag kommit tillbaka till dig själv efter den tuffa cancer behandlingen. Skön läsning också att du håller dig frisk. Måste vara enormt varje återbesök att få dessa fina svar. När man läser datumen låter det så långt bort..tiden bara rusar fram. förstår att minnena sitter i väggarna på ett sådant ställe när man gått igenom dessa tuffa behandlingar. Att det tar ett tag innan man känner sig bekväm och känner att man orkar möta det igen.
Sänder dig bara all lycka för framtiden nu . Du har gjort din beskörda del och mer än en människa ska behöva gå igenom. Nu kan bara ljus och lycka ligga framför dig.

Kommentar från Soulsister
25 november, 2011 kl 25 november 2011 (5:34)

Även om det kroppsligen syns skillnad i ditt ansikte, så lyser det om din blick på Sophies namngivning 🙂
Du är superfin. Grattis på 1½års dagen 🙂
kram från mig

Kommentar från Tizzel
25 november, 2011 kl 25 november 2011 (7:54)

Du är inte bara frisk, stark och bra… Du är fantastisk också!!! 🙂
Ha en mysig adventstid. Kram!

Kommentar från SjuSorger
25 november, 2011 kl 25 november 2011 (9:52)

Du är så himla stark och det är så fint att få läsa om det! Det är en enorm skillnad på de där bilderna, idag syns det att du är frisk och mår bra. Du är jättefin!

Kommentar från Marie-Anne
26 november, 2011 kl 26 november 2011 (13:31)

Du är frisk, du är stark och du mår bra; härligt att läsa 🙂

Kommentar från Vaia
26 november, 2011 kl 26 november 2011 (16:35)

Jag blir glad att läsa att du är frisk Ludmilla,det ska du förbli ochså!.Hoppas de får ner värdena på dina blodfetter och jag förstår att du tänker på din far i detta sammanhang.Du förtjänar det bästa vad livet har att ge så är det bara.Varma kramar till dig <3 <3 <3

Kommentar från Alicia – sjukhus o mer sjukhus
1 december, 2011 kl 1 december 2011 (23:45)

Ja hjälp, det är verkligen imponerande! Du är en inspirationskälla. Oj vad mycket du har fått gå igenom, på ganska så kort tid. Man klarar mer än man tror… var stolt över dig själv 😀 Heja dig!

Skriv någonting