Metamorfos
Ännu en måndag…
och jag stannar upp…
Jag förstår att jag aldrig kommer att bli densamma igen.
Kanske blir jag någon mycket bättre.
Kanske blir jag bara en spillra av mitt forna jag?
Hur ska jag veta?
Jag känner hur jag har blivit en puppa. Inuti håller hela jag på att lösas upp av starka magsafter.
Det syns inte utanpå.
Inuti löses jag upp till ingenting och så småningom ska jag omformas, uppbyggas… till något nytt.
Undrar vad jag blir när jag blir fjäril?
En vacker blåvinge… eller en trist brun nattfjäril?
Måndag. Början på en ny vecka. Resten av det vi kallar livet…
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om puppa, metamorfos, fjäril, liv, död, sorg
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Måns lööf
15 september, 2008 kl 15 september 2008 (11:33)
En stor kram till dig. Saknar våra samtal i skolan
Kommentar från Ludmilla
15 september, 2008 kl 15 september 2008 (19:58)
Jag suger åt mig och fyller mig med den kraft ni skickar till mig.
Kommentar från Gunilla
15 september, 2008 kl 15 september 2008 (9:52)
En styrkekram för den kommande veckan….
Gunillas senaste blogginlägg..Jag vill ännu en gång puffa om….