Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Barn som dött ifrån oss

1 november 2008 (16:48) | allmänt, barn, död, sorg&saknad | av: Ludmilla


Vi är många mammor och pappor som hade förlorat våra barn. Vi har varit med om det värsta som kan hända. En förälders värsta mardröm.

Så mycket som inte kommer att bli. Planer och förväntningar som aldrig blev. Stunder tillsammans som uteblir. Bara minnen kvar.

Du kan visa ditt stöd genom att köpa det gröna bandet, Änglarosetten. Du kan då välja att avsätta pengarna till någon av de fonder som finns på deras hemsida.

Jag tänder ett ljus för den du saknar!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Anna
1 november, 2008 kl 1 november 2008 (17:23)

Vilken fin sida!!!!och vad härligt och skönt det var att tända ett ljus……Jag har ju så långt att åka till Danielas grav och denna helg är ju lite speciell.
Tänt ljus här hemma för våra fina tjejer och vi får fortsätta kämpa på med våran berg och dalbana…..varm lång kram/Anna

Kommentar från Helena
1 november, 2008 kl 1 november 2008 (18:05)

Ja, denna helg är speciell. Denna helg är till för att hedra minnet av de som inte längre finns ibland oss.
Jag tänder ett ljus för alla mina vänner som inte längre finns bredvid mig fysiskt. De finns i min närhet utan att synas idag. De finns med mig i tanken.
Ludmilla, du finns i mina tankar, Linnea likaså.
Styrkekramar <3

Helenas senaste blogginlägg..Tankar kring självmord

Kommentar från ~Maria~
1 november, 2008 kl 1 november 2008 (18:18)

Sänder dig en extra tanke idag.

När jag går till kyrkogården ikväll kommer Linnéa finnas i mina tankar.

Kram

~Maria~s senaste blogginlägg..Hmmm, borta…. / ~Maria~

Kommentar från Erika
1 november, 2008 kl 1 november 2008 (20:54)

Nu brinner ett stilla ljus för Linnéa på kyrkogården här i Väsby….
Vi har hela familjen sänt våra tankar till henne samtidigt som killarna vinkade till sin farmor i himlen.
Stor kram till dig Ludmilla och hela din familj

Kommentar från Petra
2 november, 2008 kl 2 november 2008 (1:33)

Första gången jag läste artikeln trodde jag att det hela var ett skämt.. Men efter en stund började jag förstå att det var på allvar.
Jag har själv varit nära att ta livet av mig. Jag kom till en punkt där jag inte kunde sjunka lägre. Det fanns två utvägar; att dö eller att ta tag i livet. Jag valde det senare och fick hjälp och stöd från min själssyster. Även om jag lever i dag så är varje dag en kamp mot alla monster och minnen. Ibland känns livet så trasigt att jag funderar på om det är värt att leva. Då måste jag tacka dig/er som lägger upp bloggar som gör sånt här!
NI får iaf mig att känna att det inte är värt det, att jag ska stanna kvar för det finns någon som älskar mig även om det inte alltid känns som det.

Jag tycker det är starkt av er alla och vill ge er styrka på vägen.
Glöm inte att det är viktigt att skratta för att orka!
Ta hand om dig och massor med kramar till dig!

(Jag kommer fortsätta läsa din blogg och kommentera ibland. För att det är hemskt och jag önskar så att jag kunde förhindra sånt här, för att alla människor får plats i mina tankar och mitt hjärta och även för att hjälpa mig själv! Jag hoppas att du inte tar illa upp av något som jag skrivit. I så fall så ber jag om ursäkt. )

Kommentar från Pernilla Sellergren
2 november, 2008 kl 2 november 2008 (20:57)

Kommer inom med en kram till din mamma. Så fin sida du har!

Kram Pernilla Christians änglamamma

Kommentar från Ludmilla
2 november, 2008 kl 2 november 2008 (23:02)

Tack för all fin omtanke från er. Det värmer så att ni kommer och hälsar på mig.
Petra: Välkommen hit. Jag tar inte illa upp, tvärtom så blir jag väldigt glad över att du skriver.

Kommentar från Linda
3 november, 2008 kl 3 november 2008 (0:52)

Här har du artikeln 🙂

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1355454/nar-han-var-klar-sa-han-duktig-flicka

Kommentar från carola
27 december, 2008 kl 27 december 2008 (12:12)

Äntligen kan jag skriva. 1992 dog min lilla son genom en olycka, han blev 5 år. Livet har aldrig varit sig likt efter detta. Man har lärt sig att leva igen, men sorgen, saknaden den finns alltid där. Jag bär honom i mitt hjärta. Den 28 dec begravde vi honom så julen känns extra jobbig, jag tänder ljus och önskar honom god jul, fast tårarna rinner som vanligt. Att det kan göra så ont i hjärtat

Kommentar från Ludmilla
27 december, 2008 kl 27 december 2008 (15:06)

Carola: Mina tankar går til din familj och speciellt dig. Kram

Kommentar från carola
28 december, 2008 kl 28 december 2008 (0:38)

Tack Ludmilla, sitter bara här och tårarna rinner, denna tunga dag………alla tankar, Jens, begravningen, allt kommer upp igen, och lika tungt varje år…… varför frågar man själv, oj oj finns så mycket att berätta, hur en hel familj splittras, de andra barnen, mörkret och ljuset…förlåt men nu gråter jag

Skriv någonting