Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Dagsläget inom svensk psykiatri

27 september 2012 (15:32) | psykiatri, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Gergö Hadlaczky, Anne Stefenson och Danuta Wasserman vid NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa), Karolinska Institutet, Solna skriver om dagsläget inom svensk psykiatri i en artikel i International Review of Psychiatry (2012;24:356-362).

Utbildning och psykiatertäthet

Inledningsvis beskriver författarna psykiaterutbildningen, vilken kräver genomgången läkarutbildning och läkarlegitimering varefter fem års teoretiska och praktiska studier inom vald psykiatrisk specialitet tar vid. Den psykiatriska specialiteten kan vara allmänpsykiatri, barn – och ungdomspsykiatri eller rättspsykiatri. I Sverige arbetar de flesta psykiatriker inom stat och kommun. År 2011 fanns det 1592 specialister inom allmänpsykiatri, 353 barn- och ungdomspsykiatrer och 66 rättspsykiatrer. Mellan åren 1995 till 2009 ökade antalet psykiatriker med 30 %, från 1205 till 1666. Utvecklingen för antalet psykiatrisjuksköterskor under samma tidsperiod var den motsatta: antalet minskade från 6217 till 5 264. Oavsett ökningen i antalet psykiatriker brottas professionen med svåra rekryteringsproblem och tillgängligheten på psykiatriker varierar stort mellan olika landsändar och regioner. År 2008 fanns det 34 psykiater per 100 000 invånare i Stockholm, men endast 14 per 100 000 invånare i de norrländska landskapen. Endast omkring 12 % av licensierade och praktiserade psykoterapeuter är legitimerade läkare, ett förhållande som förblivit så gott som oförändrat sedan mitten av 1990-talet. Svensk Psykiatrisk Förening anser att det vore till stor fördel för patienterna om den behandlande psykiatern, vilken ansvarar för utredningar, diagnostisering, vårdplan och behandling även vore en legitimerad psykoterapeut.

Sjukdomsutbredning och behandling

Genom 1995 års psykiatrireform minskade antalet slutenvårdsplatser drastiskt inom psykiatrin och patienterna hänvisades istället till psykiatriska öppenvårdsmottagningar och psyko-sociala vårdinstanser. Mellan år 1990 till 2010 minskade antalet slutenvårdsplatser för män från 2499 till 1505 per 100 000 invånare och för kvinnor från 2168 till 1475 per 100 000 invånare. Utvecklingen har varit en annan för personer mellan 15-24 år där antalet slutenvårdade män ökat från 329 till 447 per 100 000 invånare och för kvinnor från 378 till 675 per 100 000 invånare.

De vanligast förekommande diagnoserna för slutenvårdade patienter i alla åldersgrupper är missbrukssjukdomar, depression och schizofreni. För unga kvinnor är de vanligaste diagnoserna depression, ångest och självskadebeteende. Under åren 1991-2008 minskade antalet årligen slutenvårdade patienter från 8929 till 2285 och antalet tvångsintagna minskade med omkring 47 %. Antalet rättsmedicinskt omhändertagna förblev oförändrat under perioden.

Vård och behandling

Vid en landsomfattande granskning av den psykiatriska öppenvården år 2009, som omfattade 7930 patienter, fann man att 47 % av patienterna hade fått farmakologisk behandling, 13 % hade fått psykoterapi och 40 % hade fått en kombination av farmakologisk och psykoterapeutisk behandling. Socialstyrelsen förordar att man vid klinikerna använder sig av evidensbaserade behandlingar och förbyggande åtgärder. Det har visat sig svårt att genomföra när det gäller psykoterapeutiska behandlingar på grund av bristen på utbildad personal. Här finns påtagliga skillnader mellan stad och landsbygd, vilket skapar avsevärda problem för vårdplanerare.

