Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Underbara liv…

25 juli 2014 (18:38) | allmänt | av: Ludmilla

Bättre liv än så här kan man inte ha. Så är det bara. Jag har ett långt sommarlov i vårt paradis. Även om jag nu är egen företagare och bed har kontakt med patienter per sms och Skype emellanåt så är det en sommarlovslunk. Allt går långsammare. Man vet inte riktigt vilken dag det är och dagarna passerar utan att man riktigt förstår hur. Det är väl det som är semester 🙂

Vi är nog en ganska ”tajt” familj. Det som hänt oss- både Linneas död och min sjukdom har nog satt sina spår. Inte så lätt att förstå om man inte var där. Jag tror att våra killar blivit mer ”hemkära” pga av det.

Idag är Sophie hos mormor och morfar på deras landställe. Hon längtade så mycket! Men hon trodde nog inte att vi skulle klara oss mer än en dag utan henne så hon packade för en natt. Ett par trosor, en klänning, flytväst och tandborste. Hon är 4 år.

Sophie pratar ofta om Linnea och att hon kom och gjorde alla glada. Man funderar över vilken roll hon fått den lilla tjejen. Hon kom med solen och glädjen. Nu har vi nästan vant oss..

På ytan är allt perfekt. Man kan inte ha ett bättre liv. Jag försöker göra det jag kan utifrån det som hänt. Jag arbetar med organisationen Suicide Zero, vilket går snabbt framåt. (Kolla på Facebook www.facebook.com/suicidezero ) Jag jobbar som läkare och terapeut samtidigt som mina företag Linneas Simskola (simskola för barn 3 mån till 6 år) och Linneashopen.se (badleksaker, simhjälpmedel, solskydd mm) kräver sitt.

Jag kan styra mycket själv och är inte beroende av landstinget. Det är skönt.

Den gnagande smärtan finns där ändå. Det är väl bara så. Bara att acceptera. Fokusera på det som är positivt och göra det bästa som det bara går.

Tänk goda tankar om varandra!

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Karoline
27 juli, 2014 kl 27 juli 2014 (11:36)

Grattis Ludmilla & Fam!. Jag kan tänka mig att det var inte lätt att komma dit du är nu.. Att förlöra ett barn i självmord är det ABSOLUT värsta man kan tänka sig att gå igenom.

Kommentar från Linda
28 juli, 2014 kl 28 juli 2014 (8:42)

vår son William tog sitt liv för 3 månader sedan, vilket kom som en chock för oss alla. Vi hade verkligen ingen aning om hans tanker! Vår familj håller på att gå sönder, hans Pappa, hans 2 stora syskon och jag Mamma- jag bara finns till för alla. Tankarna kan aldrig vila och jag önskar bara ibland att få säga ett farväl till William, veta att han har det bra! Bara få se han en minut! Att söka hjälp i den här situationen är svår, nu har det flesta psykavdelningar sommar indragningar- svår att få tag på- vår dotter på 17 år håller på att gå sönder!!!!!! Jag vill att du ska veta att din blogg hjälper mig mycket, när jag är in då och då och vet att jag inte är ensam i denna sorg så är det en tröst för mig! Tack! Kram

Kommentar från Hanna
17 augusti, 2014 kl 17 augusti 2014 (15:43)

Hej! Jag har läst din blogg i ett par år. Jag ska nu till hösten läsa min sista termin på sjukskötetskeprogrammet. Ska skriva om psykisk ohälsa i vår c-uppsats jag och min klasskompis. Jag drömmer om att i framtiden få jobba med att förebygga psykisk ohälsa. Att få driva olika projekt, som på olika sätt ska kunna hjälpa människor och förebygga psykisk ohälsa. Jag tänker på detta dagligen och funderar på vad det redan finns för projekt och arbeten kring detta, samt vad jag själv kan göra och tänkas kunna göra i framtiden. Du är en stor inspiratör! Tack.

Skriv någonting