Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Vi som blev kvar

10 oktober 2013 (11:30) | allmänt | av: Ludmilla

En elegi över de som blir kvar när någon tar sitt liv. En monolog för två skådespelare om att överleva och ta sig igenom det man aldrig vill att någon ska behöva ta sig igenom; att förlora någon genom självmord. En mamma som försvinner och inte återfinns förrän ett halvår senare. En storebror som försvinner bort i sjukdomen. En man som inte orkar fast han älskar.

Frans är lillebrodern som alltid sett upp till sin storebror. En storebror som berättar en massa häftiga saker, som har kompisar och vars varje dag är ett äventyr. Han kan berätta historier som ingen annan. Men det finns också en annan sida av Frans storebror Wilhelm. Han kan gå in i sig själv, stanna på sitt rum i flera dagar och inte prata med någon. Frans har ibland svårt att få kontakt med sin bror. Och det är inte förrän eferåt. Efter att allt det svåra har hänt. Efter att Wilhelm har dött genom att ta sitt liv som Frans kan se tillbaka på sin storebror och omvärdera han galenskaper. Men vad gör man med en älskad bror som är död? När man bara vill ha honom tillbaka, men är så arg att man inte vet vart man ska ta vägen?

Elin är fjorton år. Hon umgås med sina vänner och hon hänger en massa på nätet där hon bloggar. Hon bor med sin mamma och träffar sin pappa ofta. Men en dag när hon kommer hem från skolan är inget sig likt. Det är tyst och tomt i lägenheten. Elins mamma är inte där som hon brukar. Och fast Elin väntar hela kvällen och ringer alla hennes vänner och de hon kan komma på så är det ingen som vet var Elins mamma tagit vägen. Och hon fortsätter att vara borta. Varje dag letar Elin efter henne och hon bloggar om hur hon längtar och tänker på vad som har hänt. Polisen letar. Det står i tidningen. Men ingenstans finns mamman att hitta. En del säger att hon nog är död, att hon tagit sitt liv. Men det vill Elin inte tro på. Hon vill inte sluta hoppas. Hon måste tro att mamma kommer tillbaka. Men om hon inte gör det då? Om hon är död? Vad händer då? Elin förstår inte hur hon ska klara sig utan sin mamma. Och hon förstår inte heller hur hon ska klara av att hennes älskade mamma hittas död i Vättern sex månader e!er att hon försvunnit. Hur lever man vidare utan en mamma? Hur lever man vidare med en mamma som valde att dö? Och valde hon verkligen att dö själv? Tog hon sitt liv? Eller var det någon som mördade henne?

Sara står mitt i livet, med två små barn när hennes man tar sitt liv. E!er att ha mått dåligt under en massa år bestämmer han sig till slut för, utan att säga något till Sara, att han inte orkar leva längre och den mardröm som Sara så många år fruktat är ett faktum. Men hur tar man sig vidare i sorgen när ens livspartner och pappan till ens liv valt att för egen hand dö? Hur berättar man det för barnen? Hur berättar man för sina barn att deras pappa valt att dö? Hur går man vidare?

En pjäs om döden, men framför allt om livet. Om de som är kvar när det som inte får hända händer, när någon tar sitt liv. En pjäs om hur de som blir kvar på stapplande steg försöker ta sig vidare i livet. Om frågorna. Om skulden. Om kärleken till den som nu är död. En pjäs om det som ingen vill höra om men det som många behöver prata om; självmord. I Sverige i dag dör tre människor varje dag i självmord. Runt omkring dem finns en massa anhöriga. De som blir kvar.

Föreställningen som har premiär i februari är mycket lämplig att beställa för en temadag eller som en fördjupning i ämnet livskunskap. Ett gediget handledningsmaterial kompletterar föreställningen. Detta är bland annat utformat av bloggerskan Elin Mårtensson, Barndialogen inom Landstinget Jönköping samt referensgrupper från socialtjänst, polis, kyrka och skola. E!er föreställningen finns det möjlighet till samtal för att ventilera och prata om föreställningen. Kontakta oss om detta!

Bokning och info
Teateri, Box 3111, 550 03 Jönköping www.teateri.se
Producent Julia Sandwall, tel. 0735-053834
juliasandwall@gmail.com
Elin Mårtenssons blogg – http://leta”nnabortaforsvinna.wordpress.com
Barndialogens hemsida – http://www.lj.se/index.jsf?nodeId=32318
Föreställningens Facebooksida – https://www.facebook.com/Visomblevkvar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Kjeeri
8 november, 2013 kl 8 november 2013 (21:59)

Jag tog livet av mig 1984 och kan göra det när som helst. Jag skall vänta tills min katt dör, sedan skall jag iväg åt samma håll. Det gäller bara att hitta en bra metod. 1984 gjorde det jag perfekt och överlevde av ren djävla otur.

Skriv någonting