Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Torsdagen den 29 maj 2008

28 maj 2009 (10:17) | Linnéa, psykiatri, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Linnéas nästsista dag i livet.

Jonas skulle ha utflykt i Gamla Upsala och titta på högarna. Matsäck skulle fixas. Det var en sådan där oerhört varm sommardag där man känner redan kl 7 på morgonen att detta kommer att bli en varm dag. Sommaren stod i full blom och det grönskade överallt. Underbart vackert.

Morgonrutinen var att jag först körde pojkarna till skolan och sedan åkte jag till BUP för att hämta Linnéa. Hon skulle inte börja förrän kl 9 och pojkarna började kl 8.15.

Linnéa tog upp sina sommarplaner. Hon skulle sommarjobba på en liten ICA-butik på en ö och då bo med mormor i skärgården. Sedan skulle hon komma ut till vårt landställe över min 40-årsdag. I slutet av sommaren hade vi bokat en resa till Västkusten. Hon undrade om hon var tvungen att följa med. Jag sa att vi gärna ville att hon följde med, men om hon kände att hon inte ville det så var det ok att hon inte följde med. Linnéa ville istället vara hos mormor. Jag sa att det ju inte var säkert att mormor hade möjlighet till det och att jag visste att Linnéas pappa gärna ville att hon skulle vara mer med honom på sommaren. Linnéa blev väldigt irriterad. Hon ville inte vara hos sin pappa utan hos mormor.

Linnéa blev tyst och avståndstagande. Surade resten av resan.

Linnéa hade läkarsamtal denna dag inför helgens permission hos oss.

Linnéa tycker fortfarande inte att det har skett någon förändring. Hon planerar dock sin födelsedag hos sin pappa nästkommande helg men vill inte ha något stort firande utan bara lugn och ro. Planerar också sommarjobb på ICA-affär nära mormors landställe. Har dessutom gjort ett prov i matematik för at kunna hoppa över åk 9 och gå till gymnasiematematik. Tyckte inte att provet var svårt.

Psykiskt status: Ungefär som tidigare och får tårar i ögonen när hon tänker på sin situation. Som tidigare dödsönskan men har också planer för framtiden.

Bedömning: I stort sett ingen förändring men möjligen kan man ana att situationen har lättat något med tanke på att hon nu har framtidsplaner. Permission hos modern. Om inte påtaglig förändring under nästa vecka bör man överväga Anafranildropp.

Angående födelsedagen ville Linnéa inte ha något firande av sin 15-årsdag. Hon hade sagt till sin pappa att det hon önskade var att få gå en promenad alldeles själv utan övervakning. Vi tolkar det som att hon hade en plan B om fredagens plan skulle gå i stöpet.

På eftermiddagen skjutsade mormor Linnéa till sin individuella terapeut.
Linnéa var inte särskilt positiv till det mötet efteråt. Jag talade med terapeuten veckan efter Linnéa dött eftersom jag var intresserad av att veta vad som sas vid det mötet – dagen innan Linnéa tog sitt liv. Vad var terapeutens upplevelse?

Hon berättade att Linnéa var arg. Hon ville att hon skulle ”ta bort det här på en gång”. Hon hade inställningen att ge mötet en chans men blev väldigt besviken när hon fick höra att det skulle vara sommarupphåll och att det inte skulle bli något förrän till hösten.

På kvällen var Linnéa hemma men var avståndstagande. Hon spelade piano. Jag låg på soffan och lyssnade. Hon hade tonsatt sin text Kanske, som hon skrivit den 23 maj. Jag fascinerades återigen av hennes förmåga att vara kreativ. Hennes förmåga att få ord och musik på rätt ställe… Hon spelade sin sång för mig om och om igen. Vackert… och sorligt… men fortfarande tolkade jag de sista orden ”Ja, jag lever” som att hon bestämt sig för livet.

Linnéa pratade om Talangjakten som hon skulle gå med sin kompis på fredagen. Hon undrade om det var ok att hon cyklade dit. Jag sa NEJ. Varför skulle hon få det när jag fortfarande övervakade henne hela tiden?
Linnéa blev irriterad…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ewa
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (10:27)

Så många ord som jag vill säga till dig och inget av dem låter vettigt.
Sänder dig via tanken all den styrka du behöver <3

Många varma kramar <3

Ewas senaste blogginlägg..Hade jag varit Rottweilern hade jag sicktat på HELA paketet!!!!!!

