Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Sophie 2,5 år

17 maj 2012 (22:23) | barn, självmord, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag är Sophie 2,5 år gammal.
Linnéa har snart varit död i 4 år.
Det hade gått 1,5 år när Sophie föddes. Sedan blev jag sjuk. När två år hade gått hade jag hunnit föda Sophie och hade haft cancer och blivit frisk.

Perspektiven blir sneda och konstiga och samtidigt helt rätt och riktiga.
Men livet är märkligt, som sagt…

Sophie fortsätter att lysa upp vår tillvaro som en sol.
Hon är en sådan källa till skratt, värme och glädje.
Små barn har en förmåga att tvinga en till nuet och ser livet genom nya ögon. På ett fullständigt öppet och livshungrigt sätt. Allt är spännande!

Sophie har ett mycket välutvecklat språk. Det underlättar verkligen i kommunikationen och är dessutom otroligt spännande att få ta del av en liten människas innersta tankar.
Hon berättar hur hon känner i olika situationer på ett nyanserat sätt. T ex så sa hon till mig häromdagen när hon hällt ut några liter vatten på köksparketten som jag försökte torka upp:
-Mamma jag blir ledsen när du är arg på mig.
Jag tittade förvånat upp på henne för jag var inte alls arg, men insåg att mina bekymmersrynkor nog hade dragit ihop sig i pannan.

Sophie berättade igår:
-Nu kissar du på mitt kiss. Ditt kiss ligger ovanpå mitt kiss. Mitt kiss ligger under ditt kiss.

Ikväll funderade hon på:
-Vad finns under govlet? (ibland pratar hon inte helt rent).
-Tja, vad finns där… jord och sånt?
-Ja mamma. Och maskar. Och frön. Jag tycker om maskar. Men de kan inte komma in genom govlet. Det är hårt.

Sophies älsklingsfärg är gult. Som solen. Som maskrosor. Hon säger att ”det är så vackert mamma!”.

Sophie skolades in en hel termin på dagis. Hon behövde det. Det var en ovanlig situation både för oss och för förskolepersonalen. Som tur var så hade vi möjlighet att ta det i Sophies takt. Nu går hon 3 timmar om dagen och blir hämtad av sin barnflicka vid lunch. En gång i förra veckan var hon kvar till kl 14.30 då mormor hämtade henne.

Sophie älskar sin mormor! Och det är verkligen inte så svårt. Mormor var ju väldigt delaktig i Sophies liv redan när Sophie var riktigt liten och jag låg på sjukhuset och den tid som jag var sjuk. Det är en stor trygghet att Sophie tycker det är så bra att vara med mormor.

Sophie tycker väldigt mycket om att läsa böcker. Hon kan flera bokstäver. När hon kom och bad att jag skulle läsa fjärde boken på raken häromdagen sa jag att jag tyckte hon kunde läsa den själv så kunde vi läsa tillsammans sen igen. Då tittade hon på mig som om jag inte förstod något alls och sa:
-Men mamma, jag kan ju inte läsa…
Lilla gumman. Så tänkande och medveten om allt.

Sophie pratar mycket om döden.
Hon vet ju att Linnéa är död.
-Då blev jag så väldigt ledsen, säger hon.
-Men Sophie, då fanns ju inte du.
-Å stackars mig!

Häromdagen köpte vi ”Herr Muffin”, en bok om ett marsvin som dör. Hon tycker mycket om att läsa den. Och ”Dödenboken”.

Men mest tycker hon om att sjunga och läsa och gult. Och blommor. Och att vara en mamma.
-Snart får jag en bebis. I min mage som kommer ut ur min snippa och äter på mina bröst, säger hon och tar nallen och lägger till bröstet på henne.
-Ja, men först måste du bli stor.
-Jag ÄR ju stor! (för det säger vi ju hela tiden att hon är)
-Ja, men ännu större. Och så måste du träffa en pappa som kan spruta in pappafrön…
-Jag har ju redan en pappa..!
-Mja… men en annan pappa. Som är lika gammal som du… Och sen känns det som att det blir för knepigt att reda ut.

Sophie sover en liten stund på dagen de flesta dagarna.
Hon slutade med blöjor på påsklovet från den ena dagen till den andra både på dagen och natten.
Sophie dricker fortfarande väldigt mycket välling och äter lite annan mat.
Hon har storlek 98-104.
Sophie ska sluta med napparna till sommaren.

När Sophie säger till mig:
-Mamma jag älskar dig, och jag är så glad att du finns…
Så känner jag att jag nog fått fram mitt budskap till henne.

Tack Sophie för att du finns! <3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Cajsa
17 maj, 2012 kl 17 maj 2012 (22:54)

Jag blir så varm inombords när jag läser det du skrivit Ludmilla. Kramar till dig och Sophie vilken klok ung dam 🙂

Kommentar från Erika
17 maj, 2012 kl 17 maj 2012 (22:56)

En stor karm till Sophie!

Kommentar från Marie-Anne
18 maj, 2012 kl 18 maj 2012 (6:41)

Vad härligt att läsa om er Sophie:)
Märkligt är det att tiden går, men för egen del känner jag att jag blir starkare allteftersom och jag uppfattar det som att detsamma gäller för dig.

Kram från mig till dig

Kommentar från Kristina
18 maj, 2012 kl 18 maj 2012 (9:36)

Jag blir så glad över det du skriver om Sophie. Känner kärleken och värmen och glädjen. Vilken nåd att ha fått även henne och det mitt i en så svår situation. Ha en så bra dag det går kram

Kommentar från Elin
18 maj, 2012 kl 18 maj 2012 (22:31)

Vilken klok och fin liten tjej! Härlig och kärleksfullt läsning..! Kramar till dig och söta Sofie..i gult 🙂

Skriv någonting