Om bloggen
Den här bloggen har uppkommit för att jag upplevde att det fanns en väldigt stor okunnighet om självmord och sorg, när jag själv drabbades i maj 2008.
Läs gärna här om omgivningens reaktioner…
Jag trodde nog att det skulle finnas en beredskap där saker och ting hände automatiskt i samhället när man var i den akuta situationen att man fått beskedet att ens dotter tagit sitt liv. Och så trodde jag att omgivningen skulle reagera annorlunda. Jag minns att jag tänkte: ”Vad är nästa steg?”
Men, ingenting hände automatiskt. Och omgivningen var i mångt och mycket paralyserad, både närstående och professionella. Vad säger man till någon som förlorat sitt barn? Vad vågar man säga till någon som är i sorg? Alla är så rädda för att göra och säga fel saker.
Den här bloggen handlar om detta. Den handlar om självmord och om sorgebearbetningen tillbaka till ett nytt liv. Den handlar också om psykisk ohälsa och om psykiatrin. Jag försöker hålla bloggen uppdaterad med vad som händer i området.
Jag började skriva 3 veckor efter att Linnéa dött. Den 22 juni 2008 var det första inlägget. Hela min sorgeprocess finns dokumenterad i detalj, mycket känslomässigt. Jag skulle säga att sorgeprocessen tog ca 3 år. Därefter finns mer och mer av det nya livet i bloggen. På senare tid skriver jag inte lika privat utan mycket mer faktabaserat. Det betyder självklart inte att jag slutat sörja Linnéa eller sorgen inte har en del i mitt liv för det har den självklart. Men den gör inte lika ont längre.
Ett kapitel (dec 2009-dec 2010) handlar om cancer och hur det är att drabbas av ett cancerbesked. Reflexioner om vården och kontrasten mellan att vara patient när man är läkare.
Jag skriver också om mer lättsamma ämnen som vardagen med min familj, resor och simskola som är det som ligger mig närmast hjärtat.
Som du ser så finns det ingen reklam på den här bloggen. Jag har valt att inte tjäna pengar på bloggen. Jag skriver bara om det som är viktigt för mig och det jag tror kan ge någon annan något.
Du får gärna länka till min blogg om du vill. Du behöver inte fråga extra om det.
Jag hoppas att läsningen kommer att ge dig ytterligare ett perspektiv på livet.
Jag får väldigt många mail från personer som mår dåligt och jag försöker svara så snart jag kan. Men för att så många som möjligt ska kunna ta del av svaren och att jag förhoppningsvis hjälper flera personer samtidigt vill jag i första hand att man skriver till kontakt@ludmilla.se och att jag får svara i ett inlägg på bloggen. Jag ser alltid till att personen i fråga inte kan identifieras om man inte vill det. Skriv bloggråd i ämnesraden. Självklart går det att kontakta mig helt privat också, men observera att jag inte kan ta på mig något behandlaransvar.
Läs gärna de faktasidor jag skrivit här…
Om du har självmordstankar kan du börja läsa här…
Tack för att du är här och läser min historia
Ludmilla
Kommentar från Jade
18 augusti, 2011 kl 18 augusti 2011 (0:38)
Varför kan jag inte se alla bloggråd på själva bloggen varför måste jag gå till youtube för se dina bloggråd? Gör jag nåt fel? JAg tittar på bloggråd, ska jag titta nån annastans?