Kommentar från angelica
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (11:31)

följer dagligen din blogg
vill bara skicka dig en styrke kram nu när dagen närmar sig och hoppas att du fortsätter blogga…..

kram angelica

massa kra

Kommentar från Paulina
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (12:17)

Det jag tänker på ibland är att steget från Linnéas första självmordsförsök till det sista känns väldigt stort. Hon gick från mer ”försiktiga” metoder (svåra att lyckas med) till att ställa sig framför ett tåg (svårt att misslyckas med). De tidigare försöken (ur mitt perspektiv) känns mer som ”rop på hjälp”… Att ställa sig framför ett tåg är så definitivt… Stackars lilla Linnéa.

Jag tänker på er lite extra i dessa dagar. Ta hand om er!

Paulinas senaste blogginlägg..Nerd Pride Day

Kommentar från michelle
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (13:30)

följer också din blogg dagligen. tänker jättemycket på både dig och linnéa nu i dessa dagar!

Kommentar från Catarina
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (14:58)

Ännu en som följer din blogg för var dag och mina tankar går till hela er familj när det nu börjar närma sig sista dagen. Känslan är obehaglig och man verkligen önskade att man kunde för en sekund vrida tillbaka tiden och förhindra det som skedde. Bara göra allt bra! Men det går ju inte som sagt.

Det är bara sååå sorgeligt att hjälpen inte kom i tid , att man inte satte prio 1 och intensivt sökte efter svaret varför Linnea mådde som hon gjorde. När hon även var så tydlig med allt. Bara en sådan sak som att mitt i en människas liv som är i kris säga att det blir sommaruppehåll?? Ja jag kanske låter sur mot vården men har varit där själv och med anhörig allt för många gånger och ibland undrar man HUR det ser på sjuka människor. Inte kunde ju Linnea ta sommaruppehåll från sitt mående! Bara det var ju ytterligare en käpp i ekorrhjulet. Och man tycker ju när de handlar om ”suicide” att där måste det alltid finnas en plan B,C osv ständigt!
Näe usch! Jag finner inte orden och fast jag aldrig träffat Linnea utan endast lärt känna henne här i din blogg blir jag så ledsen, arg och USCH!!! Och kan förstå hur det är för dig som mamma till Linnea…till den känslan räcker inte orden till.
Sänder massa energi till 30 maj

Catarinas senaste blogginlägg..Uppsala i ett nötskal

Kommentar från Fulica Atra
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (20:23)

Det är märkligt hur man i journalen undviker hennes suicidalitet och kallar det för dödsönskan… med samtidiga framtidsplaner. Svårt att få detta att gå ihop.

Fulica Atras senaste blogginlägg..Suicidalitetens språk

Kommentar från Leena
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (21:16)

Ludmilla, Lite extra tankar till dig och din familj.
Så svårt det är att förstå…och så ont det gör att följa din berättelse.
Samtidigt det känns viktigt…
Första året finns det dagar och händelser tillsammans att komma ihåg, året efter blir det andra händelser i våra liv som man kommer ihåg…
Kramar

Leenas senaste blogginlägg..Snart…

Kommentar från Soulsister
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (21:35)

Styrkekramar så här på kvällskvisten, inför morrondagen…

Soulsisters senaste blogginlägg..Vet ni vad?

Kommentar från mamma zoffe
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (21:40)

Var jättelänge sedan jag tittade in här..så fin blogg du har och så fint du skriver..Vill ge dig en medkännande kram. Kan inte ana vad du gått och går igenom..

mamma zoffes senaste blogginlägg..Besviken på egna förväntningar

Kommentar från maria
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (22:18)

vill bara säga att jag tänker på er.. kramar om..

