Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Att hjälpa någon som mår dåligt

Det kan vara svårt att veta hur man ska hjälpa någon som tänker på självmord. Här får du några råd på vägen.

Varför tänker någon på självmord?
En människa som tänker på självmord känner sig ofta isolerad och ensam och kan uppleva att inget och ingen kan hjälpa eller förstå hans eller hennes psykiska smärta.
När man inte kan se något annat sätt att handskas med denna förtvivlan och smärta, kan självmord förefalla som den enda utvägen. När allt upplevs hopplöst kan det kännas som om det inte finns något val.

Riskfaktorer och varningssignaler
Kritiska livshändelser som till exempel:
-Förlust av: en närstående, en relation, av arbete, status, pengar.
-En större besvikelse: misslyckad examen eller tentamen, utebliven befordran, mobbning, kränkning.
-Sjukdom: depression, psykoser, allvarliga kroppsliga sjukdomar, missbruk.

Förändringar i beteendet
Var alltid uppmärksam på om någon inte längre är sig lik eller får dig att känna dig orolig. Om personen är lynnig, ledsen och tillbakadragen, talar om hopplöshetskänslor, känner sig hjälplös och värdelös, inte längre bryr sig lika mycket om sitt utseende, uttrycker tankar om döden genom teckningar, berättelser,
sånger och tar avsked av folk i sin omgivning och/eller ger bort ägodelar. En del ägnar sig åt riskfyllt och självdestruktivt beteende.

Ibland kan en självmordsnära person upplevas som ovanligt lugn av sin omgivning. Var uppmärksam på detta då det kan tyda på ett tyst beslut att fullfölja sin självmordsplan.

Vad kan man göra för att hjälpa?
De flesta som tänker på att ta sitt liv, tar sig igenom den krisen. Hjälp och stöd från familj och vänner samt professionella är ofta en viktig del i det. Här kommer några råd.

1. Gör någonting nu
Du kan rädda liv genom att räcka ut en hjälpande hand. Förutsätt inte att det blir bättre/går över utan
hjälp eller att han/hon söker hjälp på egen hand.

2. Var medveten om dina egna reaktioner
En vanlig reaktion är rädsla och en impuls att ignorera situationen och hoppas på att den går över av sig själv. Om du reagerar så kan det vara bra att ta hjälp av någon du litar på för att kunna återfå möjligheten att vara till stöd. Du kan också få ett behov av att hitta en snabb lösning för att få henne/honom att må bättre.

3. Var tillgänglig
Tillbringa tid tillsammans med honom/henne och visa omsorg och omtanke utan att vara dömande, arg eller
upprörd. Be honom/henne berätta – lyssna noga. En del problem känns mer hanterbara när man har satt ord på dem.

4. Fråga om självmord
Det enda sättet att ta reda på om någon tänker på självmord är att fråga om det. Det kan kännas svårt, men du visar att du har lagt märke till något och har lyssnat. Att tala om självmord kommer inte ”väcka den björn som sover”, det uppmuntrar istället till att tala om känslorna och känns ofta som en lättnad.
Det är endast genom att samtala med personen om vad det är som pågår som denne kan fås att söka den hjälp som behövs.
Gör inte någon överenskommelse om att någons självmordstankar skall vara en hemlighet.

5. Kontrollera säkerhet
Om någon tänker ta sitt liv är det viktigt att veta hur mycket och länge dessa tankar funnits. Du kan till exempel ställa följande frågor:
-Har du tänkt ut hur och när du skall begå självmord?
-Har du tillgång till medel eller tänkt skaffa dig medel för att utföra din plan?
-Vilken hjälp har du tillgång till för att kunna må bättre och att känna dig tryggare?
-Fråga också hur du kan hjälpa och stötta honom/henne för att finna stöd, livsglädje och kraft hos familj, vänner, husdjur, religiösa övertygelser, egen inre styrka.