Alla personer med ett psykiskt hälsoproblem kan nå psykvården genom primärvården, allmänpsykiatriska specialistmottagningar, privatpraktiserande psykiater och psykiatrisk akutmottagning. Inom primärvården kan allmänläkaren ge farmakologisk behandling eller psykosocialt stöd vid lindrigare former av psykisk ohälsa medan svårare former remitteras till psykiatrisk specialist. Vid specialistmottagningen blir patienten utvärderad antingen av en psykiater, psykolog eller en psykiatrisjuksköterska och kan därefter av psykiatrikern erbjudas farmakologisk eller psykoterapeutisk eller en kombination av dessa båda behandlingsformer. Patienter med lindrigare problem remitteras till primärvården. Beroende på problemens svårighetsgrad kan man vid akutmottagning antingen remittera patienten till psykiatrisk specialistvård (via slutenvård eller öppenvård) eller till primärvården. Barn och ungdomar och deras föräldrar kan söka hjälp vid barn och ungdomspsykiatrin för rådgivning och behandling. Vid svåra fall kan slutenvård erbjudas, men behandling kan även ske i hemmiljö. Tillgången av barn och ungdomspsykiatrisk vård och behandling varierar starkt emellan olika regioner i landet.

Socialstyrelsen har beräknat att upp emot 5-10 % av Sveriges befolkning har behov av psykiatrisk behandling. Emellertid söker endast mellan 3-4 % för vård inom psykiatrin, vilket antingen betyder att personer behandlas för psykiska problem utanför den psykiatriska sektorn eller att en stor andel patienter inte får någon behandling alls.

En studie av öppenvårdens väntetider för ett första besök har visat att ungefär 50 % av patienterna hade haft en väntetid på mellan 1-30 dagar, Cirka 80 % av patienterna hade fått en tid till psykiatrisk klinik efter en väntetid på 60 dagar.

Invandrare

Invandrare och asylsökande, i synnerhet kvinnor, lider av psykisk ohälsa i större utsträckning än den svenska befolkningen, vilket bl a yttrar sig i posttraumatiskt stressyndrom, depression och sömnvårigheter.
Invandrare är också överrepresenterade bland såväl sluten – som öppenvårdspatienter jämfört med det antal personer som finns i den etniska grupp som respektive patient tillhör. I rättspsykiatrisk vård är antalet icke-europeiska invandrare med schizofreni överrepresenterade och ses i ett växande antal jämfört med svenskfödda rättpsykiatriskt slutenvårdade.

Vårdkostnader

Vård av personer som lider av schizofreni eller andra psykossjukdomar står för den högsta kostnaden inom psykvården, av vilket närmare 70 % är öppenvårdskostnader och kostnader för läkemedel. Denna patientgrupp utgör ungefär 10 % av totalantalet psykpatienter. Patienter med ångest eller depressionssjukdomar står för 39 % av totalantalet patienter och för 33 % av kostnaderna. År 2008 beräknades kostnaderna för psykvården till 17,6 miljarder kronor (1900:- per invånare), vilket utgjorde 10, 3 % av de totala hälsovårdskostnaderna.

Självmord

Det sker omkring 1400 självmord årligen i Sverige, men antalet självmord har sjunkit för alla åldersgrupper sedan 1980-talet, utom för åldrarna 15-24 år. Självmord är den vanligaste dödsorsaken för män mellan 15-44 år och den näst vanligaste dödsorsaken för kvinnor i samma åldersgrupp. Mellan åren 2006-2008 skedde omkring 20 % av självmorden inom psykiatrisk slutenvård. Som ett led i det svenska nationella suicidpreventiva programmet skall numer enligt lag (Lex Maria) alla självmord som inträffar i vården eller upp till 4 veckor efter senaste vårdkontakt rapporteras till Socialstyrelsen. Huvudsyftet med Lex-Maria-förfarandet är att skapa objektiva utredningar av händelserna kring ett självmord för att man inom den berörda verksamheten skall kunna lära sig av eventuella misstag och bristande rutiner. Socialstyrelsen uppmanar berörda vårdenheter att organisera ett lokalt analysteam, som vid ett självmord dokumenterar och analyserar händelseförloppet och redogör för vilka åtgärder som skett och vilka eventuella brister man funnit. Socialstyrelsen analyserar i sin tur och sammanfattar redogörelserna i de regionala rapporterna och ger förslag på förbättrande åtgärder och rutiner. Enligt Socialstyrelsens sammanfattning för åren 2006-2008 var de vanligast förekommande anmärkningarna bland annat
· att strukturerade självmordsbedömningar inte gjorts i tillräcklig omfattning,
· att det saknats en individuell vårdplan
· att samordnandet av olika behandlingsåtgärder fungerat dåligt
· att den interna kommunikationen mellan sjukvårdspersonalen rörande patientens självmordsrisk varit bristfällig
· att sjukvårdspersonalen inte i tillräcklig utsträckning diskuterat eventuell självmordsrisk med patientens anhöriga.

