Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Subsyndromal depression/ångest och suicidalitet hos ungdomar

25 juli 2013 (10:20) | depression, självmord, tonåringar | av: Ludmilla

Judit Balázs och en rad europeiska forskare har studerat förekomsten av subsyndromal depression och subsyndromal ångest hos 12 395 europeiska ungdomar mellan 14-16 år i 11 europeiska länder. Materialet har man hämtat från den longitudinella multicenterstudien Saving and Empowering Young Lives in Europe (SEYLE), som koordinerats av NASP vid KI. 29,2 % hade subsyndromal depression och 10,5 % av ungdomarna var deprimerade och 32 % av ungdomarna hade subsyndromal ångest och 5,8 % hade ångest. Samsjukligheten var hög. Det fanns signifikanta samband mellan såväl subsyndromal depression och subsyndromal ångest och ökad sjukdomsbörda, funktionsnedsättning samt självmordsnärhet. Resultaten understryker vikten av tidig identifiering av depressiva symtom och ångestnivå hos ungdomar och insättande av behandlingsåtgärder såväl i självmordspreventivt syfte som för att förebygga utvecklandet av framtida fördjupade depressioner och ångesttillstånd.

Bakgrund
Fördelarna och nackdelarna med kategorisk respektive dimensionell diagnostik inom psykiatrin har länge diskuterats: Skall man ställa diagnoser med användning av en kategorisk klassindelning enligt psykiatriska diagnosmanualer eller skall man använda sig av en dimensionell modell där man mäter gradskillnader och genom olika skattningsskalor bedömer hur uttalade vissa symtom är inom en viss avgränsad form av psykiska störningar? Vid ett dimensionellt synsätt suddar man ut tänkta gränser mellan hälsa och ohälsa och betraktar depression längs ett kontinuum med lätta depressiva symtom i ena ändan och svår egentlig depression i den andra.

Subsyndromal (threshold depression) definieras som en form av depression som inte helt uppfyller de krav på antal symtom och symtomens varaktighet som krävs för egentlig depression (major depression) enligt diagnosmanualen DSM-IV (the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). Subsyndromal depression kan alltså betraktas som en kvantitativt mildare form av depression, som visserligen inte fyller kraven på en klinisk depression, men ändå utövar negativa effekter på sociala funktioner och livskvalitet. Man har funnit starka samband mellan subsyndromal depression och självmordsförsök hos vuxna och flera studier har visat att subsyndromal depression hos ungdomar flerdubblar risken för framtida episoder av egentlig depression. Förekomsten av subsyndromal depression under tonåren varierar mellan 3-12 % i olika epidemiologiska studier. 1-årsförekomsten av subsyndromal generaliserad ångestsjukdom (GAD) hos vuxna har visats variera mellan 3,6 – 15,7 %, men uppgifter rörande förekomsten bland ungdomar saknas.

Judit Balázs och en rad europeiska forskare har studerat förekomsten av subsyndromal depression och subsyndromal ångest hos europeiska ungdomar (Balázs et al 2013). I studien deltog 12 395 ungdomar, varav 5 529 pojkar och 6 799 flickor mellan 14-16 år. Medelåldern var 14,9 år (SD 0,9 år). Materialet hämtades ifrån studien Saving and Empowering Young Lives in Europe (SEYLE), som är en longitudinell multicenterstudie av tonåringars psykiska hälsa som genomfördes mellan åren 2009-2011 i 11 europeiska länder, med Sverige som vetenskaplig koordinator. De 11 länderna var Estland, Frankrike, Irland, Israel, Italien, Rumänien, Slovakien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike (Wasserman et al 2010).

I studien användes såväl en dimensionell diagnosmodell för depression och ångest som en klassisk kategorisk för att diagnostisera subsyndromal depression och subsyndromal ångest. Som självskattningsinstrument användes Beck Depression Inventory II (BDI-II) för att fastställa depressiva symtom under de senaste två veckorna. Aktuella ångestsymtom bestämdes med Zung Self-Rating Anxiety Scale (SAS). The Strengths and Difficulties Questionaire (SDQ) gav information om känsloliv, hyperaktivitet/koncentrationsproblem, beteendeproblem, kamratrelationsproblem och prosocialt beteende (t ex omtänksamhet och generositet). Med the Paykel Suicide Scale (PSS) skattades självmordstankar under de senaste två veckorna.

