Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Nya rön PMS och PMDD

9 januari 2012 (19:04) | självmord, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Att ha PMS är inte roligt. För vissa är det bara lite irritation före mens medan andra beskriver det som att de blir helt personlighetsförändrade. För många är det ett mycket handikappande tillstånd som påverkar deras relationer och arbetsförmåga i hög grad.

För 5 – 8% av kvinnorna är detta så besvärligt att det går under ett alldeles eget namn: Premenstrual Dysphoric Disorder (PMDD). Om man lider av PMDD växlar humöret extremt dagarna före mens och man kan även bli självmordsbenägen. Här finns en test för att se om man har PMDD…

Behandling finns ingen som är allmängiltig utan det varierar från person till till person. Antidepressiva i lågdos har i många studier haft bra effekt.

Det är viktigt att förstå att detta är en sjukdom med biologisk grund. Det är inte något som kvinnorna hittar på.

Nu har Erika Timby, forskare vid Umeå Universitet, konstaterat att skillnaderna mellan kvinnor med och utan premenstruella syndrom sannolikt beror på känsligheten för allopregnanolon. Allopregnanolon är ett hormon som förekommer naturligt i kroppen efter ägglossning och under graviditet och ändras under menstruationscykelns gång. Man har nu märkt att känsligheten ser annorlunda ut hos kvinnor med svår PMS jämfört med hos kvinnor utan PMS-besvär.

Läs abstract här…
Läs hela artikeln här..

Förhoppningsvis är detta ett stort steg i rätt riktning för att hitta en fungerande behandling för dessa kvinnor.

Läs även om Camilla Henemark och hennes PMDD här…

Har du problem med PMS? På vilket sätt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Åsa
9 januari, 2012 kl 9 januari 2012 (21:16)

Jag har lidit av PMS i många många år. Provade antidepressiva en gång – aldrig mer! Blev helt utslagen och kunde inte jobba, och att ha det så varje månad var inget alternativ för mej.
Min räddning har varit P-spruta. Är mer jämn i humöret och har inte längre de oprovocerade raseriutbrott jag utsatte familjen för ett par veckor varje månad innan sprutorna. Att jag dessutom inte har nån mens längre är toppen! 🙂

Kommentar från Moa
9 januari, 2012 kl 9 januari 2012 (21:42)

jag har ju psykiska problem i grunden och har en borderlinediagnos, men jag får väldigt ofta en större dipp under PMS-perioden varje månad. det blir i regel mer nedstämdhet, jag är väldigt känslig och lättirriterad och kan få mer självmordstankar. men då har jag som sagt redan psykiska problem i grunden som blir ännu värre med PMS:en.

Kommentar från Jenna
9 januari, 2012 kl 9 januari 2012 (21:48)

Har visserligen psykiska problem som ångest och social fobi men veckan innan mens är jag extrem på alla sätt. När jag blev inlagd på BUP första gången för att jag var självmordsbenägen, fick jag mens efter bara några dagar, tror inte det är ett sammanträffande. Dessutom hade jag alltid sjuka kramper i magen och kunde i princip inte stå upp under hela mensveckan, så minipiller blev min räddning, har inte haft mens på flera år!

Kommentar från kbr
9 januari, 2012 kl 9 januari 2012 (22:52)

Skulle man kunna få din mailadress och dela med sig lite personliga tankar och känslig info istället för att skriva via kommentarfältet? skulle verkligen vara till en stor hjälp!

Kommentar från Malin
11 januari, 2012 kl 11 januari 2012 (3:51)

Hej Ludmilla!

Jag måste bara tipsa dig om en internetsida, http://thequietplaceproject.com/ ! Tänk att en hemsida kan få en att känna sig så lugn och fridfull… Och att det faktiskt finns människor som kommer ihåg att det fanns ett liv innan man ständigt var uppkopplad via en massa sociala medier! Tycker att det visar på att det finns hopp för mänskligheten 🙂

Ha det bra!

