Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

”Med mitt liv i mina händer” – en bok om att leva med bipolär sjukdom

16 maj 2012 (20:04) | att hjälpa andra, boktips, depression, psykiatri, självmord | av: Ludmilla

En morgon vaknade jag upp och insåg plötsligt att jag hade förlorat något oerhört viktigt i mitt liv. Det hade tagit mig 13 år att insjukna, och ytterligare flera år att förstå att jag var sjuk. År av sorg, besvikelse, förtret och tårar, men även mycket glädje. Sedan följde en kamp för att reda ut insikten.
Den kommer jag aldrig att glömma…

Under åren som har gått har jag medicinerat, gått i terapi, arbetstränat och jobbat med mig själv och mitt inre. Jag har gått på läkarbesök, utredningar, möten med arbetsförmedling och försäkringskassa. Jag har provat massage, healing och andra alternativa behandlingar. Jag har gråtit, haft ångest och självmordstankar. Jag har befunnit mig i alla möjliga sorters tillstånd.

Men jag har också emellanåt haft en drivkraft och egen förmåga att gå åt ett håll –framåt. Ibland två steg bak och ett fram. Sakta, långsamt på vägen. Framför allt har jag bearbetat andras åsikter om människor som lever med psykisk ohälsa.

Fördomar och okunskap gör att det är svårt att bli hel i denna sjukdom. Många ser det som en människa som är hypokondriker och inte vill arbeta. Eller kanske någon som inte har ”alla hästar hemma”. Jag är precis som alla andra och är en intelligent kvinna, det enda som skiljer oss åt är att jag har en sjukdom som sitter i det egna ”jaget”.

När jag har mina skov blir jag helt apatisk och kan ligga i sängen i timmar, oförmögen att ta mig upp. Att ta sig in i duschen är ett sådant krafttag att Hulken borde infinna sig. I min bipolära sjukdom dominerar ångesten och depressionen. När ångest inträder äter jag inte, jag klarar inte min vardag utan lever på flingor och fil. Jag sover mer, kan ligga och stirra in i väggen i timmar. Ångesten är så stark att jag bryter ihop och gråter. Jag har lärt mig att ta mina lugnande mediciner i tid, men ibland hoppar jag över det. Det är helt enkelt skönt att få bryta ihop.

Det finns ytterligare en period i min sjukdom. Perioder där jag är upprymd, manisk, och inget kan hindra mig. Jag tror inte att jag är Gud, men jag har svårt att se mina begränsningar för vad som är bra och dåligt för mig. Jag bara trycker på gasen, bromsen är inte ett alternativ. Jag var glad över att jag inte tappar omdömet helt när jag har maniska perioder. Jag blir helt enkelt mer kreativ och får mer gjort. Nackdelarna är att jag är konstant irriterad och vill att folk runt omkring mig ska backa tillbaka.

VARFÖR JAG SKREV DU HÄR BOKEN?
Det är en vanlig fråga jag får. Förutom mitt eget behov att få ut allt inom mig så har resultatet blivit en bok som budbärare. Jag skriver utelämnade och naket och lämnar inget åt fantasin utan så här är det att känna och leva med bipolär sjukdom. Mitt mål är att kunna hjälpa andra. Min bok är riktigt nödvändig idag. ”Med mitt liv i mina händer” var något jag behövde få göra. För mig handlade det aldrig om ”bara en bok” och jag är glad att jag har skrivit den.

Jag skrev den här boken för det handlar inte bara om mig. Det handlar om att belysa ett stort folkhälsoproblem. Det verkar finnas ett kollektiv skam över att vara psykisk sjuk. Kunskapen är inte tillräckligt etablerad även om det gått framåt. Jag tycker det är ett samhällenligt ansvar.

Jag skrev den här boken öppet för att försöka slå hål på fördomar mot den rädsla och okunskap människor har kring psykisk ohälsa. Min berättelse känns inte omotiverad utan det finns alltid någon som kan förlika sig med den och kanske förmår sig söka hjälp samtidigt som skam- och skuldkänslorna släpper.
Skammen över att man inte är lycklig leder till att man anklagar sig själv. Det är dags att ändra attityd till oss psykiskt sjuka. Det är ett bland det viktigaste och svåraste att tillföra dagens samhälle.

Jag gick in i en djup depression mitt i livet. En evighetskarusell pågick i sjukdomens självmordstankar, ångest, depression och manier som började. Hela mitt liv ändrades och jag blev tvungen att göra om mitt sätt att leva. Det känns ungefär som ett barn som nyss lärt sig att gå. Vinglande och landar på rumpan.

Med min bok ”Med mitt liv i mina händer” vill jag föra vår förståelse för bipolär sjukdom till en ny nivå. Mina detaljerade beskrivningar om vad känslan innebär att vara psykisk sjuk är främmande för många. Smärta, läkarbesök, terapi, mediciner och enträgna skrik och böner kan ibland vara vardag. Tidvis känns det som sjukdomen våldtar mig.

Jag har en viktig historia att berätta där smärtan river så hårt att läsaren inte kan lägga boken ifrån sig. Boken jag skrivit är en självbiografisk berättelse. Den är brutalt utlämnande ochgripande. Som läsare engageras du djupt och jag vill visa dig varför.

Du kan på min hemsida läsa mer, göra dina beställning och även recension m.m. på min blogg. Den hittar du via hemsidan: www.ceciliaasp.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skriv någonting