Baserat på utfallet av BDI-skattningarna delades ungdomarna in i tre grupper. Ungdomar med ett skattningsutfall på > 20 poäng bedömdes som deprimerade. Ett skattningsutfall på < 20 poäng samt ett positivt svar (> 0) på huvudsymtomen för depression enligt DSM-IV, d v s nedstämdhet och glädjelöshet, bedömdes ha en subsyndromal depression. Alla övriga hade ingen depression. När det gällde ångest delades ungdomarna in i tre grupper enligt utfallet av SAS-skattningen: Ungdomar med ett skattningsutfall på > 60 hade ångest. Ungdomar med ett skattningsutfall på mellan 45 och 60 bedömdes ha subsyndromal ångest och ungdomar med < 45 poäng hade ingen ångest. Resultat
Av de 12 395 deltagande ungdomarna var 60,3 % inte deprimerade; 29,2 % hade en subsyndromal depression och 10,5 % var deprimerade. Flickor var oftare deprimerade eller hade oftare en subsyndromal depression jämfört med pojkarna. 62 % av ungdomarna hade ingen ångest, 32 % hade subsyndromal ångest och 5,8 % hade ångest. Flickor hade oftare ångest eller subsyndromal ångest jämfört med pojkarna. Samsjukligheten var hög. Det fanns ett starkt samband mellan graden av ångest – och graden av depression hos såväl pojkarna som flickorna.

Enligt skattningsresultaten för SDQ var risken för funktionsnedsättning nästan dubbelt så hög för ungdomar med subsyndromal ångest och 2,5 gånger så hög hos ungdomar med ångest, jämfört med hos ungdomar utan ångest (Odds Ratio 1.8; 95 % CI 1,6 -2,0 respektive 2,5; 2,0-3,2). När man kontrollerat för ålder, kön och ångestnivå fann man att risken för funktionsnedsättning var dubbelt så hög hos ungdomar med subsyndromal depression (OR 2,0; 1,8 -2,1) och fyra gånger så hög (OR 4,1; 3,5 – 4,9) för deprimerade ungdomar jämfört med icke-deprimerade ungdomar.

Risken för självmordstankar var nästan dubbelt så hög hos ungdomar med subsyndromal ångest (OR 1,8; 1,6-2,0) och nästan tre gånger högre hos ungdomar med ångest (OR 2,8; 2,2-3,2) jämfört med ungdomar utan ångest. När man kontrollerat för ålder, kön och ångestnivå fann man att risken för självmordstankar var tre gånger så hög hos ungdomar med subsyndromal depression (OR 3,1; 2,8 -3,4) och nio gånger så hög hos ungdomar med depression (OR 9,2; 7,7- 11,0) jämfört med icke-deprimerade ungdomar.

Slutsatser
Resultaten visar att förekomsten av subsyndromal depression och subsyndromal ångest är hög bland Europas ungdomar. Båda tillstånden är förenade med ökad sjukdomsbörda, funktionsnedsättning och ökad självmordsrisk, vilka alla är kliniskt betydelsefulla symtom som kräver professionell behandling. Undersökningen stöder ett dimensionellt synsätt på såväl depression som ångest snarare än en kategorisk klassindelning, anser författarna. Att tidigt identifiera ungdomar med subsyndromala ångest- eller depressionsstillstånd och sätta in behandlingsåtgärder är utomordentligt viktigt inte minst i självmordsförebyggande syfte, men även för att förhindra en framtida utveckling av fördjupade depressions- och ångestsjukdomar.

Källa: Rigmor Stain, NASP

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Tofflan
25 juli, 2013 kl 25 juli 2013 (12:33)

Det här är viktiga saker, det!!!

Kommentar från Annika S
26 juli, 2013 kl 26 juli 2013 (8:48)

Håller med !!!
Läste i DN att Läkemedelsverket startar en utredning pga Giftinformationens varningar att förfrågningar om förgiftningar pga överdosering av paracetamol ökar hela tiden. Det skall jag ta tag i , dödade min dotter 2005…och tillgängligheten har ökat sen dess .

Kommentar från Stella
26 juli, 2013 kl 26 juli 2013 (10:38)

Inte relevant till just det här inlägget, men ändå…
jag vill bara dela med mig, och berätta att jag läst din blogg då och då i flera år och den berör mig verkligen. Din historia går på något sätt rakt in i hjärtat.
Jag är en ganska ung tjej själv, som har varit självmordsbenägen. En sommarnatt för något/några år sedan ramlade jag in på din blogg och läste om Linnea, och det blev som ett uppvaknande för mig. Jag ska kämpa, jag ska övervinna de tankarna. Om inte för min egen skull så för de runt omkring mig.

Jag är så otroligt ledsen för det din familj varit med om, det finns inga ord. Men det värmer och stärker mig (och säkert många fler) att du verkar klara dig bra trots allt, och att du orkar dela med dig. Tack!

Skriv någonting