Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Nätmobbing del 1

28 november 2011 (8:48) | barn, tonåringar | av: Ludmilla

Nätmobbning eller cybermobbing är när ett barn eller en ungdom utsätts för trakasserier, hot, förnedring, generas eller liknande – av ett annat barn eller annan ungdom – och via internet eller annan teknologi som exempelvis mobiltelefon.

En av alla de jag har kontakt med via bloggen är en tjej som mår väldigt dåligt bland annat pga av den nätmobbing som sker mot henne. Det gör verkligen ont i mig när jag får tillgång till de siter som folk skriver om henne på. Anonyma mobbare förstås. För de vågar inte stå för det de skriver…

Hur kan man vara så elak? Hur kan man leka med en annan persons liv på det här sättet?
Flickan är 14 år och i den åldern är man extremt känslig för vad andra tycker. Hon har redan försökt att ta sitt liv många gånger.

Utdrag från en av siterna:

Hon hade ingen lust att bråcka.
Anonymous 2011-08-15 16:52:28 #326079 [Reply]
>>326018
och hon har ongest.
HAHAHAHAH dagens!
Vattenflaskan!f8U24YpOk6 2011-08-15 16:56:16 #326082 [Reply]
>>326018
I think I love you <3
Anonymous 2011-08-15 16:57:17 #326083 [Reply]
>>326079
Tjejen har dyslexi. Är det roligt? Skrattar du åt alla med handikapp? Lycka till i livet.
MFDOBERMANN !GqnmK0oU06 2011-08-15 17:29:46 #326092 [Reply]
Seriöst.

Jag får ongest när ni är så elaka.
Anonymous 2011-08-15 17:30:07 #326093 [Reply]
>>326083
jag anser inte dyslexi som ett handikapp. så nej jag skrattar inte åt folk som är handikappade..
Anonymous 2011-08-15 17:32:03 #326094 [Reply]
>>326083
Jag anser att dyslexi är en dålig ursäkt till att man inte hängde med på svensklektionerna.
Anonymous 2011-08-15 17:42:50 #326097 [Reply]
>>326094
As.

Allt står ju uppenbarligen inte rätt till i hennes huvud. Och det kan mycket möjligt ha med hennes skrivsvårigheter att göra. Eller så har hon bara dyslexi. Eller så är hon bara lat. Men dyslexi är inte en ursäkt till att inte ha hängt med på svensklektionerna. Är du inte det minsta allmänbildad?

Och en annan:

Vem är med och jävlas med ”C” eller vad fan denna hora heter? Hoppas att hon blir så psyciskt skadad så hon tar sitt liv jag vet inte har lix aldrig pratat med henne men ful är hon nästan fulare än ”g” och vet inte varför men hoppas att hon hoppar framfr ett tåg eller nogot för hon ser dum ut i sina rullor eller vad de där hon har på håret heter och hon är en ahora och jag gilar inte henne för hon gillar både killar OCH TJEJER och de är så fel så fel så. NU MOBBAR VI HENNE SÅ HON TAR SITT FULA LIV! och ”c” du är ful, har inget liv, skär dig med ett löv och pular med en sacks och tar anorexia för de är sånna piller man blir smal av och du luktar som en fyllo och och du är ett emo
jävla emo och du är skabb!

Det finns mycket, mycket mer. Det bränner i mitt inre. Hur kommer man åt dessa personer?

Och vems ansvar är det?
Är det skolans ansvar att engagera sig i vad som händer på nätet efter skoltid?
Är det föräldrarnas ansvar att se vad barnet gör på nätet?
Är det upp till var och en att låta bli att visa sig på nätet och därigenom inte behöva attackeras i samma utsträckning?
Eller är det polisens ansvar?

Det är inte helt enkelt detta. Men en sak är säker och det är att det är inte ok. Och vi ska inte ignorera det som händer. Prata om att det finns och anmäl till polisen. Spara all konversation. Gör skärmdumpar och klipp in i ett word-dokument eller kopiera och klistra in. Allt som är kränkande ska med. Se till att alla ”namn”, datum och sitens namn finns med som information.

