Litet steg upp…
Tänk att jag har kommit upp så här långt… Jag ser öppningen där uppe. Det känns aningens bättre. Kanske till och med ska gå ut lite…
Ludmillas Blogg
Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Beställ mina böcker
Här finns hjälp!
Kommentar från Ludmilla
8 september, 2008 kl 8 september 2008 (17:08)
#1 Kommentar från Ajram (svar):
Stor kram.
Skrivet 17 juli 2008, klockan 17:53
Svar från Ludmilla:
Tack!
Skrivet 17 juli 2008, klockan 20:51
#2 Kommentar från Anonymian (svar):
jag hoppas att ljuset blir lättare för dig att se. Så småningom
Skrivet 17 juli 2008, klockan 20:03
Svar från Ludmilla:
tack… det hoppas jag med…
Skrivet 17 juli 2008, klockan 20:51
#3 Kommentar från Stella (svar):
härligt!
ta vara på de små sköna,ljusa stunderna.
massor med kramar från ett varmt Grekland*
Skrivet 17 juli 2008, klockan 21:44
Svar från Ludmilla:
Njut av din semester och var rädd om dig!
Tack för att du hälsar på mig fast du är långt borta!
Skrivet 17 juli 2008, klockan 21:58
#4 Kommentar från Stella (svar):
Dig släpper jag inte ur synen kan jag säga.
Blir lugn av din blogg,ännu mer mänsklig och det ger mig tips också om hur min R mår ungefär pga sin pappas självmord..
Sist men inte minst så tycker jag du verkar vara en fin kvinna och underbar mamma som vågar visa sig själv på detta sätt.
Skrivet 17 juli 2008, klockan 22:01
#5 Kommentar från Ludmilla:
Vad fin du är! Jag tycker att du är fantastisk som söker all denna kunskap för din man. KRAM
Skrivet 17 juli 2008, klockan 22:21
#6 Kommentar från Harmoni (svar):
Hade det vart möjligt, hade jag givit dig en ”själslig stege”, så att det inte var så svårt att kliva upp för ”pinnarna” och en ”själslig säkerhetslina”…..så att du aldrig mer ramlade ner i det mörka….Stor varm kram till dig, Ludmilla
Skrivet 17 juli 2008, klockan 22:26