Ludmillas Blogg

För 8 år sedan åkte vi till Thailand. Vi var då i Khao Lak. Precis innan Tsunamin slog till. Då var Oscar 4 år, Jonas 6 år och Linnéa 11 år. Jag minns hur jag snuddade vid tanken på hur det skulle vara att mista ett barn, efter att historierna om de drabbade familjerna nådde [...]

Oj, vad tungt det har varit den senaste tiden. Jag blev lite förvånad. För det har varit tyngre i år än förra året. Nu är jag alltså inne på femte året. 4 år utan mitt barn. Det känns i kroppen. Jag känner mig matt och slut. Jag borde vara gladare och piggare än någonsin, men [...]

Idag skulle Sophie berätta vad hennes syskon heter för en förskolefröken. -Oscar.. och Jonas. -Sen har du ju storasystrar också, fyllde jag i. – Ja, Nean som är död och så Emelie, sa Sophie utan att tveka. Det var intressant att höra hur Sophie 2,5 år på ett så självklart och rakt sätt kunde beskriva [...]

Här kommer en artikel från Tidningen Pralin 12 maj som jag tycker beskriver saknaden efter någon nära, så bra. Text: Ragna Fahlander Foto: Kjell Jansson ———————— Det är som på film, den där scenen. Familjen som samlas hemma på Lidingö för att fira yngste sonens 21-årsdag. Presenterna som ligger framme, lillebror som bara skulle åka [...]

Idag är det precis 3,5 år sedan. Ganska exakt faktiskt för hon dog strax efter kl 22. Det är sanslöst att det har gått så lång tid. Att tiden överhuvudtaget har kunnat gå. Att livet på något märkligt sätt har kunnat flyta vidare. Hur är det möjligt? Första tiden efteråt var bara chock. Tillståndet växlade [...]

Idag tänker vi på alla som har lämnat oss. Vi tänder ljus på gravarna för att hedra våra älskade. Vi tänder ljus vid våra barns foton hemma. Vi saknar. Alltid. Läs även andra bloggares åsikter om alla helgona, gravljus, saknad

Sorgen innehåller så många sidor. Som sidor på en slipad sten, en diamant. Olika sidor av samma sak… Tankar och känslor som virvlar om varandra i en tidvis stillsam och tidvis hetsig, dans. Den uppgivna sorgen Linnéa hur kunde du lämna mig? Tänk på dina syskon… Du hade ju hela livet framför dig… Vad ska [...]

Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men det sitter i luften. Eller i kroppen. Eller kanske i naturen. Jag mår inte alls bra just nu. Datumen gör sig påminda… För precis tre år sedan så gjorde Linnéa PRAO i lumpen. Hon bodde hos sin pappa den veckan. När hon kom hem blev hon [...]

Det var det där med minnestriggarna igen. Det är nu tredje gången som vi upplever att våren nalkas sedan Linnéa tog sitt liv. Så här års för tre år sedan mådde Linnéa väldigt dåligt. Och det är två veckor kvar till dess hon blev inlagd. Vädret och luften och naturen påminner mig om att det [...]