6. Fatta beslut om vad du skall göra och hur ni skall lösa den nuvarande situationen
Nu när du har tagit reda på hur det står till med hans/hennes säkerhet, är det dags att tillsammans diskutera nästa steg. Du kan behöva hjälp av andra för att uppmuntra honom/henne att skaffa professionell hjälp – eller att ta ett första steg till hjälp från exempelvis en partner, föräldrar eller nära vänner.

7. Här finns det stöd och hjälp
• Vårdcentral eller annan läkarmottagning
• Psykiatrisk mottagning
• Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal
• Ungdomsmottagning
• Präst, diakon

Du kan hjälpa personen att förbereda sig inför samtalet när han/hon har bestämt sig för att tala med någon. Erbjud dig att följa med. Efter samtalet måste du kontrollera att frågan om självmord togs upp samt fråga vilken hjälp som erbjöds.
Hjälp personen att följa upp de rekommendationer som givits.

8. Förmedla hopp – trösta – be om ett löfte
Självmordstankar återkommer ofta och när de gör det är det viktigt för personen i fråga att be om hjälp och berätta för någon om sina känslor. Be personen lova att
be om hjälp. Det gör det mer sannolikt att han/hon faktiskt gör det. Visa ditt engagemang och din vilja att förstå – förmedla hopp.

9. Ta hand om dig själv
Du som hjälper någon som har självmordstankar måste se till att ta hand om dig själv, eftersom det är känslomässigt påfrestande att vara ett stöd till någon som är självmordsbenägen och särskilt under en längre tid. Se till att inte vara ensam om detta, att du har någon att tala med, till exempel vänner, familj eller någon
som är professionell.

10. Stanna kvar
Självmordstankar försvinner inte utan att den självmordsnära personen upplever någon form av förändring i livet. Livssituationen, känslorna och tankarna
kring suicid kan förändras. Upplevelsen av stöd kan vara en hjälp att hantera självmordstankarna. Det är viktigt att familj, vänner och andra viktiga personer
finns kvar på ett aktivt sätt.

Självmordstankar försvinner inte av sig själva.
Man behöver hjälp at ta sig ur självmordstankar.
Du kan hjälpa!

Ladda ner hela broschyren här…

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Läsare
22 april, 2012 kl 22 april 2012 (20:35)

*Gillar*

Kommentar från Catrin
23 maj, 2012 kl 23 maj 2012 (9:34)

Letar desperat efter hjälp.
Fick igår reda på att min son 19 år, har föröskt ta sitt liv 2 ggr de senaste 2 månaderna. Han har mått mkt dåligt psykiskt ganska länge och äter sedan i höstas antidepressiva o annat lugnande men har jobbat som IT tekniker trots detta. Han bor hos sin pappa och jag träffar honom när han vill o vi talar mkt i telefon. Har frågat honom flera ggr sedan i höstas om han har självmordstankar….han har nekat. Nu låg han på psyket i en vecka och då jag fick se journalerna igår så stod de facto att han försökt ta livet av sig med tabletter o med växtgift.
Han är myndig och som förälder i vården i detta läget får jag ingenting veta…jag känner mig chockad o helt maktlös o bara gråter idag. Var med honom på sjukhuset för EEG igår o vi pratade mkt o han lovade att prata iistället för att ta till drastiska självmordsförsök…han säger att just nu mår han lite bättre….kan jag lita på det? Vill ej pressa honom varje dag…o han vet att jag bryr mig…
Vad i herrans namn ska vi göra nu?

Kommentar från lars
3 augusti, 2012 kl 3 augusti 2012 (18:43)

hej, om ja kan hjälpa till står ja till förfogande dygnet runt.

