Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Välmåendetips: Att stärka sin självkänsla

19 januari 2012 (7:34) | KBT, livet | av: Ludmilla

Stark självkänsla och ett gott självförtroende är viktigt för att vi skall kunna klara krav och påfrestningar i livet och för hur vi hanterar svårigheter och misslyckanden. Självkänsla är förmågan att kunna se och acceptera både svaga och starka sidor hos sig själv och att uppleva att man har ett värde som person utöver det man presterar. Självförtroende är förmågan att tro på sig själv och det man kan.

Att träna sin självkänsla och sitt självförtroende innebär att man måste våga ta risker – att våga ta misslyckanden som en väg till ”lyckanden” och att våga se både våra starka och svaga sidor – dvs. att våga duga som vi är.

Några tips för att stärka självkänsla och självförtroende:

Försök att göra något varje dag som får dig att känna dig kompetent och duktig.
Du duger som du är. Bestraffa inte dig själv för dina svaga sidor – ingen är perfekt – acceptera dem och se dem som en utgångspunkt för att utvecklas.

Uttryck vad du känner och tänker och säg JAG i stället för ”man”. Att använda jag-språk visar att det du säger gäller dig och dina synpunkter.
Våga gå utöver vad som känns tryggt – tänj dina gränser och gör saker som du inte gjort tidigare. Det kommer att visa att du kan mer än du tror.

Ofta har vi en tendens att fokusera på det som vi inte klarar. Uppmärksamma i stället det du är bra på och det du har gjort snarare än inte har gjort.

Livandas välmåendetips

Kommentarer till inlägget

Kommentar från catarina
20 januari, 2012 kl 20 januari 2012 (2:00)

Så kloka ord!!!

Kommentar från Nadja
20 januari, 2012 kl 20 januari 2012 (2:51)

Vet egentligen inte vad jag ska skriva, kom in på din dotters minnes sida. Och kom även in på Linneas pappas blogg. Jag beklagar eran sorg och sitter här i natten och känner mig väldigt illa till mods. Som tonåring och speciellt som tjej är en tuff tid. Man mår dåligt, men man kan må bättre om det uppmärksammas i tid. Jag är uppvuxen med en alkoliserad pappa vilket ledde till depression. (min mamma och pappa gjorde slut när jag var 3år, alltid olika hem, olika helger, olika regler) Min mamma är en bra mamma, i vuxen ålder nu kan jag kanske förstå att hon gjorde så gott hon kunde. Men samtidigt så kan jag tycka att hon gjorde en del själviska beslut. Jag var väldigt arg på min mamma, jag skrev mycket elakt om henne. Jag var väldig arg på min pappa också. Och hade någonting hänt mig då och dom hade fått läst allt jag skrivit om dom så tror jag inte att dom hade kunnat förstått att det är i stundens hetta det skrevs. Man hatar inte sina föräldrar, man bara tror man gör det för man känner sig ensammast i hela världens med massor av hormoner som inte går att kontrollera. Svårt att förklara men jag tänkte på den Linnea skrev i sitt avskeds brev, måste varit något som förföljt dig länge. Det jag skrev var tänkt som någon slags tröst, förstår om de inte blev de. Är inte så duktig på att förklara. sommaren 08 förlorade jag själv två kompisar, en i en bilolycka och en i självmord. Men jag tror att personer som lämnar oss hamnar på en plats som är fylld med harmoni. Allt det onda försvinner. De visar oss att de finns genom en viss närvaro ändå.

Kommentar från Paulina
20 januari, 2012 kl 20 januari 2012 (15:08)

Tänkte på dig Ludmilla när jag såg denna dokumentär på SVT. Hur olika man som förälder kan reagera på ett barn väljer att ta livet av sig.

http://svtplay.se/v/2680653/dokumentar__de_bortklippta

Stark. Rekommenderas!

Kommentar från Ludmilla
22 januari, 2012 kl 22 januari 2012 (20:08)

Paulina: Tack för tipset. En gripande och mycket sorglig film!

Skriv någonting