Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

”Fråga mig igen: Hur mår du?”

3 februari 2012 (18:00) | Linnéa, sexuella övergrepp, självmord | av: Ludmilla

Hur mår du?
Dåligt, tänker jag
Bra, säger jag
Bra, bra, bra
Jag mår bra, mamma

Hon ler mot mig
Smeker handflatan
mot min kind
Drar mitt hår
bakom mitt öra
Samma öra
som lyssnat på orden
några timmar tidigare

Orden
Rakt in i örat
Hora
Hora, hora, hora
Du är bara en jävla hora

Jag mår inte bra, mamma
Jag vill dö
Jag vill inte andas mer

För det gör ont, mamma
Det gör så ont
med händer som sliter,
pressar, pillar
Det gör så ont
med ord som säger
att jag inte är värd mer

Fråga mig igen
Hur mår du?

Snälla mamma
Hjälp mig, se mig
Fråga igen
Hur mår du?
Hur mår du?
Hur mår du?

Så kanske, kanske
du ser i mina ögon
att jag ljuger

Detta är också en text från ”Malin”. Alla de texter jag fått tillstånd att publicera här berör mig djupt. De ger mig ytterligare några pusselbitar för hur det kanske var för Linnéa.

Älskade Nean. Så svårt du hade det.
Så svårt att du inte stod ut.
Trots att jag fanns där hela tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ann-Sofie Svensson
3 februari, 2012 kl 3 februari 2012 (21:52)

Så svårt det är att leva ibland.
Jag känner så för dig och din oerhörda förlust.
Du fick ha henne så kort tid här och jag hoppas att det är så att du får möta henne igen för alltid där det är bra.

Kommentar från Ronja
3 februari, 2012 kl 3 februari 2012 (22:55)

Åh, vad hemskt.
Den här dikten träffade rakt i hjärtat, aj!

Som jag har ljugit för min mamma och andra som älskade mig gränslöst. Som jag ljugit och sagt att allt var bra, när jag i nästa stund suttit med kniven i handen och bara väntat på modet… Som jag ljugit… För att skydda dem från sanningen. Sanningen om deras hemska dotter som inte vill leva. Sanningen om deras hemska dotter som inte klarar av att ”ta sig i kragen”, ”rycka upp sig” och ta ansvar för sitt liv!

Kommer aldrig hända igen. Aldrig. Men det var för att skydda dem. För att jag trodde att de ändå inte kunde hjälpa mig. För att de skulle slippa skämmas för mig! Och visst, så här i efterhand så var det nog inte vettiga tankar… Men då kändes det som det enda rätta.

Tänkte bara säga det… att det gör så fruktansvärt ont att ljuga för de som älskar en. Men ibland ser man inga alternativ.

Men aj, så ont det gör!

Kommentar från Anna
4 februari, 2012 kl 4 februari 2012 (17:15)

🙁

Kommentar från Alicia – Borrelia & Fobi
5 februari, 2012 kl 5 februari 2012 (16:16)

Oj vilken talang hon har. Verkligen, hoppas hon vet om det. Sjukt bra skrivet, men oj vad det skär i själen… :/ det är så många som har det sådär, tyvärr 🙁

Kommentar från magda
13 februari, 2012 kl 13 februari 2012 (15:17)

Din blogg, alla inlägg. Herregud, jag trodde att jag var ensam om detta. ”Jag mår bra” ”Jag blev inte våldtagen men sexuellt utsatt”. ”Hon strök håret bakom örat”

Gud, jag finner inga ord..

Skriv någonting