Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Var är du…?

26 juli 2008 (21:03) | Mindfulness | av: Ludmilla

Jag saknar dig Linnéa. Du fattas mig. Livet är så skönt och ljuvligt. Men det är tomt. Tomt utan dig. Smärtar oerhört. Det är oförståeligt att du valde att inte vilja ha detta. Jag förstår inte…

Jag går igenom varje dag, varje timme, varje minut och värderar, funderar… Vad var det som hände? När hände det? När tog du beslutet?

Var det något jag sa? Kanske just då…? Nej… just ja… du hade försökt redan innan… Tre gånger innan hade du försökt…. du ville verkligen inte leva… Du visste redan… långt innan jag visste det… Att du skulle dö…

Jag förstår inte…

Imorgon åker vi iväg på vår första semester utan dig. Tänk vad många resor vi gjort tillsammans… Cypern, Turkiet, Öland, Gotland, Legoland, Tyskland, Hawaii, Florida, Västindien, Australien, Gran Canaria…

Du åkte själv förra året till Tyskland i 3 veckor. Du ville absolut vara borta i tre hela veckor för att lära dig tyska trots att du inte trivdes… För 3 år sedan åkte du till England själv och bytte till buss för att åka till Cornwall. Den gången var det bara en vecka, men du var bara 12 år då. Vad irriterad du var när jag ringde dig hela tiden när du var på Heathrow. Du ville verkligen klara det helt själv… : )

Jag känner att det är min plikt att njuta av livet och hedra livet. Jag kan faktiskt njuta, fast du inte är här. Det känns märkligt. Nästan lite skamligt. Mitt barn tog livet av sig och jag kan njuta av att sitta på klippan och se solen gå ned… Är det verkligen ok?

Livet måste njutas ännu mer nu. Ta vara på stunden. Nuet. Här och nu. Precis så. Nu måste vi verkligen njuta. Njuta för Linnéa. Det får inte bli meningslöst…

Livets mening hittar vi själva.

Här och nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
8 september, 2008 kl 8 september 2008 (19:06)

#1 Kommentar från Helena (svar):
Jag beklagar din sorg från djupet av mitt hjärta.

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:08
Svar från Ludmilla:
Tack!

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:21
#2 Kommentar från Stella (svar):
Vad skönt att du känner att du kan njuta av livet då och då..och det här med att du kan vädra ut känslorna på det här sättet..

som sagt,det finns en parallell hela tiden med dig och min fästman,som förlorat sin pappa.
syns tydligt att just ni är på samma punkt när det kommer till alla dessa ”faser” som sker när man förlorat någon så nära..

du verkar ha en fin familj vid din sida.

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:10
Svar från Ludmilla:
Jag tänker på dig och din R.
Han är väldigt lyckligt lottad som har dig vid sin sida!

kram!

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:22
#3 Kommentar från Missbeauty (svar):
Att du njuter visar väl bara att du är mänsklig…
Att du kan känna alla känslor och ta tillvara på de.
Man kan trots sorg och dåligt mående känna stunder som faktiskt gör att man njuter för en stund, kroppens små tillfällen att snappa upp lite energi och låta oss vila en stund från det jobbiga.

Ha en härlig semester och jag hoppas att du får fortsätta njuta så mycket som möjligt.

Stor kram

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:23
Svar från Ludmilla:
Ja… det är väl det man måste inse. Att det kan vara ”både och” inte ”antingen eller”…

Kram!

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:35
#4 Kommentar från Stella (svar):
tack!
gör mitt bästa för att försöka förstå.och med min psykologhjärna,som inte går över styr,så lyckas jag bra med att finnas,men inte pressa..

önskar bara jag fick vara med mer än vad jag fått vara tills nu..
menmen,han har behövt sin egna tid tydligen.
inget är rätt eller fel,när det gäller en sån här sak. det är nog det man inte ska glömma.

vi tänker på dig också

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:24
Svar från Ludmilla:
Så är det… inget är rätt… inget är fel…
Acceptans…
Att han inte pratar med dig hela tiden betyder inte att han utesluter dig.
Visa att du finns där hela tiden och att du är intresserad av vad som händer inom honom, men respektera om det just då måste få pågå inom honom.

Kram!

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:34
#5 Kommentar från Stella (svar):
Du har rätt och även om jag vet om det, så betyder det väldigt mycket att höra dessa ord från någon som dig!
Tack!

Ta hand om dig hjärtat
************

Skrivet 26 juli 2008, klockan 21:38
#6 Kommentar från Ludmilla:
Stor kram! Och tack för att DU finns!

Skrivet 26 juli 2008, klockan 22:06
#7 Kommentar från Liz (svar):
Vad glad jag blir att du faktiskt kan njuta av livet. Du behöver det, din familj behöver det och framför allt linnea behöver att ni kan njuta, njuta och minnas. Hon finns alltid med och hon vill att ni ska ha det bra.

Stor kram.

