Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Mediciner och alkohol

29 februari 2012 (10:04) | depression, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Hej Ludmilla,
Jag har läst din blogg lite till och från och jag kommer konstigt nog oftast in på din blogg när jag mår som sämst. Jag vet inte riktigt vem jag ska vända mig till för att ställa den här så kallade ” frågan”. I och för sig så går jag ju till en psykolog men jag känner att jag inte vill ta upp det här face till face om du förstår vad jag menar.

Så här ligger det iaf till, Jag var nämligen på en fest för några dagar sedan och allt var verkligen jättebra tills jag började få ångest. Jag hade då självklart med mig mina ångesttabletter som man bara får ta två gånger per dag (Jag tog tre på en gång) + en hel del alkohol.

Min fråga till dig är att kan detta vara farligt om jag gör så här flera gånger? Mina tabletter är just nu på 50 mg och då tar jag också depressionstabletter som är på 100 mg.

Jag känner att jag lätt skulle kunna göra så här igen, är de ett tecken på självmordstankar eller nått?

Tacksam för svar och förlåt om de blev lite rörigt i själva texten.

Hej,
Tack för din fråga.
Uppenbarligen mår du väldigt dåligt eftersom du trots dina antidepressiva mediciner behöver ta ångestdämpande (”lugnande”) tabletter också. Det är viktigt att hålla isär de båda sorterna när man resonerar om detta och det är vanligt att man blandar ihop begreppen.

Antidepressiva mediciner (”lyckopiller”) är medicinsk behandling mot depression. Man ökar dosen långsamt. Man märker effekt efter 2 – 3 veckor. Under de första veckorna kan man få ökad ångest. Man kan alltså må sämre innan den antidepressiva effekten har kommit. Behandlingen ska pågå i 6 – 12 månader innan man gör ett försök att trappa ut den. Dessa mediciner är inte beroendeframkallande och påverkar inte förmågan att köra bil osv.

Ångestdämpande/lugnande tabletter är en tillfällig lösning på stark ångest. Detta är en mycket tillfällig medicin som inte ska användas en längre tid. Man sätter ibland in det samtidigt som man börjar med antidepressivum om man har mycket ångest eftersom det som sagt finns risk att ångesten ökar i början. Medicinen ska trappas ut så snart som möjligt och man ska hitta andra sätt att hantera eventuell kvarstående ångest. Detta är en medicin man kan bli beroende av.

Alkohol ökar nästan alltid ångesten. Kanske inte direkt när man börjar dricka, men när alkoholen går ur kroppen. Har man en depression med ångest är det med andra ord inte alls lämpligt att dricka alkohol. Alkoholen gör dig mer sårbar och känslig.

Kombinationen med lugnande tabletter är inte alls bra. Blandar man alkohol och lugnande tabletter kan det mycket väl leda till döden.

Du frågar om du har självmordstankar. Det vet du bara själv. Fråga dig vad orsaken var till att du tog tabletterna. Var det för att dö? För att komma bort en stund? För att ha roligt?

Du bör absolut inte experimentera själv med alkohol och tabletter. Det är precis det man är rädd för som läkare. Att patienten ska börja ta medicinerna på ett sätt som det inte var tänkt. Särskilt när det är den här sorten.

Om du inte har tillräcklig ångestlindring bör du ta kontakt med din läkare och förklara det. Sannolikt kan man justera i din antidepressiva medicinering så att även ångesten minskar.

Varma hälsningar

Ludmilla

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Aurora Karlsson
29 februari, 2012 kl 29 februari 2012 (19:07)

BARNPSYK I UPPSALA!
Tack för din medverkan i Karlavagnen. Förstår att sorgen måste ha varit svår. Dock saknades den enligt min mening viktigaste informationen i inslaget, nämligen varför en levnadsglad tjej blev så deprimerad att hon ville dö (hade något hänt som var särskilt svårt?) samt vad behövde hon av sin omgivning och framför allt vården som hon inte fick?
Du besökte den plats där hon dog, men har du koll på hur hon behandlades på barn- och ungdomsspyk? Fick hon antidepressiva mediciner? Kanske tålde hon dem inte? Många självmord har biokemiska orsaker och det är inte ovanligt med självmord vid behandling med antidepressiva. Känner till flera fall, och när jag själv var i Linneas ålder och försökte ta livet av mig så fick jag ingen som helst hjälp. Den s.k. vården i Uppsala var under all kritik, en mardröm som förföljer mig än idag många år senare (självmord var inget ovanligt på avdelningen). Det är ett under att jag överlevde trots den fruktansvärda erfarenheten. Därför undrar jag om det fortfarande är lika illa. Fick Linnea någon samtalsterapi? Massage? Antioxidanter? Eller vad bestod behandlingen av?
Tacksam för svar!
Aurora

Kommentar från Ludmilla
29 februari, 2012 kl 29 februari 2012 (21:04)

Aurora: Tack för dina vänliga ord. Som du säkert förstår så var tiden för kort för att berätta allt som skedde då och vad jag sedan kommit fram till. Men det är det som bloggen handlar om.

Det viktiga budskapet här är att det inte behöver vara något som är ”fel” i det liv som man lever. Det kan faktiskt vara ett sjukdomstillstånd. Det är väldigt vanligt att unga tjejer och killar mår väldigt dåligt och att de har extremt höga krav på sig själva.

Linnéa bedömdes ha en depression och fick antidepressiv medicin. Hon blev inte bättre och man höjde dosen. Tyvärr så gjordes inte någon utredning så man uteslöt inte andra diagnoser. Nu i efterhand känner jag mig ganska säker på att hon fick en reaktiv psykos pga av att hon levt ett dubbelliv som hon inte klarade av att hantera.

Under de 7 veckorna som Linnéa var inlagd provade jag en mängd olika saker för att få henne att må bättre; taktil massage, shiatsu, yoga… hon hade en bra psykolog på avdelningen som hon pratade med regelbundet.

Vi var mycket missnöjda med vården och gjorde en anmälan till HSAN. Professorn i barnpsykiatri fick där en varning. Sök på HSAN här på bloggen och Lex Maria så kan du läsa de brister som konstaterades.

Skriv någonting