Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Psykisk sjukdomsforskning får inte anslag i proportion till behoven

11 januari 2012 (18:27) | psykiatri, psykos, självmord, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Man skulle kunna tro att anslagsgivare till medicinsk forskning skulle fördela sina anslag i proportion till den sjukdomsbörda som respektive sjukdom ger i en befolkningsgrupp, skriver man på ledarsidan i Nature (132: Vol 477, 8 sept. 2011). Men det som påverkar människors liv allra mest i form av sjuklighet och förlorade livsår tycks inte vara det som anslagsgivare ägnar störst intresse. Prioriteringen mellan olika forskningsområden är snedvriden, se bara på de stora sjukdomsbördor som finns i utvecklingsländerna och de starkt begränsade forskningsresurser som finns tillgängliga för att bekämpa dem. Ett annat exempel är de begränsade finansiella stöd som ges till forskning rörande hjärnans sjukdomar. Till skillnad från hjärt-kärlsjukdomar och cancer, som toppar DALY-ligan på grund av summan av år som förlorats i livslängd, står neuropsykiatriska sjukdomar för den i särklass största andelen av år som förlorats på grund av nedsatt funktionsförmåga.

Mer än en tredjedel av Europas befolkning lider årligen av psykisk sjukdom:
-ångestsjukdomar förkommer oftast (14 %)
-och sedan kommer unipolär depression på 6,9 %

Den största sjukdomsbördan beräknat som funktionsjusterade levnadsår (DALY, Disability Adjusted Life Years) ligger hos kvinnor med unipolär depression medan alkoholberoende står för den största sjukdomsbördan hos män.

Beräknat antal miljoner personer i alla åldersgrupper i Europa årligen med:

Psykisk sjukdom
Ångestsjukdomar: 61,5
Unipolär depression: 30,3
Sömnlöshet: 29,1
Alkoholberoende: 14,6
Borderline personlighetsstörning: 2,0

Neurologiska sjukdomar
Huvudvärk: 152
Sömnapné: 12,5
Stroke: 8,2
Demens: 6,3
Parkinson: 1,3
Multiple Skleros: 0,5
Neuromuskulär sjukdom: 0,3
Hjärntumör: 0,2

Man fann att ettårsprevalensen för psykisk sjukdom var högst för ångestsjukdomar (totalt 14%) följt av specifika fobier (6,4 %), social fobi (2,3%), agorafobi (2 %) och paniksyndrom (1,8 %). När det gällde generellt ångestsyndrom (GAD) fanns den högsta frekvensen (3,4 %) i åldersgruppen 65+, medan frekvensen var betydligt lägre i åldersgruppen 14-65 år (1,7 %). Förstämningssjukdomar var den näst vanligaste sjukdomsgruppen (7,8 %), med depression som dominerande diagnos (6,9 %). Därefter följde somatoforma syndrom (6,3 %), alkoholberoende (3,4 %), psykosssjukdomar (1,2 %) och ätstörningar mellan 0,1 till 0,9 % för olika åldersintervall. Man beräknade att varje år är det 38,2 % av Europas befolkning som lider av psykisk sjukdom.

Författarna till dessa studier (European Neuropsychopharmacology, 2011; 21:655-679) konstaterar att det verkliga omfånget och sjukdomsbördan av hjärnans sjukdomar hittills har underskattats. Psykiska och neurologiska sjukdomar kommer att vara det tjugonde århundradets största utmaning för Europas hälsovårdande myndigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Thérèse
11 januari, 2012 kl 11 januari 2012 (22:01)

Tack för en mycket intressant bloggpost! Skrämmande, men givande.

Kommentar från Tristessa
11 januari, 2012 kl 11 januari 2012 (23:54)

Men så orättvist!

Kommentar från Ann-Sofie Svensson
12 januari, 2012 kl 12 januari 2012 (21:58)

Hej! Vilken stark och modig person du är. Min värsta mardröm är att min son skulle ta livet av sig och jag tror inte jag skulle klara av smärtan. Han har ångest och äter medicin mot ångest samt mot depression. Han har genom åren haft väldigt svårt att prata om att han mår dåligt vilket spär på oron. Nu har han flyttat hemifrån och träffat en tjej och jag har väldigt lite koll eftersom han bor 60 mil från mig. Han så fin och han är glädjen i mitt liv precis som din dotter var för dig. Jag ville tända ett ljus till din dotters minne men lågan tändes inte. Jag måste ha gjort något fel? Du vet i alla fall att jag försökte. Varma hälsningar Ann-Sofie

Kommentar från Ludmilla
14 januari, 2012 kl 14 januari 2012 (10:00)

Ann-Sofie: Det är tanken som räknas. Tack! Jag förstår att du är väldigt orolig för din son. Det du kan göra är att hela tiden visa att du finns där. SMS, telefon och besök ibland. Visa att du bryr dig om honom och sluta inte höra av dig även om han inte hör av sig. Kram

Kommentar från Vera
28 januari, 2012 kl 28 januari 2012 (22:45)

Läs gärna: http://forintearsanningenvacker.blogspot.com/

Skriv någonting