Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Idag är det ofattbara 14 år sedan Linnéa tog sitt liv. Så mycket som har hänt sedan dess och ändå står tiden stilla. Nästa vecka skulle hon fylla 29 år, men hon blev bara 14 år. Hon ville av någon anledning inte fylla 15.
Tänk vad mycket jag har lärt mig sedan den 30 maj 2008. Tänk om jag visste allt det jag vet idag när min egen dotter var sjuk. Tänk om jag hade kunnat rädda henne då.
Jag ägnade de första 10 åren att på alla möjliga sätt engagera mig i suicidpreventiva aktiviteter. Att sprida kunskap och information. Nätverka. Samverka. Det var trögare än jag trodde och oviljan eller oförmågan att ta till sig kunskap och sedan göra handling av det har varit svårt, närmast omöjligt för vissa instanser. Jag har också som terapeut och läkare hjälpt många som tappat hoppet om livet. Jag har stöttat många föräldrar som har barn som inte vill leva längre. Jag har också stöttat många som förlorat en närstående i självmord. De sista åren har jag trappat ned på detta.
Tyvärr är det nu så att självmorden inte minskar. Och bland ungdomar ökar det. Hur kan vi ens låta detta fortgå?
Självmord är något väldigt skrämmande och närmast hotfullt för de flesta i samhället. Det tar emot att ta i frågan. Känslor blir svåra och det är fortfarande tabu, skuld och skam som omgärdar ämnet. Jag tror också att många fortfarande tänker att psykisk ohälsa är något ”onormalt”, ”svagt” och kanske till och med att man har rätt att ta sitt liv när man mår dåligt. Kan det till och med vara så att man tycker att man inte ska hindra någon som faktiskt inte vill leva?
Idag är det 14 år sen min älskade, vackra, intelligenta, omtänksamma och underbara dotter tog sitt liv. Helt i onödan. Om hon hade fått rätt hjälp så hade hon kunnat ha ett bra liv på alla sätt. Hon hade kunnat utbilda sig, skaffa familj och barn. Hon hade kunnat njuta av livet och vi hade fått njuta av hennes person. Nu är hon död, och kommer alltid att vara. För så är det med döden. Den är liksom oåterkallelig. Hur svårt det än kan vara att acceptera det.
Här är den fjärde delen om vad som hände Linnéa. Det är de tre sista dagarna i hennes liv. Att berätta det gör ont. Samtidigt känns det väldigt fint att så många vill lyssna.
Samuel var en älskad person, en av sex syskon i en trygg familj. Frågorna kring varför han inte orkade leva är många. Lyssna på mamma Elisabets vackra berättelse.
Ulrikas pappa tog sitt liv när hon bara var fyra år och det dröjde till tonåren innan hon förstod att han tagit sitt liv. Hela livet har hon försökt lägga pusslet om vem hennes pappa var och varför han tog sitt liv och ingen har velat prata med henne om det. ”Döden som ingen talar om” är boken hon skrivit om detta. I detta avsnitt får vi höra Ulrika berätta om att växa upp med hemligheten, att ens pappa tog sitt liv.
Fridas pappa Göran var 62 år när han tog sitt liv. När Frida var liten hade de inte så bra kontakt men tiden innan han dog så hade de den bästa kontakten någonsin och hördes av varje dag. Göran gladde sig så mycket åt att bli morfar. Göran hade kämpat med sin psykiska ohälsa hela sitt liv och när han fick en cancerdiagnos sviktade stödet från psykiatrin. En dag försvann han och det tog flera dagar innan han hittades. Lyssna på Fridas berättelse.
En ny bok av Christian Dahlström har kommit ut och jag har läst den! Kanske känner du till den förra boken (Panikångest och depression)? Om inte rekommenderar jag den också!
Boken är en härlig blandning av olika berättelser växlat med välavvägda diskussioner om t ex medicinering, genetik och psykiatri. Den berättelse som går genom hela boken är den om Christians egen uppväxt och relationen till sin mamma till dess han blev vuxen. Hon hade schizofreni och missbruk och Christian blev omhändertagen redan som 10 månaders bebis. Dessutom finns intervjuer med ett antal personer som ger olika perspektiv och vinklingar kring psykisk ohälsa.
Boken är mycket välformulerad och med Christians egna erfarenheter av depression och panikångest blir den dessutom genuin och trovärdig.
Vill du höra mer om och av Christian kan du lyssna på hans pod Sinnessjukt.
Melinda var fantastiskt duktig på att teckna och måla. Men hon kände sig annorlunda och hade svårt med det sociala spelet. Hon ville inte blotta sina tankar och hade svårt att ta emot hjälp. Melinda var 16 år när hon fick diagnosen Aspergers syndrom och tog sitt liv snart därefter. Lyssna på Melindas historia och de andras på Fjärilarnas podcast.
Vill du också dela din historia och låta andra höra vem personen var och vad som hände? Genom det lever våra fjärilar vidare och kan göra skillnad. Maila mig
I avsnitt 6 i Fjärilarnas podcast berättar jag om Caroline som tog sitt liv 2012. Då var hon 17 år gammal. Under många år hade hon mått dåligt efter misshandel och sexuella övergrepp av sin styvfar. I avsnittet finns också tips om hur man kan gå tillväga om man misstänker att ett barn far illa. En mycket sorglig historia.
Vill du också berätta din historia om någon som tagit sitt liv? Maila ludmilla@kbtdittliv.se och märk ditt mail med Fjärilarnas podcast
Jag vill också slå ett slag för SPES kampanj #intebaraensiffra som finns på instagram. Den synliggör också personen bakom självmordet.
Fjärilarnas podcast hittar du där poddar finns, t ex i itunes podcast. Sök på google eller följ denna länk…
Alexander hade en tuff uppväxt med föräldrar som missbrukade. Han placerades om i en bra fosterfamilj, men trots detta föll han in i ett missbruk. Diagnoser som ADHD och Bipolär sjukdom gjorde vardagen svår att hantera trots kärleken och en nyfödd son. Alexander blev 25 år.
David var 28 år när han tog sitt liv 2011. Han hade återkommande funderingar på om det var något allvarligt fel på honom och trodde att det kunde vara Aspergers eller psykopati. Han försökte ta sitt liv sex år tidigare men hittades av sina föräldrar. När hans pojkvän gjorde slut tog de negativa tankarna överhanden och så tog han sitt liv. Lyssna på Davids historia på Fjärilarnas Podcast tredje avsnitt som du hittar här:
Davids mamma Elisabeth Lindström har skrivit en bok om vad som hände dem. Den heter ”I sorgens famn” och ges ut av Grims förlag. Elisabeth är engagerad i anhörigföreningen SPES som stöttar efterlevande till de som tagit sitt liv. De har flera lokalföreningar med samtalsträffar. På flera ställen i landet startas det också upp ungdomsgrupper just nu.
