Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

God Jul!

23 december 2011 (22:28) | tröst&hopp | av: Ludmilla

Jag vill önska alla mina bloggläsare en God Jul.
Jag är så glad och stolt över att så många av er har följt min resa. En resa från fullständig kaotisk sorg efter Linnéas självmord, egen depression, ofrivillig barnlöshet, graviditet pga av akupunktur, förlossning, en ny dotter – Sophie, cancerbehandling, sjukskrivning och terapi. Och nu är jag tillbaka. Tillbaka till kropp och själ.

Självklart är jag ”märkt” av det som har hänt. Särskilt så här års så märks det. Men jag har kommit ut på ”andra sidan”. Och det är bra.

Jag vet att jag för det mesta inte längre är så personlig i mina inlägg. Detta helt medvetet.
Har man levt så fullständigt öppenhjärtligt under flera år har det känts nödvändigt att stänga till mer. Samtidigt har mina pojkar blivit äldre (Jonas fyller 14 och Oscar 12) och fått än mer integritet och jag själv har kommit ut i arbetslivet igen som läkare och terapeut. Jag kan helt enkelt inte blotta mig lika mycket längre. Jag vet att många som fått hjälp av mig utan att de vetat om vad jag gått igenom, senare har skämts över att de låtit mig hjälpa dem när de fått veta hur jag haft det. Så vill jag inte att det ska vara. För mig är det inte svårt att hålla isär mitt egna och de jag hjälper. Men det blir komplicerat när man har en roll av att hjälpa och hur personlig man ska bli.

Jag hoppas dock att den här bloggen kommer att fortsätta att läsas av de som mår dåligt, av de som har en anhörig som mår dåligt, av de som möter personer som mår dåligt i arbetet, av de som förlorat barn och av de som förlorat någon i självmord. Även de som vill söka information om psykisk ohälsa och intresserade av självmord, sorg och att förlora ett barn – i allmänhet.

Bloggen innehåller mycket fakta om just det. Och mycket av en persons personliga upplevelser.

Jag kommer att fortsätta skriva som jag gör nu. Ibland mer personligt. Ibland mer fakta.

Nu när alla julklappar är inslagna och rimmen är rimmade och sängen väntar vill jag önska dig som läser detta en riktigt God Jul! Jag hoppas att julen inte kommer att kännas för kravfylld och att relationerna inte heller kommer att kännas för ansträngande. Försök att ta det som det kommer. Det blir som det blir. Det måste inte vara på något speciellt sätt. Alla har olika sätt och inget är rätt eller fel. Du kan också göra annorlunda jämfört med tidigare år.

Tack för att du finns.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Jessica
23 december, 2011 kl 23 december 2011 (22:47)

Fin blogg! Tack för att du delar med dig. God jul!

Kommentar från Astrid
23 december, 2011 kl 23 december 2011 (23:00)

God jul till dig och dina närmaste och tack för att du finns.

Kommentar från SjuSorger
23 december, 2011 kl 23 december 2011 (23:31)

God jul fina Ludmilla! Jag hoppas att du kommer att skriva om känslor någon gång ibland, för det är både bra och ja, trevligt att läsa. Hoppas du förstår mig rätt. Menar absolut inte att sorgliga känslor på något sätt är bra eller positivt vilket du säkert har förståelse för. 🙂 Kram

Kommentar från Catarina
24 december, 2011 kl 24 december 2011 (0:35)

En riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR önskar jag dig Ludmilla och hela din fina familj. Vilket jätte fint kort på barnen. Var rädda om er!!!

Kommentar från Åsa
24 december, 2011 kl 24 december 2011 (5:14)

Önskar dig och din familj En God-Jul och Ett Gott Nytt År.

Kommentar från Gunilla
24 december, 2011 kl 24 december 2011 (9:53)

Så fin bild på barnen! Jag önskar dig en fin jul tillsammans med dina nära och kära!
KRAM

Kommentar från putte
29 december, 2011 kl 29 december 2011 (22:24)

ni är starka ni som kan och inte kan saknar min fru och barn vill inte leva utan mina älsklingar trode vi skulle vara tillsammans 4 ever men vad fel man kan ha trode på kärlek förevigt hur kan ja tro på en kninna efter blivit besviken flera gånger har gort allt för dom trodde ja gordde allt fan vad blind man är kärliken är dok inte blind bara jävligt närsynt .från en som trodde han hadde allt i en ask

Kommentar från Ahmed
2 februari, 2012 kl 2 februari 2012 (7:48)

Självmord: Blir lite osäker på din länk. Har läst en hel del där och ser inget unbappert ”fel” utan ser att det finns många sätt att söka hjälp. Någon länk jag fann på din sida blev jag dock lite osäker på… Jag låter ändå din länk ligga kvar med viss tveksamhet! För personer som mår dåligt fortsätter jag tipsa om att hjälp finns för de som behöver och på ludmilla.se under rubriken resurser finns det många bra länkar!!

Kommentar från ordering viagra
7 mars, 2012 kl 7 mars 2012 (12:11)

Hazel thanks for your note. (LOVE The Sartorialist!!). All black is often the default colour because it’s the easier to unify (imagine an ensemble full of slightly different shades of red), it’s easy on the eyes, and the audience tends to focus more on the music than if the ensemble were wearing different colours. The problem with saying go for it, wear any colour is what one person considers stylish another will consider completely inappropriate. There there’s the issue of colour clashing. And in classical music, there are known stereotypes about what kind of dress is associated with certain types of music. Opera performers (and audiences) tend to go all out with style and flamboyance; Baroque performers (and audiences) tend not to consider fashion a big deal and are very low-key with their apparel. Ultimately, no, I don’t think ensembles should be able to wear any colour; then it looks like a rehearsal.

Skriv någonting