Kommentar från Emelie
11 januari, 2012 kl 11 januari 2012 (23:04)

I samband när jag började medicinera min depression och äta p-piller så försvann också mina premenstruella besvär. Efter ha gjort testet för står jag att det var någon variant av PMDD som besvärade mig. Jag har fortfarande ett litet sug för choklad precis innan mensen men det är som att leva ett helt annat liv nu. Det värsta är borta. Tidigare ville jag bara sova mig igenom dagarna före mens, grät jämt och tyckte livet var helt vedrvärdigt. Eftersom min mamma inte var bekväm med att prata om saker som rör kroppen och kroppens funktioner så dröjde det ända tills strax innan jag fyllde 20 innan jag fick hjälp. Life changing!

Kommentar från Lotten
14 januari, 2012 kl 14 januari 2012 (0:11)

Jag gjorde testet för några dagar sen och hade full pott. INGEN TVEKAN.

Jag har alltid haft svår pms och mått hemskt, oftast från ägglossning och hela vägen till mensen började. En period när jag var runt 22-24 år hade jag mens var 17-20 dag. Hade mycket blödningar och höll i sig i en vecka. Gissa om jag var lycklig…

Trots det tog det tills jag var över 30 tills jag själv började ”logga” mitt mående ihop med menstruationerna. Jag hade inte förstått kopplingarn. Blev lika överraskad varje gång den kom…
När jag sen hamnade i en förlossningsdepression för några år sen och sa att jag också hade svår pms tyckte läkaren att SSRI preparat var bra för mig. Det hjälpte både depressionen men också stora delar av PMDS:en.
Min man och jag pratade om att bo i sär två av fyra veckor när det var som värst. Jag var så arg och irriterad på allt.

Kommentar från Mellisa83
15 januari, 2012 kl 15 januari 2012 (12:45)

Tack. Tack för att du har skrivit den här bloggen, tack för just det här inlägget. Att jag satt och sökte på internet efter hjälp var kanske mitt eget verk, att du hade skrivit något var ditt. Jag har bestämt mig för att försöka ta reda på hur det ligger till med mitt mående kopplat till menscykeln efter att ha gjort testet på sidan som du tipsade om. Har tidigare kopplat ihop delar av mitt mående med det och nu kanske det ska gå att få en rätsida. Tyvärr är det ju många gånger lättare när man vet vad man söker för, än när man inte vet. Inte för att jag egentligen har testat… men med vänner som har gått till vårdcentral/läkare som frågetecken så har det inte funkat lika bra som för dem som vetat vad de har velat söka efter.
Jag hoppas att det två månadersmålet (att skriva varje dag hur man mår, hur känslorna förändrar sig och var i cykeln man är) ska fungera… Det MÅSTE fungera!

Kommentar från Fei
20 januari, 2012 kl 20 januari 2012 (19:10)

Hej och tack på er alla som har skrivit här,
Min dotter lider av svår PMDD och har gjort två självmordsförsök. Hon äter antidepressiv(Cipramil först, nu Cipralex) men det hjälper inte. Hon ska testa p-piller, kan någon tipsa vilken sorters p-piller?
Fei

Kommentar från JustMe
7 februari, 2012 kl 7 februari 2012 (13:27)

Oj vad kul att du tar upp det här! Jag själv har fått diagnosen PMDD. Jag har det senaste året upptäckt ett mönster. Att jag veckan före mens kännt mig okapabel till något. Jag har gråtit varje dag, tänkt säga upp mig från jobbet, lämna man och barn, flytta till en koja i skogen och det har känst tungt i hjärtat. Har inte kunnat komma på någon speciell orsak.. Bara känt mig så obeskrivligt ledsen! Tillslut så insåg jag att det inte fungerar längre. När jag ena dagen snuddar vid tanken på självmord och nästa dag (när mensen kom) visslade, skrattade och mådde prima liv.

Jag tog mod till mig och ringde VC och fick en tid. När jag satt där hos läkaren så kändes det jättedumt! För det var så stora kontraster mot de mörka dagarna. Det kändes nästan overkligt att de ens exicterade. Att jag mådde så dåligt. Verkligen som svart och vitt. Hon sa att det är vanligt. Och att det inte är PMS vilket jag trodde. Nu har jag en medicin på prov, antidepresiva som jag äter 14 dagar i månaden. Än så länge fungerar de. Har inte alls kännt samma mörker!

