Ludmillas Blogg

Jag får ofta förfrågningar om jag kan ställa upp på intervjuer om det som hänt.
Det gör jag gärna.
Men jag vill gärna att du ska ha någon tanke om vad du vill skriva om eller vad reportaget ska belysa. Det finns många olika vinklingar.

När det gäller att skriva om självmord är det många som är rädda att det ska ske ett ”copy-cat-fenomen”. Om man skriver om självmord på rätt sätt finns det inget som tyder på att det skulle öka frekvensen självmord. Tvärtom så kan man bidra till att minska tabu och öka kunskapen vilket i sin tur minskar självmorden.

Läs nedan WHOs regler om hur man bör skriva om självmord:

• Ta tillfället i akt att informera allmänheten om självmord
Det finns många missuppfattningar om självmord. Medier kan påverka eller minska mytbildningen. En förenklad bild av ett självmord kan vara problematiskt eftersom självmord kan ha mycket komplexa och mångfacetterade bakgrunder. Självmord är aldrig resultatet av en enskild händelse. Det är nästan alltid fel att förklara ajälvmordet genom en misslyckad examen eller en kärleksrelation som tagit slut. Rapportering som fokuserar på effekterna av självmord, som att komplexiteten kring ett självmord har en förödande inverkan på familjemedlemmar och vänner. Att dessa ofta söker efter skäl, tecken de inte sett, de sörjer förlusten och känner skuld, ilska, stigmatisering och övergivenhet, sådan rapportering kan utbilda allmänheten.

• Undvik sensationsspråk eller språk som normaliserar självmord, eller presenterar det som en lösning.
Språk som visar att självmord är ett signifikant allmänt hälsoproblem informerar allmänheten. Språket bör inte sensationalisera självmord. Ordbyggnader som ”ökande självmord” är att föredra framför ”suicidepidemi”. Försiktighet måste användas med att använda ordet ”självmord” i rubriker. Ord som ”politiskt självmord” kan minska allvaret i ordet självmords betydelse. Att använda ord som att någon ”lyckats” eller ”inte lyckats” ta sitt liv får en felaktig betydelse som kan underförstås att det är ett önskvärt tillstånd. Alternativa ordval som ”ej dödligt självmordsförsök” är mer korrekt och leder mer sällan till missförstånd. Att använda ord som ”begå självmord” kan vara problematiskt. Å ena sidan är det ett vedertaget begrepp. Å andra sidan framstår handlingen som brottslig, vilket den inte är. Efterlevande vill ofta inte se handlingen som ett mord. Samtidigt kan självmord vara ett ord som ”säger vad det är” till skillnad från suicid, som är ett alternativt ord men kan uppfattas som kliniskt.

• Undvik framträdande placering och undvik repetering av berättelser om självmord
Framträdande placering och onödig repetition av berättelser om suicid är mer troligt att leda till att någon kopierar handlingen jämfört med om ett mer försiktigt språkbruk används. Tidningars berättelser om självmord ska idealiskt placeras inne i tidningen, mot botten av sidan, snarare än på förstasidan eller högst upp på en insida. Vad gäller tv‐ eller radiorapportering av självmord bör ett självmord inte vara förstanyhet utan hellre andra eller tredjenyhet. Hänsyn ska tas till hur ofta inslaget ska repeteras.

• Undvik explicit beskrivning av metoden som användes för ett fullgånget självmord, eller i självmordsförsöket
Om metoden som använts vid ett suicid beskrivs noggrant ökar risken för att sårbara individer kopierar händelsen. Det gäller speciellt om metoden är ovanlig, vilket för en journalist kan antas vara mer nyhetsmässig. Men med sådan rapportering kan andra personer triggas att använda metoden.

• Undvik att använda detaljerad information om platsen där suicidet eller där suicidförsöket skedde
Ibland kan platser där suicid inträffat få rykte om sig att vara självmordsplatser. Till exempel broar, järnvägsövergångar och höga byggnader. Stor försiktighet måste tas av medier i att inte väcka uppmärksamhet om dessa platser som självmordsplatser.

• Formulera rubriker försiktigt
Ordet ”självmord” ska undvikas i nyhetstexter, precis som vilken metod som använts eller plats där det hände.

• Använd foton och videobilder varsamt
Foton på den döde bör inte användas. Om de ändå ska användas bör familjemedlemmar ge sitt tillstånd. Bilderna bör inte ges stort utrymme eller läggas på framträdande platser. Bilden ska inte glamorisera den döde. Inte heller ska självmordsbrev publiceras.

• Använd speciell noggrannhet vid rapportering kring kändisars självmord
En känd persons självmord är nyhetsmässig och anses vara av allmänt intresse. Däremot är rapporteringen av kändisar och politiker som tagit sitt liv speciellt troliga i att influera sårbara individers beteende, eftersom många kändisar är upphöjda i samhället. En glorifiering av en celebritets död kan antyda att samhället accepterar suicidalitet. Därför ska speciell försiktighet tas. Rapporteringen ska inte detaljerat beskriva metoden men bör kommentera den påverkan dödsfallet har på andra. Försiktighet ska visas när skäl för dödsfallet inte finns. Spekulation kring självmordet kan vara negativt, och det är att föredra att vänta med dödsorsaken.

• Visa varsam respekt för de efterlevande
Det krävs varsamhet för att intervjua någon efterlevande till någon som tagit sitt liv. Efterlevande har förhöjd självmordsrisk. De som har upplevt en närståendes suicid är känsliga
och går igenom sorg med alla dess innebörder. Deras privatliv måste alltid respekteras.

• Ge information om var hjälp finns
I slutet av varje berättelse om självmord bör information om var hjälp finns anges. Beroende på sammanhanget bör hjälpen som hänvisas till anpassas till budskapet i texten. Genom attunderlätta för sårbara att få hjälp ger man dessa en möjlighet att lösa sina problem.

• Var uppmärksam på att även mediefolk kan påverkas av berättelser om självmord
Många som arbetar med medier kan själva ha upplevt händelser som kan påverkas när journalisten rapporterar om självmord. Medieorganisationer måste ha stöd för dessa, speciellt för yngre mediearbetare. Möjlighet till debriefing ska erbjudas, en mentor kan behövas.Mediearbetare bör uppmanas att söka hjälp om de på något sätt har behovet.