Kommentar från Stefan
15 oktober, 2012 kl 15 oktober 2012 (10:16)

Efter att ha genomgått utbildning i suicidprevention så väcktes min nyfikenhet att söka mer om ämnet på internet och jag hamnade på din sida. Efter att ha blivit helt gripen av läsningen kände jag mig tvungen att tacka för för din öppenhjärthet och för lyfter upp en sån viktig fråga i ljuset.
Tack

Kommentar från Ludmilla
16 oktober, 2012 kl 16 oktober 2012 (7:44)

Tack Stefan för dina fina ord och att du vill lära dig mer om självmord.

Kommentar från Jeanette
7 november, 2012 kl 7 november 2012 (10:15)

Beklagar djupt din sorg och vill samtidigt tacka dig för din fina sida. Är en mamma till en 17 årig tjej som försökte ta livet av sig för 3 veckor sedan. Känner mig hjälplös. Hon får den hjälp hon behöver men jag som mamma vet inte hur jag bäst ska hantera detta. Så återigen tack för din sida <3

Kommentar från Ludmilla
8 november, 2012 kl 8 november 2012 (8:37)

Hej Jeanette,
Jag förstår dina känslor av hjälplöshet. Vanmakten och inte veta vad man ska göra. Jag tycker att du ska säga och göra precis det som dina innersta känslor säger. Du är den som känner din dotter bäst av alla. Visa att du älskar henne och att du är livrädd för att hon ska dö. Visa att du finns där oavsett vad som händer. Att allt är bättre än att hon försvinner. Stå på dig också inför hennes behandlare. Kräv information och stöd. Att du vill vara delaktig.

Styrka till dig!

Kommentar från Jeanette
15 november, 2012 kl 15 november 2012 (17:37)

Tack Ludmilla. Dom som behandlar min dotter på Bup gör sitt bästa för att hjälpa min dotter och jag försöker att bryta mig igenom deras mur men känner mig missförstådd. Dottern har bestämt att flytta hem till sin pappa. Trots att pappan inte varit delaktig i hennes liv. Det känns kämpigt. Jag tror att beslutet om att flytta berodde på att min dotter för första gången fick uppmärksamhet av sin pappa. Vilket hon aldrig fått innan. Visst är jag ju glad över att dom fått kontakt men livrädd för att han kke kommer att svika henne igen. Hon är ju så skör nu. Är rädd att hon kke då försöker en gång till med att ta sitt liv. Men Bup förstår inte detta utan säger att jag bara ska vara positiv till hennes beslut om att flytta. Men hur ska jag lyckas med det? Har du Ludmilla något tips till mig?

Kommentar från Moa
14 augusti, 2013 kl 14 augusti 2013 (1:40)

Emm jag har försökt ta livet av mig ett antal gånger och skär mig. Jag får inget stöd men kan behöva lite stöd. För jag e rädd för mig själv. Vill inte dö men när jag blir deppig hamnar jag i en psykos och vet inte vad jag gör. Hjälp tjej på 14 år

Kommentar från göran
14 augusti, 2013 kl 14 augusti 2013 (16:52)

vem är du Moa,,du skriver att du inget stöd får och att du försöker ta livet av dej.Har du varit hos någon inom sjukvården som kan hjälpa med råd och tipps.
Vad säjer dina föräldrar , syskon,eller annan anhörig, kamrat, kompis.du är 14 år och måste få hjälp av samhället, du måste leva Moa.

Kommentar från Anna
19 augusti, 2013 kl 19 augusti 2013 (23:24)

Moa! Jag kan tänka mig att det är väldigt svårt men du måste berätta för någon! Du måste berätta hur du mår och vad du har för tankar. Jag önskar dig all lycka..

Kommentar från göran
20 augusti, 2013 kl 20 augusti 2013 (6:57)

Moa,, ! är du där , hoppas att du hittar hjälp fast det är svårt att gå via kommun och landsting trots att dom är utbildade , nära vänner är lika bra som stöd men att vara 14 år och inte ha stöd från någon som du skriver känns svårt. Du får gärna skriva till mej och kanske skingra dina tankar , jag är ingen psykolog men jag har annat i mitt bagage som vuxit fram igenom livets svårigheter som kan komma till hjälp. Om du ber Ludmillas Blogg om min adress så får du den. Håll ut Moa,, det finns alltid hopp.