Psykologiska autopsier

Inom psykiatrisk forskning har man sedan länge använt sig av retrospektiva undersökningar (psykologiska autopsier) efter fullbordat självmord för att öka kunskaperna om den suicidala processen och vad som lett fram till den slutgiltiga handlingen. Metoden innebär att man samlar kvalitativ information ifrån vårdpersonal, familj, vänner och arbetskamrater och gör en utvärdering av samtliga journalhandlingar.

Lex-Maria förfarandet har underlättat genomförande av strukturerade retrospektiva undersökningar av fullbordade självmord i vården. Men eftersom en detaljerad genomgång av händelseförloppet vid ett fullbordat självmord är känslomässigt påfrestande och tidsödande görs detta inte alltid. Det kan vara svårt att åstadkomma ett fruktbart klimat så länge som man fokuserar på skuldfrågan. Socialstyrelsen rekommenderar att man upprättar studiegrupper, som genom systematisk genomgång av uppkomna risksituationer och fullbordade självmord fokuserar på vad man kan lära sig av det inträffade. Här gäller det att identifiera brister och skapa förebyggande rutiner snarare än att fokusera på den enskildes ansvar vid en eventuell suicid.

Ny Lex-Maria

Ett förslag till ny Lex-Maria-lag är för närvarande på remiss hos olika statliga och regionala myndigheter samt psykiatriska organisationer och anhörig och patientföreningar. I lagförslaget föreslås att det såväl inom hälso- och sjukvården som socialtjänsten blir obligatoriskt att utföra en retrospektiv analys av de självmord som skett inom 6 månader från den initiala kontakten med vårdgivare. Att många självmordsbenägna personer söker kontakt med hälso- och sjukvården samt socialtjänsten flera månader före självmordet är välkänt. Med det nya Lex-Maria förfarandet vill man fånga upp händelseförloppet i den suicidala processen i ett tidigare skede.

Lex Maria undersökningarna och i ännu högre grad det nya lagförslaget skapar unika förutsättningar för att bredda och fördjupa kunskaperna om den suicidala processen och utformandet av evidensbaserade suicidpreventiva åtgärder.

Nya utmaningar för svensk psykiatri

Bristen på antal psykiatrer och psykoterapeuter måste åtgärdas och antalet öka. En annan viktig åtgärd är att förkorta väntetiderna. Tidig diagnos och behandling är av avgörande betydelse för att förbättring och tillfrisknande skall kunna ske. Under en väntetid på 60-dagar kan symtomen avklinga med påföljd att patienten avbokar sin tid. Men symtomen kan återkomma med ökad intensitet och ha en mer svårbehandlad karaktär. Att kunna erbjuda kortare väntetider är således av stort hälsobevarande intresse.

Det är även av stor vikt att öka de ekonomiska resurserna för att ta fram nya evidensbaserade behandlingsmetoder och förebyggande åtgärder. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tog 2008 fram en rapport som visade att praktiserande psykiatrer inte kunde frigöra tillräckligt med tid för att arbeta med forskningsinriktad verksamhet. En intensiv debatt pågår rörande de problem som är förknippade med att kunna öka en den psykiatriska forskningen kvantitativt och kvalitativt, skriver författarna.

Rigmor Stain på NASP har sammanfattat studien på vanliga svenska

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Elisabeth
28 september, 2012 kl 28 september 2012 (10:58)

Så bra att det görs undersökningar som sedan sammanställs på det här viset. NASP gör ett mycket viktigt jobb för att informera och förhindra suicid.

Kommentar från Emil Östberg
28 september, 2012 kl 28 september 2012 (13:47)

Mycket intressant information. Vet inte riktigt hur jag ska uppfatta antalet slutenvårdsplatser. 1505 platser för män per 100 000 invånare. Räknar man med ca 4 miljoner män i Sverige skulle vi då ha ca 60 000 slutenvårdsplatser bara för män. Detta låter mycket. Kanske är jag helt ute och cyklar. Vill tacka för informationen

Skriv någonting