Kommentar från ulle
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (22:27)

Vill bara skicka extra stora styrkekramar inför morgondagen, och hoppas ni orkar ta er igenom den på ett bra sätt ( om det nu går..)

ulles senaste blogginlägg..Resumé av Torsdagen

Kommentar från ann
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (23:37)

vill gärna hjälpa dig att förstå lite,har varit i din dotters situation.kram ann

Kommentar från Mamma Melissa -ung änglamamma och gravid
29 maj, 2009 kl 29 maj 2009 (1:45)

Jag blir alltid lika fascinerad av att läsa dina inlägg… kan stanna här länge och väl… även om vår sorg har olika bakgrunder så kan jag inte låta bli att se likheterna… reflektion kring vissa återkommande detaljer, ens eget agerande i förhållande till den situation som man ställs inför… ja, det är många saker, stora saker.

Men klandra dig inte för att du övervakade henne, om du gör det, vilken mamma som helst hade gjort detsamma… och kanske var det också skälet till att hon ändå stannade kvar till den dagen som hon gjorde.

Mamma Melissa -ung änglamamma och gravids senaste blogginlägg..Större och vackrare än alla ord

Kommentar från Anna L
29 maj, 2009 kl 29 maj 2009 (9:34)

Med det stipendium som Linnéa finns bakom kommer världen att bli en bättre plats och många barn framöver kommer att bära med sig en del av henne för resten av sina liv. Ett litet bidrag från oss till en minnesfond med ett av de bästa syftena jag har sett – gott kamratskap!

Kommentar från Annukka
29 maj, 2009 kl 29 maj 2009 (14:54)

Allrakäraste Ludmilla.. jag vill säga så mycket, men vet inte riktigt vad. Varenda dag tänker jag på dig, på er, på Linnéa. Jag känner sorg, frustration, vanmakt.. men också tacksamhet över att du orkar, kan och vill förmedla allt detta.. Att du släpper in oss alla i din smärta, delar med dig, öppnar ditt inre. Tack Ludmilla.. Du berör. Djupt och innerligt. Din brutala uppriktighet och nakna sårbarhet är något jag kommer att minnas och vilja försöka efterlikna så länge jag finns.

Snart är dagen kommen. Sorgeåret har passerat. Allt har du upplevt en första gång, utan Linnéa. Under ditt hjärta tickar ännu ett hjärta.. ett påtagligt bevis på att livet fortsätter.

Mycket skrämmer samtidigt i dina berättelser. Min flicka har liknande och likadana symptom emellanåt.. BUP lyckades sjabbla bort 1,5 år av väntan innan hon fick en terapeut. Hon har precis kommit igång, börjat bygga förtroende.. men nu åker hon ut. Hon fyllde ju nyss 18. Hon orkar inte börja om en gång till och jag förstår henne. Samtidigt som min rädsla griper tag i mig allt hårdare.. vad ska hända nu..?

Nåja.. det var en parentes. Det jag ville.. var att låta dig veta att du finns här hos mig varje dag.. och att jag i morgon tänder ett ljus enkom för Linnéa.

Ta hand om dig.. du är värdefull.

Stor och innerlig kram från Annukka

Annukkas senaste blogginlägg..Min vy

Kommentar från Lena
29 maj, 2009 kl 29 maj 2009 (22:57)

Jäkla unge…..ibland tänker jag så. Hon visste att hon var älskad från massor av håll, men ändå hade hon så svårt att ta in det. Jag blir alldeles matt.
Jag kan inte fatta att inte BUP fattade! Vad är det för kompentens som besitter omsorgen av våra barn och om oss själva? Jag kan inte för mitt liv förstå!
Vart tog empatin vägen? Vad tog det egna förnuftet vägen?
Jag har ingen universitetsutbildning, men jag skulle banne mig förstå ändå.
Man har väl lite egna erfarenheter. Känsla.
Man måste kunna lita på sin egna känsla, sånt kan man inte läsa sig till!
Jag blir arg….näe, jag blir förbannad! Det som hänt är så vansinnigt onödigt och gör så stora sår hos så många.

Ludmilla…om några minuter slår klockan över till den 30 maj….jag lovar att jag kommer att tänka på dig mer än en gång denna dag.
Till Linnea – lilla vän, du borde finnas här. Du skulle finnas här, var annars skulle du vara!

Massor av kramar till er.

Kommentar från Lena
29 maj, 2009 kl 29 maj 2009 (22:59)

Du har fel tid på din blogg????
Klockan är 23:59 men hos dig är det 22:59….

Skriv någonting