Det är läskigt, oerhört skrämmande att obalans i hormoner kan skapa det där tjocka mörkret! Det kändes så självklart när jag var där att inget annat exicterade! Det fanns inget ljus. Bara ångest och ingen mening med något alls. Inte ens mina barn. Det gick inte att tänka klart…. Det var först när jag fick mens och hormonerna blev som vanligt igen som jag kunde se tillbaka och känna Shit, vad i hela friden var det där?!

Tack för att du tar upp detta ämne som allt annat vettigt du tar upp!

Kommentar från Lotten
7 februari, 2012 kl 7 februari 2012 (16:19)

JustMe, vilken bra beskrivning du gör.
Så där har jag det både innan mens och ägglossning. Med lite mer fokus på irritation runt ÄL och sorg och mörker vid mensen. Tokjobbigt. SSRI har hjälpt mig, men jag märker också att perioder i livet när det är annat som är tungt blir pmdd så mycket värre.

Kommentar från JustMe
8 februari, 2012 kl 8 februari 2012 (10:37)

Lotten, visst är det så! Och jag har haft mycket stora beslut att ta i mitt liv det senaste året och inte mått så bra som jag brukar. Har aldrig tidigare haft problem med det det här så jag tror att mitt mående spelat in en hel del. Hur dåligt jag än mått i vanliga fall så har jag ändå inte känt det där bäcksvarta iskalla mörkret och hopplösheten som jag nu gjort innan mens. Känns i alla fall otroligt skönt att fått ett svar på allt. Och att det förhoppningsvis går att medicinera bort =)

Kommentar från LillaMy
15 december, 2012 kl 15 december 2012 (18:00)

Hej,
blev nyligen medlem i en diskussionsgrupp på facebook för kvinnor som lider av PMDD. Har själv kämpat med detta sedan jag fick min första mens och senare blivit diagnostiserad som bipolär. Har alltså självfallet fått äta antidepressanta och annat mot psykiska besvär. Dessa har aldrig lindrat min PMDD. Jag fick en tid estradiolbehandling men bieffekterna var oöverkomliga, om jag än hört att denna vård hjälpt många. Vi har en livlig diskussion i forumet om hur vi ska väcka mänskors medvetande om vad PMDD är, att det på allvar leder till självmord och våld bland kvinnor, i sin extremaste form, alltså. Alla är vi också ute på desperat jakt efter lindring, PMDD sabbar inte bara våra egna liv utan vår näromgivnings. En amerikansk tjej hade snubblat på Erika Timbys studie i allopregnalonon och den väckte hopp hos många. Någon som vet om hon jobbar med patienter/forskar vidare kring detta eller vem man kan vända sig till? Finns det hjälp att få här eller är denna forskning så ny att det inte händer något på flere år? Behöver någon frivilliga att forska på 🙂

Kommentar från LillaMy
15 december, 2012 kl 15 december 2012 (18:07)

PS Jag nämnde att jag är bipolär eftersom många med PMDD får den diagnosen, många symptom stämmer överens. Vissa anser att de inte alls är bipolära, det finns även forskning som pekar på detta, utan ’bara’ lider av PMDD. Antar alltså att det är rätt många fler än upp till 8% som faktiskt lider av PMDD, vissa har kanske inte den diagnosen utan behandlas under annan diagnos med psykofarmaka. Jag vill inte påstå att jag inte tror på att det finns psykiska sjukdomar, men det kan ju hända att psykiatrin inte alltid räcker till?

Kommentar från Susanne
17 december, 2012 kl 17 december 2012 (19:58)

Hej

Jag vill tipsa om en bok ”Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin. Där får man tips på vilka vitaminer och mineraler man kan äta för att lindra/ bota sin pms/pmdd.
Lycka till !!!!

