Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Varnad läkare, självmord och media

18 september 2008 (22:09) | psykiatri, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Idag kan vi läsa på Aftonbladet att läkaren som en kvinna som sökt på vårdcentralen några veckor innan hon tog sitt liv blir varnad.

Det är bra att man drar åt tumskruvarna lite nu. Jag tror säkert att läkaren gjorde vad han/hon kunde under de omständigheterna som är, så det är inte min kollega jag beskyller. Som läkare har man oftast alldeles för lite tid att göra en riktigt bra bedömning. Särskilt som det är vanligt att patienter söker för något annat än vad det egentliga problemet är, medvetet eller omedvetet.

Men hur som helst så är det ju strukturen i sjukvårdsorganisationen som det är fel på och tyvärr kommer vi inte åt den förrän allmänheten påpekar felen. Patienter orkar oftast inte hävda sin rätt– och vet inte heller alltid om att det är fel och att man kan – påpeka det eller anmäla det.

Ett dilemma vi har gällande självmord är att man är rädd att det ska smitta genom den sk Werther-effekten. Det finns riktlinjer från WHO och även i de pressetiska reglerna kring hur media får rapportera kring självmord så att det inte ska idealiseras eller locka andra att ta sitt liv. Ett exempel på det är när Johanna Sällström tog sitt liv då medierna länge skrev på ett sätt att det inte framgick att det var just självmord.

Samtidigt är det så viktigt att prata om det. För att ta bort alla konstiga föreställningar som finns. Jag har kontakt med väldigt många personer nu som har mist någon nära (särskilt barn) i självmord och det är förvånande att höra deras historier. I stort sett alla är helt vanliga familjer där man dessutom oftast inte märkt något på barnet innan. Ingen har kunnat ana något – och så händer det här. Många anhöriga har svårt att acceptera att den anhöriga har sådana tankar. Han/hon var inte sån. Nä… det var inte Linnéa heller. Hon var livet självt!

Plötsligt är man en mamma till ett barn som inte orkade leva.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Berit
19 september, 2008 kl 19 september 2008 (15:28)

Håller med dig Ludmilla om att man måste få bort alla konstiga föreställningar om självmord. Det är så bra att du skriver om det. Det fanns inte i min fantasi att min 17-åriga son hade såna tankar..ofta glad, hjälpsam, hade framtidstro..och så plötsligt bara borta för alltid. Jag hade heller ingen aning om att det fanns självmordssajter på internet.
Det känns som om du vill veta mer från oss som är drabbade och jag läser att du har kontakt med många. Om du vill och orkar kan jag mejla dig och berätta mer om hur det var för oss!
Tänker på dig och Linnea ofta!
Kram från Berit

Kommentar från Ludmilla
19 september, 2008 kl 19 september 2008 (17:08)

Hej Berit,
Ja, det stämmer. Jag vill väldigt gärna veta hur det var för er.
Maila mig gärna: ludmilla@linnea.se

Skriv någonting