Tips för unga:
-Berätta för någon vuxen om du själv eller någon annan blir utsatt. Är det grova saker bör det alltid anmälas till polisen.
-Spara hotfulla sms och mail så att de kan spåras.
-Om du märker att någon blir utsatt säg ifrån och stötta den kompisen. Visa att du inte ställer upp på mobbningen.
-Tänk själv efter vad det är för bilder och information du lägger ut och vad du sprider vidare.
-Samma lagar gäller på nätet som i verkligheten. Alla har ett lika stort ansvar där som annars.
-Om du vill ha schyssta kompisar så måste du själv vara en – både IRL och på nätet. Om du vill ha respekt så måste du också visa respekt för andra, både IRL och på nätet.

Rädda Barnen


Här finns en lista på resurser kring nätmobbing…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från SjuSorger
28 november, 2011 kl 28 november 2011 (9:43)

Usch… Förstår inte hur man kan skriva något sådant elakt!!! Det är jättebra att du skrev på den där sidan och sedan till polisen. Bra jobbat!

Detta är datorns baksida, att man kan slänga ur sig all möjlig skit utan att behöva stå för det och visa vem man är… Sjukt!

Kommentar från Ullrika
30 november, 2011 kl 30 november 2011 (1:35)

Men så fruktansvärt? Jag blir alldeles kall. Hur kan man skriva sådär? Kan mitt barn någon gång uttrycka sig så? Hur gör jag för att inte fostra en mobbare?!! Jag tycker det är fruktansvärt. Men blir glad att du gör något! Du är stark Ludmila. Önskar dig, och denna och alla andra mobbade flickor, LYCKA TILL!!!

Kommentar från Aylin
30 november, 2011 kl 30 november 2011 (15:28)

Så fruktansvärt!!! Stackars tjej, you go Ludmilla!

Kommentar från Annica
30 november, 2011 kl 30 november 2011 (16:52)

Du är så stark och modig som orkar kämpa för andra!Förstår inte hur tonåringar kan vara så elaka.Tyvärr verkar mobbning vara ett ständigt aktuellt ämne.Men man måste försöka kämpa emot!

Kommentar från Anna
30 november, 2011 kl 30 november 2011 (22:45)

Jag mår så illa, alla ord, uttryck.

Varför?

Jag har sett det förut, tyvärr, och blir lika kall varje gång. Det är så otroligt lågt att anonym gömma sig bakom en skärm och opersonliga bokstäver.
Jag blir så… så vansinnigt arg helt enkelt!

Vart tog Respekten vägen? Jag har alltid försökt hålla mig så långt bort som möjligt från allt vad mobbning heter, men jag blir riktigt upprörd av att bara stå och se på.

Vad kan man egentligen göra? Om man ändå fick möta dem, öga mot öga.

Och om man fick möta den utsatta, i det här fallet tjejen, och bara få ge henne en kram och försäkra henne om att inget av det är sant.

Det är förfärlifr hemskt, alltihop.

/Anna, 17

Kommentar från Tricia
1 december, 2011 kl 1 december 2011 (3:20)

Hej Ludmilla.
Jag har själv blivit mobbad, både IRL och på nätet. IRL blev jag både slagen, fick fula ord mot mig, vid ett tillfälle även knivhotad. På nätet fick jag ungefär sådana kommentarer också av de som mobbade mig i skolan, det var alltså samma personer. Lärarna brydde sig inte ett skit, men mamma gjorde en polisanmälan. Inget hände. När jag läste om denna tjej blev jag mycket illa berörd. Det kändes nästan som kommentarerna var riktade till MIG!
Hoppas de där människorna får sitt straff någon gång i livet. Det goda vinner alltid. Alltid!
Kram Tricia.

Skriv någonting