Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Överdödlighet och förväntad livslängd hos psykisk sjuka

5 augusti 2014 (9:15) | psykiatri, självmord | av: Ludmilla

Merete Nordentoft vid Köpenhamns universitet har tillsammans med finska och svenska forskare undersökt livslängden vid olika psykiska sjukdomar hos danskar, finnar och svenskar och jämfört med den beräknade livslängden för normalbefolkningen i respektive land. Studiematerial var en grupp på 270 770 patienter som slutenvårdats för psykisk sjukdom under minst en period under åren 2000 till 2006. Patienterna följdes fram till sin död eller t o m 31 dec 2006. Totalt skedde 28 088 dödsfall. Den förväntade livslängden var generellt sett 15 år kortare för kvinnor och 20 år kortare för män med psykisk sjukdom jämfört med normalbefolkningarnas. Jämfört med normalbefolkningarna var risken att dö genom sjukdom eller olika medicinska tillstånd 2-3 gånger förhöjd för patienter med psykisk sjukdom, och risken att dö genom yttre orsaker mellan 3 till 77 gånger förhöjd. Överdödlighet orsakad av sjukdomar eller olika medicinska tillstånd var lägst vid affektiva sjukdomar och högst vid missbrukssjukdomar och personlighetsstörningar. Dödsfrekvensen för självmord var högst för affektiva sjukdomar och personlighetsstörningar medan dödfrekvensen för yttre orsaker exempelvis olyckor var högst för missbrukssjukdomar. Att psykisk sjukdom samvarierar med nedsatt somatisk hälsa kan till en del förklaras av faktorer som livsstil och livsvillkor. Å andra sidan antyder resultaten i den aktuella studien att det finns en brist inom hälso – och sjukvården att uppmärksamma och behandla somatiska sjukdomar hos psykiskt sjuka personer, skriver författarna.

Bakgrund

Förväntad livslängd bestäms av faktorer som har inflytande över hälsan exempelvis livsstil, miljö, hälsoförståelse och tillgång till hälso- och sjukvård. Ett stort antal studier har visat att personer med psykisk sjukdom har en förkortad livslängd jämfört med psykiskt friska personer. Överdödligheten förklaras delvis av den ökade risken för självmord vid psykisk sjukdom. Men skillnader i livslängd mellan patienter med eller utan psykisk sjukdom kan ha många andra bakomliggande orsaker och vara förknippad med de försämrade livsvillkor som ofta psykisk sjukdom för med sig. Däribland inryms omständigheter som att psykiskt sjuka ofta har dålig ekonomi, är arbetslösa, ensamstående och har en marginaliserad tillvaro i samhället. Å andra sidan finns rapporter som visar att psykisk sjuka inte får lika god vård för kroppsliga sjukdomar jämfört med psykiskt friska personer och därför riskerar sämre hälsa än övrig befolkning. Skillnaden i förväntad livslängd mellan psykiskt sjuka och befolkningen i allmänhet kan betraktas som ett mått på hur effektivt och kompetent landets sjukvårdspolitik, hälso- och sjukvård samt självmordsförebyggande program har utformats.

Merete Nordentoft vid Köpenhamns universitet har tillsammans med finska och svenska forskare undersökt överdödligheten vid olika psykiska sjukdomar hos den danska, finska respektive svenska befolkningen. Materialet till studien hämtades från nationella danska, finska respektive svenska sjukvårdsregister och forskarna tog fram data för dödsfall och dödsorsak för 270 770 patienter som slutenvårdats för psykisk sjukdom minst en gång under fr o m 1 jan 2000 t o m 31 dec 2006. Patienterna följdes fram till sin död eller till slutet av år 2006. Totalt studerades 28 088 dödsfall.
Patienterna delades in i 4 olika diagnosgrupper enligt ICD-10:
1. Schizofrenisjukdomar
2. Affektiva sjukdomar
3. Missbrukssjukdomar
4. Personlighetsstörningar.

Dödsorsaker som sjukdomar och medicinska orsaker, självmord och skadehändelser med oklar orsak skildes åt i olika grupper. Dödsorsaker genom sjukdomar och medicinska orsaker delades i sin tur upp i i) infektionssjukdomar ii) cancersjukdomar, iii) hjärt-kärlsjukdomar, iv) diabetes och vi) övriga sjukdomar.

