Kommentarer till Om mig…

Av: Mila

Mila — Mon, 19 Jul 2010 15:09:14 +0000

Beundrar dig! Ludmila (också)

Av: VILMA

VILMA — Sun, 18 Jul 2010 21:19:43 +0000

ludmila
you are a GREAT WOMAN

Av: Jenny

Jenny — Mon, 21 Jun 2010 18:50:10 +0000

Ludmilla, efter att ha läst dina svar till de människor som bär på självmordstankar så måste jag säga att jag beundrar din förmåga att kunna ge så många människor hjälp genom dina ord. Jag vet att jag skulle ha uppskattat det under min svåraste tid under depressionen.

All värme och styrka till dig!

Av: R

Mon, 15 Feb 2010 08:56:16 +0000

Jag surfa runt och hitta in på din blogg. Försöker få förståelse för folk som vill ta sitt liv. En kompis till mig gick bort på det sättet vid 20 års ålder han visade absolut inga tecken på att han mådde dåligt. 2 år innan omkom min närmaste vän i en bussolycka endast 19 år gammal. Det är hemskt när människor går bort i så tidiga åldrar. Nu mår min lillesyster som är 16 år gammal rikgtigt dåligt och jag vet att hon har själmordtankar och skärt sig själv på armarna osv. Men hon har fått hjälp och jag vet inte riktigt hur hon mår hon brukar rymma från det hem hon bor i nu, Och jag är den första hon hör av sig till när hon gör detta. Men jag själv missbrukar droger och stänger av omvärlden rätt ofta. Jag har en till kompis som har berättat att han försökt ta sitt liv vid flera tillfällen detta pga av missbruk. Jag vill vara ett stöd för personerna runt omkring mig men när det blir för mycket gömmer jag mig bland drogerna. Jag är näst äldst av 5 syskon. Min äldre bror har psykiska problem som gör att han slår sönder allt i sitt rum osv pga av skit grejer. Jag tröstar min mamma när hon är ledsen .Våran pappa är schitzofren och misshandla min morsa när vi var små.Jag har 2 halvsystrar med skyddad identitet som jag alldrig har träffat pga av det min pappa. Jag är uppväxt bland alkolister. Jag har haft själmordstankar när jag hade panikångest attacker för ett par år sedan. Men dom försvann med tid och hjälp. Jag undrar hur länge jag orkar detta. Hur kan man utan droger ? Jag är rädd att om jag slutar kommer min ork att leva försvinna men den var redan borta med tanke på att jag gick runt som en zombie hela dagrana. Men aldrig nu har jag varit drogfri i iaf en vecka som är ett bra tag för mig. Det är dags att ta tag i livet nu känns som jag har varit död i 5-6 år pga av missbruk. Min kusin som är 9 år fick reda på att han hade en hjärntumör för ett år sen. Som var riktigt elakartat. Nu har han förhoppningsvis blivit frisk från det. Han är en kämpe precis som dig. Det är dags att bli en förebild igen. Din styrka stärker mig . Jag kommer alldrig förstå den sorg/saknad du känner. Hoppas att allt löser sig för dig. Kämpa på!

Av: agneta eriksson

agneta eriksson — Wed, 10 Feb 2010 13:21:06 +0000

Hej! Har själv 2 barn, min pojk gick bort 12 januari 2010, 21 år. Tösen är 7 år. Har fått avslag till psykiatrin, för mig själv 2 ggr. Önskade ofta att jag skulle drabbas av sjukdom som gav mig ca 3 mån. kvar att leva. Lagom tid att ta farväl av dom jag älskar. Till slut kom jag in i vården, har nu en kurator 1/v. Så hände det ofattbara, min son, min älskade son gick bort. Vi har levt ett hårt liv han och jag. Med dottern hoppades vi på en familj, vi tre. Jag har tur som har mycket mäniskor runt mig och dottern, och allt stöd i min kyrka. Jag måste tänka om, jag kan ej dö nu jag har ju min dotter att ta ansvar för. Hennes älskade storebror finns ju inte längre, jag måste gå igenom det här. jag är tacksam för var dag som går nu, en 7-åring kan ju ej klara sig själv. Sorgen är enorm, saknaden och jag undrar ofta hur jag ska klara detta svåra. Men jag förstår nu att det finns folk som har det ännu svårare. Hade inte jag haft min dotter så hade det blivit en dubbelbegravning. Och du är en av de som är ännu värre drabbad. Jag beklagar verkligen sorgen o allt som hänt. Vi råder varken över liv eller död.

Av: Rasta

Rasta — Mon, 08 Feb 2010 02:29:09 +0000

Ps. Det är beundransvärt av dig att gå ut så här och skriva om detta, och jag tror att det är bra på många plan. Som du skriver, sätta press på politiker, men också så att andra kan lära och dela. Ds.

Av: Rasta

Rasta — Mon, 08 Feb 2010 02:25:46 +0000

Jag surfade runt och kom hit, men var tvungen att stanna, läsa och tänka. Jag tänker på din dotter och en vän som gått bort , och jag beklagar verkligen sorgen.

Av: Cattis

Cattis — Tue, 05 Jan 2010 05:02:30 +0000

Jag vet inte hur jag hamnade på din blogg, men nu följer jag ditt liv med sorg smärta över vad du gått igenom och lycka över din lilla baby och att den är frisk. Jag har en dotter som haft 5 tuffa år men det verkar ha vänt. Det har varit på väg upp sen januari -09. Vi kämpar på en dag i taget tillsammans nu.

Till Andre vill jag säga att jag vet vad du går igenom. Maila mig gärna så kan jag berätta hur jag har hittat en väg till ett bättre liv TROTS en uppväxt i missbruk och ett vuxet liv med en full pappa som orsakat så mycket smärta för mig. forfattarcattis@live.se

Kramkram Catharina

Av: andre

andre — Sat, 02 Jan 2010 15:51:00 +0000

Hej.
Har läst om det hemska din familj har varit med om, och jag blir så ledsen. Önskar jag hade din kraft och din energi till att tänka positivt, Mår själv dåligt och har mycket tankar om livet och döden. Är uppvuxen i en missbruksfamilj och mår dåligt varje dag över att min mamma ligger i soffan halv vaken och berusad.
Varför ska livet vara så jäkla jobbigt för många. Men när jag har läst din berättelse om hur man kan göra när man hamnar där (mörkret) så tänds det lite hopp inom mig. Jag är så otroligt ledsen för att du har mist din dotter. önskar dig all lycka! kram

Av: Pia

Pia — Thu, 10 Dec 2009 09:05:10 +0000

När jag läser din berättelse strömmar tårarna,min barns kusin är i samma sits som din dotter, det gör så ont i mig att se och inte kunna hjälpa… Min bror tog dessutom sitt liv på samma sätt som din dotter för 12 år sedan pga depression som följd av en sjukdom. Härligt ändå att läsa och se din ork och energi som finns, vilken styrka du bär på!! (sökte på mindfullness och hamnade här av en slump Tack! Å KRAM Pia=)