Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Fluoxetin- och Venlafaxin-behandling vid depression

22 oktober 2012 (18:14) | psykiatri, självmord, tonåringar | av: Ludmilla

US Food and Drug Administration (FDA) utfärdade 2004 en varning att behandling med antidepressiva läkemedel av typ SSRI (Selective Serotonin Reuptake inhibitors) skulle kunna utlösa självmordstankar och självmordshandlingar hos barn och ungdomar. Problematiken spreds senare till att även omfatta andra åldersgrupper. En rad metaanalyser av antidepressiva behandlingsstudier har sedan dess genomförts för att klarlägga samband mellan antidepressiv behandling och ökad risk för självmordshandlingar, men resultaten har inte varit entydiga. Å andra sidan har det framhållits att man i likhet med all medicinsk praxis måste ta hänsyn till förhållandet mellan risk och nytta. Metaanalyser om antidepressiva läkemedels kliniska betydelse anger ett NNT på 5-7 (NNT = number needed to treat, d v s det antal patienter som behöver behandlas för att en patient skall tillfriskna inom en given tid). I evidensbaserad medicin anses ett tal av denna storleksordning beteckna en medelstark till stark behandlingseffekt. När det gäller risken för läkemedelsutlösta självmordshandlingar kan man sannolikt inte bortse från en viss risk i åldrarna upp till 24 år, men risken minskar med ökande ålder. SSRI har således visats ha en skyddande effekt gentemot självmordstankar och självmordshandlingar hos vuxna och personer äldre än 65 år.

Aktuell studie
Dr Gibbons vid Universitetet i Chicago och hans medarbetare skriver i en nyligen publicerad artikel att fluoxetin och venlafaxin minskade självmordstankar och självmordshandlingar hos vuxna och personer äldre än 60 år (Gibbons et al 2012, bifogad). Fluoxetin hade ingen effekt på självmordsnärheten hos barn – och ungdomar. Forskarna grundar sina slutsatser på resultaten från en metaanalys av dels 20 dubbelblinda randomiserade studier (RCT) av behandling med SSRI-preparatet fluoxetin av deprimerade barn och ungdomar (8-18 år), vuxna personer samt personer >60 år gamla, dels 21 RCT av depressionsbehandling med venlafaxin (SNRI; Serotonin-Noradrenalin Reuptake Inhibitor) hos personer från 18 år och äldre (>60 år). Totalt omfattade materialet 9185 personer, varav 708 ungdomar, 2421 vuxna och 960 äldre personer hade behandlats med fluoxetin, och 4882 vuxna som behandlats med två olika former av venlafaxin.

Metoder
Skattning av självmordstankar och självmordsbeteende skedde varje vecka med fråga 3 från HAM-D (Hamilton Depression Rating Scale) för vuxna, och för barn och ungdomar med fråga 13 från CDRS-R (the Childhood Depression Rating Scale – Revised). För bedömning av depressionsgrad användes HAM-D för vuxna och CDRS-R för barn och ungdomar. Behandlingstiden i de inkluderade studierna varierade, men var som regel minst 8 veckor. Då det var sparsamt med data för behandlingar längre än 8 veckor, samlades dessa data ihop till en grupp om > 9 veckor.

Resultat
När studien startade var frekvensen för självmordsrisk 20 % för ungdomar, 5 % för vuxna och 3 % för patienter > 60 år. Självmordsrisken minskade i signifikant högre utsträckning över tid för vuxna och äldre patienter som behandlats med antidepressiva, än hos patienter som fått placebo. Effekten var märkbar efter ungefär 2 veckors behandling. Det var även en signifikant snabbare minskning av de depressiva symtomen över tid hos läkemedelsbehandlade patienter jämfört med hos kontroller. Man fann ett positivt samband mellan depressionens svårighetsgrad och risken för självmordshandlingar hos både behandlade patienter och kontroller, d v s ju djupare depression desto större självmordsrisk. Statistiska beräkningar visade att fluoxetin och venlafaxin till 77 % påverkade självmordsrisken genom deras förmåga att minska depressionens svårighetsgrad.

Till skillnad från resultaten för vuxna och äldre personer fann man att fluoxetin inte hade någon effekt på självmordsrisken hos unga individer. Oddskvoten (OR) antydde en minskning på 61,3 % för självmordstankar och självmordshandlingar hos kontrollgruppen efter 8 veckors placebo och en minskning på 50,3 % hos fluoxetinbehandlade ungdomar. Å andra sidan minskade de depressiva symtomen snabbare över tid (observationstid 12 veckor) hos de ungdomar som fått fluoxetin jämfört med kontrollerna. Även i denna åldersgrupp fann man ett positivt samband mellan depressionens svårighetsgrad och självmordsrisk. Men till skillnad från resultaten i andra åldersgrupper fann man ingen signifikant minskning i självmordstankar eller självmordshandlingar hos ungdomarna, trots en signifikant minskning av depressionssymtomen. Forskarna fann inga bevis för att fluoxetin ökade självmordsrisken hos ungdomarna.

Slutsatser
Forskarna har ingen förklaring till varför självmordsnärheten hos ungdomarna fanns kvar trots att depressionssymtomen minskat signifikant. Man spekulerar över psykopatologin bakom dessa fynd och frågar sig om drag av aggressiv impulsivitet har ökad betydelse för suicidalitet hos ungdomar.

Informationen kommer från Rigmor Stain, NASP

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ines – en blogg om psykisk ohälsa
26 oktober, 2012 kl 26 oktober 2012 (16:33)

Det här känner jag verkligen igen mig i. Av någon anledning är självmordstankarna just det symptom som drar sig kvar längst, trots att jag tagit flera olika antidepressiva (däribland fluoxetin och venlafaxin) i nio månader.

Kommentar från Katrin Strid om fluoxetin
27 januari, 2013 kl 27 januari 2013 (15:24)

Jag känner också igen det där, kan ju vara intressant att veta att i USA där detta läkemedel (http://www.fluoxetin.se/ allstå) har använts längre än i Sverige (och heter Prozac) har det varit flera stycken rättegångar mot Ely Lilly & Company (som tillverkar Prozac) eftersom flera personer har begått självmord efter att ha tagit fluoxetin.

Kommentar från Går på venlafaxin…
1 oktober, 2013 kl 1 oktober 2013 (9:02)

Hej Luddmilla, snubblade in på din blog när jag var ute och surfade på google och letade efter en lista över biverkningar av mitt läkemedel. Jag har haft många olika symptom på olika biverkningar fast när ju mer jag läser om vad andra har varit med om så tycker jag ända att jag har klart mig ganska bra. Dessutom har ju min depression iaf blivit bättre. Jag tar själv tabletter med venlafaxin, http://www.venlafaxin.se/, det har jag gjort i ett par år nu. Jag har också haft självmordstankar under perioder men nu har det värsta försvunnit och jag är glad att jag fortfarande finns kvar här. Fortsätt skriva om självmordstankar och allt vad det innebär för en själv och sin omgivning! Tack!

Skriv någonting