Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

6 år efter tsunamin

24 september 2012 (9:50) | sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Sex år efter katastrofen ter sig hälsoläget relativt gott i hela den undersökta populationen av överlevande svenskar efter tsunamin. En viss förbättring av hälsoläget sex år efter tsunamin jämfört med situationen efter tre år antyds genom flera olika mått. Detta visar uppföljningen som leds av Kerstin Bergh Johannesson.

Antalet individer som är sjukskrivna på grund av händelsen är lågt. En stor andel, över 80 procent, anger att deras hälsoläge är gott eller mycket gott. Endast ett fåtal rapporterar fysiska komplikationer, vilka annars visats kunna öka risken för posttraumatiska reaktioner. Dock visar studien att fysiska problem fortfarande kvarstår för vissa drabbade efter sex år. Endast ett mindre antal bejakar uttalade psykiska besvär, medan något fler rapporter psykiska besvär i viss mån, sammantaget 17 procent, jämfört med 19 procent efter tre år och 31 procent vid uppföljningen efter 14 månader.

Var femte svarande uppfyllde kriteriet för nedsatt generell psykisk hälsa, vilket ligger i nivå med Folkhälsoinstitutets årliga nationella undersökningar av hälsotillståndet i den svenska befolkningen. Den undersökta populationen utgörs emellertid av en resursstark grupp, som erfarenhetsmässigt har ett något bättre generellt hälsoläge än befolkningen som helhet, vilket alltså inte tydligt slår igenom här. I likhet med föregående undersökning uppvisar en större andel kvinnor än män psykiska symtom, vilket ligger i linje med internationell litteratur. På motsvarande sätt visar den mest katastrofexponerade gruppen en högre andel med nedsatt psykisk hälsa.

Var 20:e uppfyllde kriteriet för svår posttraumatisk stress, vilket är en liten minskning jämfört med föregående uppföljningar. Men andelen var fyra gånger större (8 procent) bland dem som varit utsatta för livshot än bland dem som var mind­re exponerade (2 procent). Jämfört med överlevande från Estonia tycks andelen ändå vara lägre, vilket kan bero på att en förhållandevis större andel av Estoniaöverlevande också hade förlorat närstående, vilket har visats ha samband med långvariga besvär. Därtill utsattes de som överlevde Estonias förlisning för livsfara under en längre tidsrymd och var beroende av andra för att kunna räddas. Under tsunamin kunde många själva sätta sig i säkerhet när vågen väl dragit sig tillbaka och därmed påverka sin egen möjlighet till räddning, även om det för många innebar lång väntan på hjälp.

Majoriteten rapporterade att de har andra att tala med om sina upplevelser. Sådant socialt stöd har visat sig vara av stor betydelse för fortsatt återhämtning efter allvarliga händelser. Andelen som gått i någon form av behandling sedan de svarade på treårsenkäten är likartad som vid tre år, med en tendens till viss ökning, vilket kan spegla långvarigheten i posttraumatiska stresstörningar. Det är ett välkänt kliniskt faktum att det kan ta tid innan människor söker hjälp för psykiska besvär.

En tredjedel av de svarande som hade barn med sig under flodvågskatastrofen indikerade bekymmer för barnets/barnens fysiska och psykiska hälsa, och av dessa var mer än 6 procent mycket bekymrade. Det kan spegla något av vidden av de påfrestningar som de som överlevt tsunamin har att hantera. Bland dem som svarat fanns en viss överrepresentation av kvinnor och av dem som varit exponerade för livshot.

Läkartidningen 2012-09-09 nummer 37

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från a.a
24 september, 2012 kl 24 september 2012 (19:55)

Jag hamnar alltid på din blogg när jag mår sådär…Så nu följer jag din blogg på blogglovin.

Kommentar från Scared
5 april, 2014 kl 5 april 2014 (13:53)

Precis som du säger är min upplevelse att det tar tid innan man söker hjälp. Tror också det beror mycket på var i landet man bor vilken hjälp man får. I storstäderna finns traumaspecialister medan man på landsbygden ska ha mer tur om man får rätt hjälp. Ämnet behöver lyftas då vi får fler och fler från krigshärjade länder i vårt land. Det är en mardröm att gå med PTSD utan stöd.

Skriv någonting