Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Om Linnéa och självmord i Radio Uppland

9 juni 2012 (8:40) | att hjälpa andra, Linnéa, radio, självmord | av: Ludmilla

Alfred Skogberg som är aktuell med boken ”När någon tar sitt liv” berättar i Radio Uppland om självmord och även om Linnéa eftersom vår berättelse också finns med i boken.

Han berättar om brister i vården,

De flesta som är självmordsbenägna kommer att må bra framöver och kommer att vara väldigt tacksamma över att de inte tog sitt liv. Självmord är en onödig utväg på en svår livssituation. Men det finns många andra lösningar!

Alfred berättar också om Miamimodellen som innebär att det finns fler kuratorer på skolorna och som är mer aktiva och fångar upp de små problemen hos eleverna innan de utvecklas till stora problem.

Lyssna här…

Här nedan några av de recensioner som gjorts på boken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Michaela
9 juni, 2012 kl 9 juni 2012 (10:02)

vad klok och snäll han låter.
”så länge det finns liv, så finns det hopp”

Kommentar från Vilja
9 juni, 2012 kl 9 juni 2012 (20:59)

Jag har längtat efter något sånt här. Äntligen någon som verkligen förstår att man måste utbilda vuxna som arbetar med barn/ungdomar så att de snabbt kan fånga upp någon som börjar må dåligt. Tack för det här <3

Kommentar från Caroline
9 juni, 2012 kl 9 juni 2012 (23:37)

Jag mådde dåligt i flera år. Fruktansvärt dåligt. Jag ville inte fortsätta. Jag ville på riktigt dö. Gjorde ett allvarligt försök, men ”lyckades” inte av nån mycket märklig anledning. Vården jag fick var bedrövlig. Blev ”utdömd” av tre läkare att jag aldrig skulle komma tillbaka till arbetslivet igen. Jag var då 26 år. I dag är jag 29 har jobb som jag stortrivs med. Och mitt liv är mycket bättre nu. Men jag slås ofta av tanken ”tänk om jag hade lyckats” jag skäms, vill kräkas, blir ledsen, förlamningskänsla i hela kroppen. Det som jag trodde så starkt på just då ”bara jag försvinner blir allt bra” vilket jag i dag vet att det inte finns nån som helst sanning i. Älskar min familj och mina vänner såå mycket. Hatar mig själv för vad jag hade kunnat utsatt dem för.

Kommentar från Elisabeth Larsson
14 juni, 2012 kl 14 juni 2012 (9:58)

Caroline: Det du säger här i din kommentar kan rädda liv! Får jag använda dina ord i föredrag om självmord? Kram, Elisabeth.

Kommentar från Caroline
14 juni, 2012 kl 14 juni 2012 (14:50)

Elisabeth: SJÄLVKLART!! kan min hisoria hjälpa en enda själ, så absolut!

Kommentar från Elisabeth Larsson
14 juni, 2012 kl 14 juni 2012 (18:42)

Caroline: Tack snälla! Jag kommer att citera dig flitigt för det här behöver både de med självmordstankar och de som undrar hur deras kära kunde lämna dem på det viset få höra. Fortsätt att berätta själv också. Kram.

Skriv någonting