Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Matematikprov

28 maj 2009 (9:16) | depression, Linnéa, skolan | av: Ludmilla

Jag inser att jag glömt att skriva om Linnéas matte-prov som hon hade på tisdagen den 27 maj.
Det var en prövning för att se om hon kunde slippa 9ans matte. Hon gick ju vid den här tiden i 8an men var väldigt duktig i skolan och även i matte så hon ville se om hon kunde börja med gymnasiematematiken redan i 9an.

Svaret på provet kom först efter hennes död, men hon hade varit en av dem som hade klarat det. Såklart…

Anmärkningsvärt var dock att hon trots att hon var såpass sjuk kunde genomföra detta prov med så bra resultat. Det talar emot att hon hade en sådan djup depression som hon påstods ha. Hon var också väldigt aktiv på avdelningen och pratade och tog hand om medpatienter. Hon bakade och spelade spel och var för det mesta väldigt social. Detta var inte personalen van vid när det gäller de patienter de har inlagda. Självklart var det av denna anledning svårt att se hur dåligt Linnéa egentligen mådde.

Å andra sidan var alla samtidigt medvetna om att Linnéa var duktig på att hålla upp en fasad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Matilda
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (9:37)

Jag trodde också att det var en läkares uppgift. De kan ju inte bara välja patienter.. Tråkigt att psykiatrin inte fungerar. Under all kritik!

Matildas senaste blogginlägg..dom gav mig chansen att skada mig själv

Kommentar från Karolina
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (10:12)

Hej Ludmilla.

Jag har följt din blogg länge, men aldrig lämnat någon kommentar. Vet inte riktigt varför, tror att det är för att den påverkar mig något enormt, och jag är så känslofylld varje gång jag läst ett inlägg. För att en gång var jag där Linnea var. Jag har jobbat mig stenhårt bort från det, men fortfarande kan jag falla tillbaka i gamla beteenden. Men sen jag började läsa din blogg har jag fått mig många ordentliga tankeställare. Jag resonerade precis som Linnea. Men nu förstår jag på ett helt annat sätt hur ett självmord påverkar familjen, att den aldrig kommer att läka, det kommer alltid att finnas ett sår som inte går att lägga om.
Att läsa här om Linneas sista dagar och dina funderingar är…ja, jag hittar inte orden. Det är som att läsa en ond ond hemsk saga, som man vet slutet på och man vill inte att den ska sluta. Man vill att Linnea ska kliva av tågspåret i sista stund och att hon fortfarande ska leva. Det känns overkligt på något sätt. Det gör så ont i hela mig. Hur din smärta är kan jag inte ens föreställa mig. Men jag vill att du ska veta att du gör ett fruktansvärt bra jobb, eller vad man ska kalla det, med din blogg. Du skriver bra, levande och på ett sätt som berör en inifrån och ut. Du gör skillnad ska du veta. Verklig skillnad.

Jag skickar dig de allra varmaste av kramar och tankar.
//Karolina

Karolinas senaste blogginlägg..plåster på såren

Kommentar från Paulina
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (10:14)

Jag har alltid lyckats bra i skolan, mina depressioner till trots. Det har liksom varit min livlina. Mitt sätt att hålla mig flytande och skapa en tillfällig känsla av lycka. I många år var mina fina resultat i skolan det enda jag hade. Det var min identitet, och det jag trodde att jag bedömdes utifrån.

Paulinas senaste blogginlägg..Nerd Pride Day

Kommentar från camilla
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (10:19)

Själv brukade jag också skratta å så tillsammans med en medpatient. (då var det ingen fasad)
Men såklart blev vi tillsagda att inte skratta eftersom det kunde påverka andra negativt. …och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det….konstigt iaf. När man för en gångs skull hade roligt fick man inte ens njuta av det.-

Kommentar från Erika
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (10:35)

Jaa, fanns det något här i livet som hon inte lyckades med här i livet?
Lilla gumman, blir så ledsen. Varför ska någon få må så dåligt? Hon hade ju hela livet kvar och hade kunnat gjort precis vad som helst…
Kram till hela familjen!

Skriv någonting