Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Det får vara nog nu.

20 mars 2013 (22:01) | att hjälpa andra, självmord | av: Ludmilla

Att samhället är tyst när barn så unga som åtta år tar sitt liv är fullständigt oacceptabelt. Vi måste förstå att det i alla självmord finns ett budskap och en mening med det meningslösa.

Fundera på det faktum att staten årligen satsar 100-150 miljoner kronor på trafiksäkerhetsforskning men bara 3 miljoner på suicidpreventionsforskning. Detta samtidigt som fem gånger fler tar sitt liv jämfört med de som dör i trafikolyckor. Varför är det så?

Varför finns det ingen tv-gala för att uppmärksamma självmord? Varför finns det inte staket på alla broar där vi vet att folk hoppar? Varför går det fortfarande i dag att ta livet av sig med en slang kopplad från avgasröret till bilkupén? Varför finns det inte ett årligt pris för bästa suicidpreventiva åtgärd? Varför ansvarar ingen för att statistiken kring självmord är så dagsaktuell som möjligt så att samhället förstår om så kallade copy cat-suicid pågår? Varför forskas det inte på krockkuddar på tåg? Varför görs så få haveriutredningar när någon tar sitt liv, speciellt när barn tar sitt liv? Varför kan unga, främst flickor, ta sitt liv med värktabletter som Alvedon och Ipren? Varför får inte efterlevande samma stöd som gavs till de tsunamidrabbade? Varför rapporterar så få medier om självmord? Och om de rapporterar varför följer så få WHO:s riktlinjer? Varför får inte någon som försökt ta sitt liv minst fyra besök av en psykolog? Varför använder inte svenska skolor Miami-modellen, som fått ner självmorden bland unga från 8/100 000 till nästan noll?

Varför, varför, varför?

Under tio år har jag rapporterat om självmord för olika medier samt i min bok När någon tar sitt liv – tragedierna vi kan förhindra (Ordfront 2012). I den listar jag en mängd åtgärder som helt säkert skulle kunna rädda hundratals liv i Sverige, varje år!
Vi har kunskapen men vi använder den inte. Dags att göra något åt det!

Jag kommer framöver att lägga upp checklistor på åtgärder som kan rädda liv. Det är helt ok att ni sprider informationen. Skicka den till alla som kan vara intresserade: politiker, skolpersonal, blåljuspersonal, polisen, läkare, medmänniskor, alla ni kan tänka på.

Det är först när många engagerar sig som förändring blir möjlig.
Och det är först när vi gör något som vi kommunicerar att vi förstått den dödes budskap: Samhället kunde inte rädda mig, men lär er och gör allt för att andra inte ska gå samma väg.

Då skapar vi också mening i det meningslösa.

Alfred Skogberg, journalist

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Anne
21 mars, 2013 kl 21 mars 2013 (8:05)

Så bra skrivet Ludmilla! Jag kopierade den delen där du skrev om att uppmärksamma självmord och la ut på min blogg också! Hoppas det är ok med dig, jag tycker det var så himla viktigt budskap. Jag skrev att jag kopierat det från din blogg!
Jag har mist både min bror och syster i självmord och jag kämpar för att ge dem upprättelse genom min blogg, men det räcker inte! Jag vill precis som du att självmord måste belysas! Kram Anne

Kommentar från Lena
22 mars, 2013 kl 22 mars 2013 (22:28)

Såg dig på TV idag och besöker dig idag och i framtiden på din blogg. Min sonhustru tog sitt liv för tre månader sedan inne på sjukhusets patienthotell. Det är så sorgligt att i ett så upplyst land som Sverige ändå är, inte kunna prata om psykisk ohälsa. Det är inte konstigare att bryta själen än att bryta benet. Tystnaden mellan människor breder ut sig och vi har ett samhälle där alla sitter med sina pekfingrar och ögon riktade ner i mobiler och surfplattor. Det verkar som om vi behöver ett yttre hot för att vi människor skall börja bry oss om varandra. Tack för din blogg! Kram Lena

Skriv någonting