Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Konsekvenser av barns känslor av ensamhet och utanförskap

22 oktober 2012 (18:33) | psykiatri, självmord, tonåringar | av: Ludmilla

Dr. Angela C. Jones vid John Carroll University, Cleveland, USA och hennes medarbetare har studerat hur ensamhet och känslor av utanförskap under uppväxten ökar risken för självmordsnärhet och självskadeproblematik under tonåren (Jones et al 2012).

Bakgrund
Känslor av ensamhet och att inte höra till kan uppstå när en persons förväntningar på närhet och gemenskap inte uppfylls. Det finns flera studier som beskriver negativa effekter av upplevda ensamhetskänslor på egenvärde, tilltro och psykisk ohälsa. I den aktuella studien har forskarna undersökt vilken betydelse förändringar i ensamhet under barnaåren har för förekomsten av självmordstankar och självskadebeteende under tonåren.

Metoder
Underlaget till studien hämtades från enkäter som sänts ut från NICHD (the National Institute of Child Health and Human Development) i deras studie av tidig barnomsorg (Study of Early Child Care). Informationen i enkäten startar vid barnets födelse och frågor besvaras vid olika tidsintervall av föräldrarna, andra vårdnadshavare, lärare och barnen själva. I den aktuella studien användes material från 889 enkäter. Data hämtades från 3dje skolåret när barnens ålder var mellan 8-9 år, 5te skolåret, ålder 10-11 år samt vid 15 års ålder. Det var lika många pojkar som flickor och 80 % tillhörde den vita befolkningen.

Förekomst av självmordstankar skattades vid 15 års ålder med användning av frågan ” Jag tänker på att ta livet av mig” i skattningsinstrumentet YRS (Youth Self-Report) och konstaterandet ” Barnet talar om att ta livet av sig” från skattningsinstrumentet CBCL (Child Behavior Checklist). 7,1 % av de deltagande 15-åringarna bekräftade att de haft självmordstankar. Samma skattningsinstrument användes för att bedöma självskadebeteende med användande av frågorna ” Jag har medvetet gjort mig själv illa/gjort självmordsförsök” och ”Barnet har skadat sig själv/gjort självmordsförsök. Vid 15 års ålder var det 2,8 % som bekräftade att de skadat sig själva.

När ungdomarna var 15 år skattades depression, låg självkänsla och samt anhedoni. Forskarna använde sig av självskattningsskalan the Children´s Depression Inventory, 10-items-versionen. Utagerande beteende skattades med YRS och CBCL. För att skatta förändringar i ensamhetskänsla skattades ungdomarna med the Loneliness and Social Disatisfaction Questionaire i klass 3 (8-9 år) klass 5 (10-11 år) och vid 15 års ålder. Skattningsinstrumentet tar upp frågor som ” Jag har ingen att tala med” och ”Jag känner mig ensam”.

Resultat
Forskarna fann signifikanta samband mellan att barnen upplevt att ensamhetskänslan ökat under barnaåren och självmordstankar och självskadebeteende vid 15 år. Det fanns starka samband mellan depression respektive utagerande beteende vid 15-årsåldern och självmordstankar, och mellan utagerande beteende och självskadebeteende, dock inte mellan depression och självskadebeteende. Fortsatta statistiska analyser visade att sambandet mellan en ökande känsla av ensamhet under barndomen fram till 15-årsåldern till övervägande del utövade sin inverkan på självmordstankar och självskadebeteende genom tonåringens psykiska hälsotillstånd. Således, en ökande grad av ensamhetskänsla kan förstärka depression och ett utagerande beteende, vilket kan resultera i en ökad risk för självmordsproblemtik och självskadebeteende, skriver författarna.

Studiens brister
Nyligen presenterade data från nationella undersökningar om riskbeteende hos amerikanska ungdomar visar att 13.8 % hade haft allvarliga självmordstankar och 6,3 % hade gjort självmordsförsök under de senaste 12 månaderna. Det är klart högre siffror än vad man funnit i den aktuella studien och författarna skriver att olikheterna sannolikt beror på skillnader i populationer och att en brist i deras studie är att materialet baserar sig på uppgifter från välfungerande barn och ungdomar. En annan brist i studien är att man inte hade möjlighet att avgöra vilka som gjorde självmordsförsök och vilka som skadade sig själva utan avsikt att dö genom handlingen.

Slutsatser
Författarna skriver att studien beskriver hur betydelsefullt det är att känna till vilka sociala erfarenheter ett barn haft under sin uppväxt för att öka förståelsen av tonåringars självmordsbeteende.

Från Rigmor Stain, NASP

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skriv någonting