Kommentar från peter
3 september, 2013 kl 3 september 2013 (10:05)

Hej! Jag tycker det är så sorgligt att läsa om din dotter som tog självmord. Många idag verkar må så dåligt.Vad är verkligt och vad är inbillning egentilgen? Har själv många erferenheter av hur sorgligt livet kan vara.

Det jag personligen kommit fram till är att vårt öde styrs av högre mörka makter. Tyvärr så är det det enda svaret jag kommit fram till. Det finns så mycket teknologi idag att allt är möjligt att manipulera,även våra medmänniskor men det får inte komma fram riktigt i den media som vi ser i dag.

Kommentar från Mia
5 mars, 2014 kl 5 mars 2014 (15:38)

Hur ska jag orka??
Efter många år av sjukdom o dödfall så blev jag ensam med mina barn. Aldrig fått ngn hjälp eller ens en förfrågan.
Ett av mina barn som idag är vuxen har sedan tonåren inte velat leva. ”Barnet blir allt sämre pga sin egen sjukdom, är djupt deprimerad men har också en sån svår läkarskräck (mkt trauman från faderns sjukdom, sin egen o döden) Jag har försökt med allt, bönat o bett, försökt få ”barnet” att prata…har sagt allt som går att säga men får ingen respons mer än..låt mig vara ifred. Till saken hör att jag kan hitta mitt ”barn” i kom 4ggr/mån o med hjälp från ambulanspersonal fått liv i (b) igen. Har själv ringt till vårdcentraler, psykakuten o många andra instanser, men svaret förblir detsamma: vi kan inget göra, (b) får söka hjälp på sitt sjukhus. Jag har tyvärr ingen tillit till vården längre. Jag blir sjuk av denna oro o vet inte vad jag ska ta mig till längre. Med vänlig hälsning Mia

Kommentar från Ida
30 juni, 2014 kl 30 juni 2014 (22:40)

Min storasyster är 14 år och försökte ta livet av sig hon blev inlagd på mental sjukhus och jag mår jätte dåligt enda personen som varit snäll då var min tränare. Jag blev mer mobbad och slagen i skolan vet inte vad jag ska göra för jag kan inte
göra nåt . Jag är 11 år och alla tror att jag är hur glad som helst men deg är jag inte

Kommentar från Karin Nyström
23 september, 2014 kl 23 september 2014 (11:43)

Jag är en kvinna på 64 år vars far tog livet av sig när jag var nio år. Ingen har under hela mitt liv frågat hur jag tog det. Jag fick lära mig att inte tala om det. Inte ens min lärare i psykologi på socialhögskolan kunde ta att jag berättade det i ett sammanhang. Jag själv har funderat på att ta livet av mig många gånger och gör det fortfarande. Nu är det så att min dotter som är 28 år funderar på att ta livet av sig vilket jag tror kommer att ske en dag. Vid kontakt med Psyket i vår stad när vi vädjar om hjälp, säger verksamhetschefen, att det är bara att åka in akut till Psyket om det skulle bli aktuellt. Tilltron till vården är NOLL. /Karin Nyström

Kommentar från yvonne.bjurkvist
9 november, 2014 kl 9 november 2014 (0:00)

