Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Åtgärder krävs för fler läkare inom primärvård och psykiatri

7 juli 2013 (6:46) | allmänt | av: Ludmilla

I en skrivelse till regeringen efterlyser Läkarförbundet en översyn med uppdrag att se över läkarförsörjningen och föreslå åtgärder. Bristen på läkare inom primärvården och psykiatrin är särskilt akut och riskerar att förvärras ytterligare.

Landstingen har ansvaret att erbjuda specialiseringstjänstgöring utifrån framtida behov av läkare. Många av landstingen har visat sig ha svårt att klara detta ansvar. Under senare år har problemen ökat och många vårdgivare har blivit beroende av bemanningsföretag.

Enligt Socialstyrelsens prognos ökar antalet specialistläkare totalt sett med 18 procent till år 2025. Antalet specialister i allmänmedicin och psykiatri minskar däremot med hela 32 respektive 28 procent fram till 2025. Tillgången till internmedicinare och ortopeder väntas minska med 22 respektive 19 procent.

Läkarförbundet kartläggning vid landets vårdcentraler pekar i samma riktning som Socialstyrelsens prognos. Enligt verksamhetscheferna måste antalet ST-läkare öka med 50 procent om antalet specialister år 2017 har motsvarade uppdrag på vårdcentralerna som i dag. I flera landsting måste antalet ST fördubblas till år 2017 för att nå balans.

I likhet med Riksrevisionen vill Läkarförbundet att regeringen tillsätter en översyn med uppdrag att lämna förslag till hur en balanserad försörjning av specialistläkare inom hälso- och sjukvården uppnås. Med tanke på situationens allvar finns skäl att överväga om det behövs särskilda stimulanser.

De regionala skillnaderna i tillgång till specialistläkare har ökat. Framför allt innebär läkarbristen i primärvården stora ojämlikheter lokalt inom landstingen. Utvecklingen mot vårdval ger nya förutsättningar och det finns skäl att i översynen analysera vilka krav detta ställer.

– Vi ser helst att vårt förslag genomförs i dialog med Läkarförbundet. Vi föreslår därför att socialministern – eller de personer inom departementet ministern finner lämpliga – avsätter tid för dialog. Vi ser fram emot förslag till tider för en sådan dialog, säger Marie Wedin, Läkarförbundets ordförande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från En flicka som är stark
19 juli, 2013 kl 19 juli 2013 (12:15)

Vill bara ge dig en stor kram <3

Kommentar från claes-göran olofsson
21 juli, 2013 kl 21 juli 2013 (2:20)

jag skulle gärna vilja prata med dig, jag har lagt upp en video på youtube gällande detta, här är en länk som går till videon, som spelas upp på youtube
http://www.youtube.com/watch?v=8rZj7irrXSw

Kommentar från J
24 juli, 2013 kl 24 juli 2013 (0:38)

Jag tillhör öppenpsykiatrin (med diagnos utmattningsdepression, ångest samt medelsvår egentlig depression) i en medelstor, mellansvensk stad och situationen där är under all kritik.
Under det senaste året har jag (efter mycket tjat) fått fyra läkartider (september, december, maj, juli) och det har varit olika läkare varje gång. Endast en av dessa läkare har varit psykiater, de andra AT- eller ST-läkare. Ingen kan lova från en gång till en annan att jag får ett nytt möte inom en viss tid, eller vem jag får träffa.

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kräver nu en läkarbedömning och närvaro vid möten, ett krav som mottagningen inte kan leva upp till då det ”ju inte finns någon läkare som känner mig” (vilket var i stort sett ordagrant vad läkaren sa sist). Alltså riskerar jag att bli utan ersättning eftersom vården inte kan stå bakom mig. Jag har inte de ekonomiska möjligheterna att söka privat vård och är därför utlämnad till en ickefungerande öppenvård.

Jag står dessutom i kö för terapi sedan slutet av november och fick då, vid ett bedömningssamtal, besked om att väntetiden var 3-4 månader. Den tiden har som synes passerat för länge sen, och dessutom nu skjutits upp ytterligare, till en obestämd framtid (enligt brev från mottagningen).

Jag upplever en fruktansvärd otrygghet över att situationen ser ut som den gör på mottagningen och efterlyser verkligen en förändring från högre instans. (Jag vill poängtera att de personer jag träffat har gjort så gott de kunnat med de förutsättningar de har, det är just förutsättningarna som är under all kritik.)

Och tyvärr, denna situation är tyvärr på intet sätt unik. Jag tillhörde tidigare en mottagning i nordvästra Stockholm och det var likadant där. Där fick jag förvisso regelbundna läkartider men under en period av tio månader träffade jag sex olika läkare, ingen av dem fler än en gång.

Hur många personer ska behöva gå under för att psykiatrin inte fungerar?? Och vad gör man?

Kommentar från E
24 juli, 2013 kl 24 juli 2013 (15:29)

hur mår ni? skriver inte mycket. kram

Skriv någonting