Kommentar från LillaMy
23 december, 2012 kl 23 december 2012 (11:08)

Jag har provat alla vitaminer och mineraler, det är möjligt att t.ex. vit B6 och magnesium hjälpte, har också antidepressanta, hjälper inte PMDD, inte för mig och jag är inte ensam med det problemet. Har också provat hormonbehandling, estradiol, biverkningarna var horribla. Söker andra hormonbehandlingar, därför undrar jag om allopregnanolon och de nya forskningsrönen. Hittar inga uppmuntrande fakta, inget att se fram emot på år verkar det som. Jag har mailat Erika Timby, i brist på svar försöker jag hitta någon annan som kan ge information. Oxytocin är också något jag hört om i samband med PMDD. Hittar inget direkt konkret om det heller. Gulkroppshormon är rena rama giftet för mig. Allopregnanolon lär ha studerats i samb med tonåringar, positiva effekter på stresshantering under pubertäten. Kan någon tipsa???? Jag är ’rätt’ desperat, kraschlandningen och den långa mörka tunneln framför mig 3 veckor framöver. Finns det något svenskt diskussionsformum om PMDD? Ni är bättre på dethär än dom är här i Finland, PMDD existerar inte enligt fler än kanske tre läkare här. Jag är med i en diskussionsgrupp på facebook, många, många lika desperata som jag där och de flesta är från USA så råden de har att ge, inte direktnågot som verkar ha hjälpt många på längre sikt, är inte tillämpningsbara här.

Kommentar från Sara
4 april, 2013 kl 4 april 2013 (22:10)

Hej! Jag har nog haft detta hela mitt vuxna liv. Jag vakanar med känslan av att jag inte vill gå till jobb. Känner mig liten, osäker och inte älskad av någon. Känner igen känslan av att vilja fly, byta jobb, flytta ifrån familjen och bara lösa upp i intet. Det håller i sig i ca 1h men kommer och går fram och tillbaka några dagar före mens. Jag har testat citalopram urtan resultat. Håller nu på med vitaminer, motion och funderar på KBT. Jag rekommenderar alla som lider av liknande problem att ta kontakt med gynekolog eller psykolog. Lid inte i onödan. Informera familjen så de förstår varför du mår dåligt. Låt inte PMDD förstöra dina relationer och ditt liv.

Kommentar från Mats
10 juni, 2013 kl 10 juni 2013 (14:30)

Hej,
Vi har precis startat en studie kring PMS och rekryterar deltagare över landet.

Inbjudan till kvinnor mellan 18 och 50 års ålder med Premenstruella besvär

Innan din menstruation startar, händer det att du lider av spändhet, irritation, gråtmildhet, ömmande bröst, eller andra besvär?
Är du intresserad av att få hjälp med dina besvär?
Skulle du vilja delta i en vetenskaplig studie där vi kommer att utvärdera en nyutvecklad homeopatisk behandling som ett tillägg till den vanliga vården som ges av distriktsläkare eller gynekolog?

Om du är intresserad, kontakta: Mats Jong, Leg Sjuksköterska och Universitetslektor vid Avdelningen för Omvårdnad, Mittuniversitetet, Sundsvall tel: 060/148966 mobil: 072/2250133 eller via email: mats.jong@miun.se

Kommentar från Jeanette
12 maj, 2014 kl 12 maj 2014 (18:21)

Premalex är en ny rssi-medicin mot pms. Den blev JAG väldigt luddig i hjärnan av så jag slutade med den. 🙁

Kommentar från Ensam och lämnad…igen
29 juli, 2014 kl 29 juli 2014 (23:31)

Hej, jag är ju man och har precis fått mitt liv omkullvällt av en kvinna med trolig PMDD och jag har lite frågor till er kvinnor som lider av detta. Den kvinnan jag haft en relation med kliver in i ett scenario likt ovan beskrivet och lider av sorg och gråt men även någon form av psykos eftersom hon velar om var hon står känslomässigt, tankar på tidigare relation, barnen osv. Nu här senast så har mensen kommit senare och hon upplever själv att hon mår bättre efter sin ”tunga period” och har under den tiden brutit med mig och bestämt sig för att leva ensam. Mensen har inte kommit igång utan är sen, kan det vara så att hon fortfarande är i sin lilla värld eller har blivit rationell i sitt jag. För mig blir det jobbigt varje gång eftersom scenariot är det tidigare likt och jag försöker bara förstå hur det hänger ihop och när jag kan veta att hon är tillbaka i verkligheten. Avstannar PMDD först när menstrationen kommer eller kan det ske tidigare?

Tacksam för svar!
/Ensam och lämnad…

Skriv någonting