Hej Ludmilla
Vi vaknade upp en morgon,vi fann våran älskade fina dotter i hennes rum i den nya inköpta sängen,som hon var så glad över.Hon var vit och oktanktbar våran flicka svarade inte.Kaffet for ur min mun och plötsligt kändes det så kallt .som om jag var fast frysen.Våran älskade dotter hade försökt å ta livet av sig.Larmade 112 .Dom räddade våran dotter.Känns som å vara i en mardröm,liksom helvetes portar.Pub har inte hjälpt henne alls.Är så fruktansvärd rädd å förlora våran älskade dotter.Vad gör vi nu när allt känns totalt väderlöst.Varfö…r ekar i mitt inre,å hur kan jag hjälpa min älskade dotter tillbaka till livet.Känner sådan sorg och hjälplöshet.Försöker vara stark varje dag,men känner mig tappad å tom på handlingskraft.Är så ledsen.
Är så himla rädd att hon ska dö ifrån oss.Var ska jag göra för min älskade dotter.
Går på pub.men hjälper inte våran dotter.
hjälp oss gud om du finns.
Hälsningar Ledsen Mor och Far >Och Bror

Kommentar från lena
9 november, 2014 kl 9 november 2014 (12:57)

Hej

Kommentar från lena
15 november, 2014 kl 15 november 2014 (18:26)

Ta hand om er

Kommentar från Karin
15 november, 2014 kl 15 november 2014 (18:28)

Var stark och ge BUP en chans

Kommentar från Karin
15 november, 2014 kl 15 november 2014 (18:29)

Ge BUP en chans

Kommentar från Karin
15 november, 2014 kl 15 november 2014 (18:31)

Var starka

Kommentar från Ola Svanström
11 januari, 2015 kl 11 januari 2015 (0:12)

När jag måde som sämst och planerade självmord så försökte jag alltid en orsak till att leva. Någon som det fortfarande var värt att leva för istället för att dö för. När livet började gå uppåt så hittade jag själv den enda anledningen jag hade att leva för.

Den dagen idag när jag mådde bättre. Jag kämpade för att den här dagen skulle hända. Den enda personen som jag skulle leva för var en bättre jag. Ett bättre jag som även om jag aldrig trodde att den skulle komma så finns den där.

Kommentar från Per
28 april, 2015 kl 28 april 2015 (8:20)

Hej Mår så fruktansvärt dåligt och försöker hitta en god vän som vill stå vid min sida . Alla mina sk. vänner bara sticker eller talar om att jag skall skärpa mig , det stöttar inte mycket , är ofta inne på datorn och försöker finna ngt bra sätt att avsluta allt

Kommentar från Am
10 juli, 2016 kl 10 juli 2016 (1:17)

varför vill man leva?

Kommentar från Am
10 juli, 2016 kl 10 juli 2016 (1:18)

vad får folk för glädje i livet?

Kommentar från Linnéa
1 november, 2016 kl 1 november 2016 (9:04)

Att jag har självmordstankar på att ta mit liv men det är jette synd att din dotter Linnéa jick bort vid självmord det jag uppstår att självmord är ingen bra antenativd ingen bra och må så här dåligt som ni gör jag mår själv dåligt men jag kämpar jag har både depression och ångest och självmordstankar /Linnéa!

Kommentar från Fredrik Emilsson.
28 april, 2017 kl 28 april 2017 (20:57)

Hej Ludmilla!
Du är så fantastiskt stark, och fin person, och att du gjort en sådan fin blogg för din dotter.
Och har hjälpt så många människor som har det svårt.
Blir helt varm. Har lite svårt att se vad jag skriver pga av att
Man blir så berörd.

Vill gärna dela med mig av min dotters liv, där hon har bestämt sig för att hjälpa andra, och sig själv.

Har gjort en blogg, och linn har en Youtube kanal.
Om vi kan hjälpa 1 person med så är det bra.

http://www.familjeliv.se/blogg/sj%C3%A4lvskadebeteende

Var rädda om er,
Och ha en trevlig valborg.
Mvh Fredrik Emilsson.

Kommentar från Mia
1 augusti, 2017 kl 1 augusti 2017 (8:36)

Hej!
Min son försökte ta livet av sig i lördags. Jag känner mig jätte ledsen och vet inte hur jag ska hjälpa honom. Då började jag leta på internet kom till det har sidan, jag är tacksam att du startade bloggen.

Skriv någonting