Resultat

Forskarna fann att den förväntade livslängden var förkortad för både män och kvinnor i samtliga fyra diagnostiska grupper. Den förväntade livslängden var starkast förkortad vid missbrukssjukdomar och minst vid affektiva sjukdomar, men den var minst 10 år förkortad i samtliga patientgrupper. Skillnaden i förväntad livslängd varierade mellan 13,0 till 23,6 år för män och mellan 11,1och 22,6 år för kvinnor.

Risken att dö genom hjärtkärlsjukdom var 2-3 gånger förhöjd, och risken att dö genom en infektionssjukdom eller andra medicinska orsaker var ökad mellan 2- 7 gånger för såväl kvinnor som män i samtliga diagnostiska grupper. Risken att dö genom andra sjukdomar var mellan 1,8 – 7 gånger förhöjd och här var risken högst för missbrukssjukdomar och lägst för affektiva sjukdomar.

Risken att dö genom självmord ökade mellan 9-37 gånger för män och mellan 13-77 gånger för kvinnor och här var risken högst vid affektiva sjukdomar och lägst vid missbrukssjukdomar. När det gällde död genom yttre orsaker som mord och olyckor var dödsfallsfrekvensen ökad från 3 till 10 gånger för män och från 3 till 15 gånger för kvinnor och här låg missbrukssjukdomar högst och affektiva sjukdomar lägst. Dödsfallsfrekvenserna var, oberoende av orsak, högst under första året efter utskrivning från psykiatrisk slutenvård jämfört med under följande år.

Slutsatser

Bilden var densamma i alla de tre nordiska länderna: den förväntade livslängden för en psykiskt sjuk person var förkortad i genomsnitt 15 år för kvinnor och 20 år för män. Generellt sett var missbrukssjukdomar, schizofreni och personlighetsstörningar associerade med den högsta risken att dö genom sjukdomar och olika medicinska tillstånd, medan risken för att dö genom självmord var högst vid affektiva sjukdomar och personlighetsstörningar. Resultaten visar inte bara att psykisk sjukdom signifikant ökar risken att dö genom någon kroppssjukdom. Att dödsrisken var som högst under året efter en slutenvårdsbehandling låter ana att det finns en systematisk brist inom sjukvården att identifiera och behandla fysisk sjukdom under psykiatrisk slutenvård, skriver författarna.

Skrivet av Rigmor Stain, NASP

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Esther Larsson
8 augusti, 2014 kl 8 augusti 2014 (15:36)

Tack Ludmilla för att du orkar hålla ångan uppe, för att du delar med dig av din styrka och upplyser världen om viktiga saker som hör livet till.

Själv är jag en sån som trillar ner i mörkret titt som tätt, och trots såna som du som vågar prata, samt massmedias ganska nya öppenhet, stoppar jag huvudet i sanden och vågar inte berätta för släkt och vänner att jag är deprimerad och sjukskriven. För några få har jag dock lättat mitt hjärta, men jag har märkt vid ett flertal tillfällen, ett plötsligt avståndstagande när jag äntligen har blotta mig. Så för att inte skrämma någon, svarar jag fortsättningsvis att jag mår bra när någon frågar. Och jag byter snabbt samtalsämne eller svarar att jag är arbetssökande när någon frågar vad jag gör (vilket alla frågar i vårt samhälle, där det förväntas att vi presterar och är duktiga hela tiden …).

Med det vill jag ha sagt, att det kommer att ta tid för många att våga prata om sina depressioner, sin ångest och sina självmordstankar/-försök. Fastän jag har vuxit upp med en deprimerad förälder som till slut lyckades med ett av alla sina många självmordsförsök, vågar jag inte avslöja min hemlighet, för det är just vad det är – min hemlighet. Jag skäms för den och jag gömmer mig, isolerar mig och berättar inte för någon fastän du i din föreläsning, vilken jag såg på Kunskapskanalen i somras, vill att vi pratar öppet om detta då det skulle hindra att självmord begås. Men jag kämpar på, så som många med mig. Jag vet att jag har det bra men hela tiden hindras jag av mörkret som tar över och kan därför inte njuta av solens ljus.

Tack för att du för vår talan.

/Esther

Skriv någonting