Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

KBT och läkemedel bäst vid svår depression

4 september 2014 (19:07) | att hjälpa andra, depression, psykiatri | av: Ludmilla

Detta kommer inte som en överraskning för mig som är läkare och arbetar som KBT-terapeut. Så här skriver Läkartidningen:

Kombinationen av KBT och farmakologisk behandling ger bättre resultat än enbart farmaka vid depression, särskilt vid svår depression. Så kan man sammanfatta en amerikansk undersökning som presenteras i JAMA Psychiatry. Studien omfattar 452 vuxna depressionspatienter med en medelålder på 43 år.
Deltagarna lottades till två grupper: en grupp som fick farmakologisk antidepressiv behandling och KBT, och en som enbart fick farmakologisk behandling. Denna bestod i de flesta fall av att man först prövade SSRI eller SNRI, för att vid behandlingssvikt gå vidare med exempelvis tricyklika.
Behandlingen delades upp i två faser; en akutfas och en fortsättningsfas. Akutfasen pågick fram till dess att patienten befann sig i remission (minst fyra veckor av normaliserat mående). Längden på denna fas berodde således på utfallet, det vill säga om och i så fall hur snabbt patienten förbättrades.
Därefter följde en fas där behandlingen fortsatte i 26 veckor för att säkerställa att patienten inte återföll, vilket definierats som fullständig återhämtning. Poängen med detta är att det visat sig viktigt att behandla depressioner till dess att patienten är helt återställd för att undvika relaps. Efter de 26 veckorna avslutades behandlingen.

Hur länge den antidepressiva behandlingen gavs berodde således på behandlingsresultatet. Som längst pågick behandlingen i 42 månader. Det fanns patienter som inte nådde remission eller fullständig återhämtning under denna period. KBT gavs av 12 terapeuter (majoriteten av dem psykologer) i sessioner om vardera 50 minuter. De första två veckorna gavs två sessioner per vecka, därefter en session per vecka under akutfasen och en gång per månad under de 26 veckorna i fortsättningsfasen.

Det visade sig att kombinationen KBT och farmaka var mer effektiv än enbart farmaka. Under de 42 månaderna nådde 73 procent av patienterna i kombinationsgruppen fullständig återhämtning, det vill säga normaliserat mående och inget återfall under 26 veckor. För farmakagruppen var andelen 63 procent. Färre deltagare i kombinationsbehandlingsgruppen hoppade av studien. Kombinationen KBT och farmakologisk behandling var särskilt effektiv för patienter med svår depression som inte var kronisk. För mild till medelsvår depression och kronisk dito var skillnaden mellan kombinationsbehandling och enbart läkemedel mer blygsam.

Min erfarenhet är att det handlar mycket om patientens tilltro till sin egen förmåga när det är mild till medelsvår depression. Vid medelsvår till svår depression rekommenderar jag alltid läkemedelsbehandling som komplement till terapi. När patienten är mycket svårt deprimerad behövs nästan alltid läkemedelsbehandling innan patienten på allvar kan tillgodogöra sig KBT-behandlingen.

Jag tycker att det är viktigt att man inte är så kategorisk utan ser till varje enskild patient hur man på bästa sätt kan hjälpa patienten, både på kort och på lång sikt.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från I mitt huvud
5 september, 2014 kl 5 september 2014 (8:44)

Klokt!! Man kan inte generalisera, utan anpassa behandling efter varje patient. Själv äter jag antidepressiva, en underhållsdos, jämt. Ökar vid behov, och har gått i terapi i omgångar. Känner att jag har rätt bra koll på mig själv nu, men de första gångerna jag ramlade ner i djup depression var hemska!

Kommentar från Insida Utsida
8 september, 2014 kl 8 september 2014 (21:32)

För mig har KBT hjälpt allra mest. Kan däremot också känna att det kan vara svårt att ibland veta hur alla läkemedel hjälpt eller inte hjälpt mig. Mest har de gett biverkningar…

Har precis startat en blogg om att vilja prestera kombinerat med ett mörker inuti. Följ och sprid gärna!

https://insidautsida.wordpress.com

Kommentar från Madelein
4 november, 2014 kl 4 november 2014 (21:49)

Min dotter gjorde ett suicidförsök i våras, hon ville egentligen inte men orkade inte med sin ångest. Hon äter antidepressiva och går på vad jag tycker oregelbundna samtal. Hon säger att medicinen hjälper mot depressionen men inte ångesten. Hon har deltagit i en grupp med ungdomar med ångestproblematik men hoppade av ganska snabbt för hon upplevde att gruppledaren stod och läste innantill. Vad kan man göra? Hon är 16, skall fylla 17. Det behövs inte mycket för att trigga ångesten och den är oförutsägbar enligt mitt tycke. Allt är svart eller vitt och så är det bara.

Kommentar från PDT-patient
10 februari, 2015 kl 10 februari 2015 (13:19)

Ludmilla skrev: ”Jag tycker att det är viktigt att man inte är så kategorisk utan ser till varje enskild patient hur man på bästa sätt kan hjälpa patienten, både på kort och på lång sikt.”

…och jag kan förstås inte annat än hålla med. Men det betyder ju också att det kanske inte är just KBT som är bäst för en enskild patient. I mitt eget fall har psykodynamisk terapi i kombination med medicin räddat mitt liv. Terapin hade nog hjälpt även utan medicinen, men medicinen gör det troligen lite lättare för mig att arbeta med terapin. KBT däremot är inte en idealisk modell för mig personligen, jag tror inte alls att jag hade kunnat nå så långt med den typen av terapi som jag har kunnat med PDT. (Sedan är det ju så att modaliteten är mindre viktig än alliansen mellan terapeut och klient, det finns en hel del forskning som visar det – och jag har haft ett par psykodynamiska terapeuter tidigare som jag inte alls funkade ihop med.)

Men som sagt, det är inte alltid KBT som är bäst, eftersom alla patienter/klienter är olika.

Skriv någonting