Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Återbesök, patient igen

19 juni 2012 (22:40) | Cancern, sjukvård | av: Ludmilla

Idag var det dags för återbesök. 2 år efter avslutad behandling. Hcg-värdet har jag ju redan fått svar på.

Det tog inte många minuter.

Gynundersökningar är inte traumatiska för mig. Läkaren konstaterade att jag var duktig på att slappna av.
-Jag känner livmodern här mellan mina båda händer…
-Det hoppas jag verkligen att du inte gör, svarade jag. För den är ju borttagen. (Sannolikt väldigt pinsamt.)

Vi pratade om återfallsrisk. Den är ju väldigt liten för mig.
-Särskilt eftersom jag ju inte hade spridning till lungorna, sa hon.
-Men det hade jag ju!!

Tänk vad liten man blir i sin patientroll. Så osedd man känner sig när läkaren inte ens kan besvära sig med att uppdatera sig i journalen om hur allvarlig sjukdomen var och att jag faktiskt tog bort livmodern. Hon var ju min läkare under hela inläggningstiden.

Jag får väl försvara min kollega med att det är väldigt ont om tid. Eller nåt.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Kristina
20 juni, 2012 kl 20 juni 2012 (6:53)

vad glad jag blir att det såg bra ut för dig. Men hemskt att känna att läkaren inte har kontroll, det kunde ju skapat en massa fel tankar hos dig om du inte själv vetat ordentligt. All lycka till dig kram

Kommentar från Gunilla
20 juni, 2012 kl 20 juni 2012 (14:13)

Fy vad dåligt, och säkerligen pinsamt för läkaren. Finns ingen ursäkt för det trots allt!
Kram och glad samtidigt för din skull

Kommentar från Cecilia
20 juni, 2012 kl 20 juni 2012 (20:46)

Jag tycker inte du ska försvara din kollega, överhuvudtaget. Hade jag själv i min yrkesroll gjort samma misstag, hade jag ev tom fått sparken. Det är INTE ok. ”Ont om tid” eller nåt, INTE försvarbart.
Dags att läkarna får tjänstemannaansvar för alla de ödesdigra misstag de gör. Då kommer de definitivt uppdatera sig gällande patienternas journaler, JAG LOVAR!

Kommentar från Cornelia
21 juni, 2012 kl 21 juni 2012 (20:21)

Hej Ludmilla,
vad glad jag blir, att allt är okey med dig. Själv mår jag också bra.
Skräckhistorie med KS läkaren – inte bra alls!
Men, det måste vara ett dåligt undantag.
Förra veckan misste vi vår son Matthias (35), en Porsche körde för fort i regnet och rakt in i hans Volvo. Han dog, efter två timmar fick de ut honom ur bilen. Hans fru fick höftkulan krossad och tummen bruten, dottern tack och lov bara blåmärken.
Men, vad jag vill säga är att det var ett helt team på KS som tog hand om oss. Professionellt, känslosamt och utan stress.
Jag beundrade, trots allt, deras sätt att bry sig om oss -även senare, när de tog hand om svärdottern på ortopädiavdelningen.
Jag själv har ju också erfarenheter från min cancerbehandling på KS. Bara bra.
Hoppas att din upplevelse är ett dåligt undantag.
Cornelia

Kommentar från Mia
21 juni, 2012 kl 21 juni 2012 (20:42)

Det är så bedrövligt sorgligt och känns så hopplöst att jag vet inte vart man ska ta vägen. Historien upprepar sig om och om igen. Hur är det möjligt? HUR kommer det sig att läkaren inte kan ha ett större engagemang, känna ett större ansvar och respekt för den människa hon har framför sig? Tyvärr är jag inte förvånad utan bara desillusionerad.
Varmaste hälsningar
Mia, Dykarmamman

Kommentar från Monicas Mat
26 juni, 2012 kl 26 juni 2012 (5:55)

känner igen det galna i det du beskriver, gjorde en hysterektomi och fick ändå i flera år efter kallelse till undersökningar som inte längre behövdes.. tröttsamt och slitigt på psyket att bli så illa bemött.. du har en fin blogg, kram!

Skriv någonting