Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tillbakablick

16 september 2014 (21:12) | allmänt | av: Ludmilla

Jag letade efter en sak och snubblade på ett minnesalbum med massor med saker som har med Linnéa att göra. Det är allt från anteckningar inför begravningen, sms från vänner i samband med dödsbeskedet, söta små kort till mig, teckningar och andra små minnen från Linneas liv.

Vi sitter tillsammans och går igenom. Skrattar. Förundras. Sörjer.

Det skrapas på djupet igen. Det är så oförståeligt att Linnéa inte finns längre. Det har gått 6 år och vi lever bra liv. Vi har kommit vidare.

Men så har vi denna extra botten som speglar livet. Eller döden. Eller båda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ida
17 september, 2014 kl 17 september 2014 (6:08)

Hej Ludmilla! Kände att kag måste skriva en hälsning till dig här. Tack för att du delar med sig och är så öppen om ett annat så tabubelagt ämne. Jag har följt din blogg sen 2008. Du är så stark Ludmilla och jag beundrar dig och ditt inre mod.
Du skriver att du lever ett bra liv nu och du är inte värd något annat efter att ha kämpat dig igenom den djupaste förlusten en människa kan genomgå och en svår sjukdom.

När man läser Linneas anteckningar och vad jag antar är en novell slås jag av vad begåvad hon var att uttrycka sig i ord och skrift. Men även hur plågad hon måste ha varit i slutet. Det är så tragiskt att hon såg självmord som endå utvägen. Fina Linnea jag lovar att hon vakar över dig och sina bröder i himlen nu är er egna skyddsängel. Sluta aldrig föra diskussionen om det livsviktiga ämnet självmord. Du räddar liv genom att uppmärksamma omgivningen och stå upp för de som inte orkar själva. Ha en fin dag <3

Många kramar från Ida.

Kommentar från Ida
17 september, 2014 kl 17 september 2014 (6:10)

Tröttsamt med en del stavfel (skyller på mobilen) men tror du orkar läsa endå 🙂

Kommentar från I mitt huvud
17 september, 2014 kl 17 september 2014 (9:21)

Värdefulla minnen som är fint att ha kvar!

Kommentar från Anna Karlsson
19 september, 2014 kl 19 september 2014 (19:41)

Du är stark som delar med dig Ludmilla! Det år så fint tycker jag. Men det viktigaste är att du känner att det känns bra för just dig. Förstår att det är smärtsamt. Men också fina och unika minnen. Tänker på dig! Tack för att du delar med dig! Jag står bakom dig ska du veta! Hjärtekramar

Kommentar från Amanda
3 oktober, 2014 kl 3 oktober 2014 (17:11)

Fint att du delar med dig och hjälper andra 🙂

Kommentar från Carna
6 oktober, 2014 kl 6 oktober 2014 (15:10)

Här är en tjej som har dragit igång ett projekt om Psykisk ohälsa, hoppas ni kan få kontakt
http://www.nattstad.se/sandrahansen

Kommentar från Ludmilla
6 oktober, 2014 kl 6 oktober 2014 (15:11)

Jag har redan kontakt med Sandra! 🙂

Kommentar från sandra
26 oktober, 2014 kl 26 oktober 2014 (23:15)

Hej ludmilla. Tycker du är en redig kämpe som klarat dig genom så många hemskheter redan. Det är dock hemskt att en så ung person ska behöva mista sitt liv p.g.a psykiatrins blinda ögon (i en del fall). Tänkte bara kika in och berätta om en förening som tar upp ämnet psykisk ohälsa. Som är ganska nystartad men som redan gjort så mycket. De har en hemsida och har även en öppen chatt varje dag året runt vilket gör att de som är specialiserade inom olika områden kring psykisk ohälsa kan dela med sig och stötta de som kommer in på chatten.

men det är inte allt. De hade även i sommar äntligen kunnat få utföra ett sommarläger för de som behövde komma iväg och samtidigt få massa stöd och råd från amdra och de vuxna som följde med på lägret. Kika in på deras facebooksida : Tilia

de sammarbetar även med andra föreningar.

Förlåt för en så lång kommentar. Kramar till dig du starke kämpe. Jag ser upp till dig! /- Sandra

Skriv någonting