Skrivet 26 juli 2008, klockan 22:45
#8 Kommentar från Tonårsmorsa (svar):
Klart du ska njuta av livet både för egen del och för Linneá. På något vis saknade hon den förmågan just i det skede hon valde bort livet. Ja, det är obegripligt, det är det. Men det hon inte förmådde just du, det förmår du och det är inget skamligt med det, även om jag förstår att det kan kännas så! Tankar och värme till dig som finns kvar, som njuter och som finns här!

Skrivet 26 juli 2008, klockan 23:04
Svar från Ludmilla:
Kram!

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:14
#9 Kommentar från ~Maria~ (svar):
Det är ok att njuta, Linnéa finns med dig på bara erat sätt.

Kram.

Skrivet 27 juli 2008, klockan 01:48
Svar från Ludmilla:
Ja… jag försöker…

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:15
#10 Kommentar från Stella (svar):
Du är underbar!
Kunde inte somna,pga värmen..och valde att läsa här igen…

Skrivet 27 juli 2008, klockan 02:56
#11 Kommentar från Stella (svar):
Tände nyss ett ljus hos Linnea..
Såg även att hon föddes samma dag som min lillebror..7 juni. Fast min bror är född 1987..
i vilket fall som helst,så har jag ALLTID älskat just det datumet..dels pga min bror men också att det bara är så vackert!
7 juni,det kan aldrig låta hårt på nåt vis när man uttalar det!
Det är så sommar,glädje och lugn över just sjunde juni..

Dessutom så har jag och R sagt att vi skulle gifta oss det datumet! Nästa år.
Även om dessa planer skulle ändras av nån anledning,så kommer jag alltid se 7 juni som det finaste.
Så det kändes fint att höra att även Linnea föddes just den dagen!

Skrivet 27 juli 2008, klockan 03:08
Svar från Ludmilla:
Tack…
När Linnéa föddes lyste solen… allt var så lätt… det har alltid varit så med Linnéa… var gick det fel…?

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:13
#12 Kommentar från Gunilla (svar):
Hoppas du hittar styrka att kunna njuta av din semester!
Kram Gunilla mamma till Rickard 81-05

Skrivet 27 juli 2008, klockan 18:02
Svar från Ludmilla:
Det går att njuta… men samtidigt är det smärtsamt…

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:15
#13 Kommentar från Madonnan (svar):
Ja. Det är ok och det är bra. Rätt. Så som det ska vara och jag tror att Linnea är stolt över dig.

Kram

Skrivet 27 juli 2008, klockan 21:24
Svar från Ludmilla:
Jag tror med hela mitt hjärta att hon är glad att vi inte stannar upp livet, men jag hoppas att hon nu ser att det inte är så lätt att fortsätta utan henne som hon trodde…

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:16
#14 Kommentar från Tizzel (svar):
Bara inne och läser… känner… tänker.
Varma tankar till dig och familjen!

Skrivet 28 juli 2008, klockan 00:11
Svar från Ludmilla:
Tack för dina tankar! Det är oerhört viktigt för mig!

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:17
#15 Kommentar från Pia K (svar):
Det hjälper att skriva om det, det är jag övertygad om!
Kram Pia

Skrivet 28 juli 2008, klockan 06:03
Svar från Ludmilla:
Det är jag också!

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:17
#16 Kommentar från Carla (svar):
Det är bra min vän att du känner att du kan njuta av livet. Linnea är stolt över dig skall du veta. Jag önskar jag kunde se livet på det sättet nu. Men min sorg är fortfarande rätt färsk, hoppas att jag skall komma lika långt som dig min vän en dag. Njut av livet det är underbart…..Även om våra änglar fattas oss så….Varma kramar till en änglamamma till en annan…./Carla

Skrivet 28 juli 2008, klockan 08:56
Svar från Ludmilla:
Tack Carla… 8 veckor är rätt färskt det med…
Det måste gå! Man skapar meningen med livet alldeles själv…

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:18
#17 Kommentar från Sarah (svar):
gud, jag beklagar verkligen sorgen, så himla synd. Jag får nästan alltid en tåre när jag läser din blog. En sak som ja undrar är varför linnea valde att ta livet av sig? ber om ursäkt för en känslig fråga, men du behöver självklart inte svara om du inte känner för det.
återigen, beklagar sorgen
kram

Skrivet 28 juli 2008, klockan 13:49
Svar från Ludmilla:
Hej Sarah,
Tack för att du läser min blogg.
Linnéa låg inlagd på barnpsyk sedan 2 mån för att man trodde hon hade en depression. Tyvärr hjälpte inte behandlingen. Nu i efterhand ser det ut som att hon hade en psykos. Hon var alltså sjuk och ville bara dö. Hon var tydlig med detta för alla.

Skrivet 28 juli 2008, klockan 21:24
#18 Kommentar från Paul (svar):
Hej Ludmilla!
Jag kan omöjligt tänka mig eller förstå vad ni går igenom. Kan bara beklaga sorgen. Tack för att du skriver. Det hjälper, tror jag.

Skrivet 29 juli 2008, klockan 12:20
#19 Kommentar från sarah (svar):
gud, va hemskt! finner nästan inga ord. vet knappt vad jag ska säga förutom att det som har hänt är otroligt sorgligt!

Skrivet 29 juli 2008, klockan 22:40

Skriv någonting