Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Skrik

28 maj 2009 (7:49) | Linnéa, psykos | av: Ludmilla

Skrik.
Nu var de här igen.
Deras skrik skar som ett regn av vassa glasbitar över mig.
Sen blev det plötsligt tyst.

Jag tog bort armarna som jag krampaktigt hållit tag om mitt huvud, och såg mig omkring. Jag satt kvar i ett hörn av mitt rum, där jag kastat mig ned då de började skrika.

Var det här allt?
Varför slutade de skrika?
Var jag äntligen fri?

Den välkända besvikelsen kom som en betongvägg mot mig, när de bekanta rösterna började sitt skrikande igen, nu mer hånfullt. Mina händer for upp till mina öron igen och jag höll hårt. Det hjälper emellertid självklart inte, de skriker bara högre. Mina kinder blir blöta av tårarna som börjar Rulla längsmed mina kinder. Jag snyftar till och rösterna börjar skratta.

Då hör jag ljudet av bildäck mot grus. Mamma var hemma!
Jag skyndade mig att ställa mig upp samtidigt som jag torkade bort tårarna, jag rusade in i badrummet föra att sminka över svullnaden. Jag sprang tillbaka till mitt rum, satte mig på sängen med en bok i handen och fick till ett leende precis som mamma öppnade ytterdörren.

Linnéa november 2007

Dessa ord hittades först efter Linnéas död.
Det framkom också att Linnéa sagt till en vän redan i sep 2007 att hon hörde röster.
Det är troligt att Linnéa gick ut och in ur ett psykosliknande tillstånd men att hon var väldigt duktig på att hålla en fasad. Vid vissa tillfällen sprack det dock. Hon hade frånvaroepisoder, overklighetskänslor och svår ångest. Tyvärr var detta inget man i sjukvården tolkade som psykos utan hon hade endast diagnosen depression och ångest.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Paulina
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (8:51)

Usch. Hemskt. Tänk att behöva dölja något sådant…hålla upp en glad fasad när allt rasar inuti. Jag förstår att Linnéa hade det tufft.

Har en följdfråga till min förra fråga: Hur behandlar man egentligen en psykos? Hur hade Linnéas behandling sett ut om man faktiskt diagnostiserat henne rätt? Starkare medicin? Kan man bli helt frisk?

Paulinas senaste blogginlägg..Nerd Pride Day

Kommentar från Ludmilla
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (9:09)

Paulina: Psykosbehandling är något helt annat än depressionsbehandling. Om det hade varit en tillfällig psykos kan man bli frisk. Om det hade varit en begynnande schizofrenisjukdom är det ju något som man måste leva med. I Linnéas fall verkar det som att det var en autoimmun process som pågick i hennes kropp. Om man hade kommit till rätta med den hade hon kunnat bli helt frisk.

Kommentar från Paulina
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (10:16)

Gör det hela ännu jobbigare och mer orättvist. Att veta att det hade gått att stoppa; sagan om Linnéa kunde ha fått ett lyckligt slut. Linnéa kunde ha fått må bra igen om man bara hade gjort rätt bedömning.

Jag förstår att du är arg, besviken och ledsen.

Paulinas senaste blogginlägg..Nerd Pride Day

Kommentar från Carro
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (10:30)

åh Linnéa , lilla gumman….
Det är ingen fråga om att hon var sjuk, men kan det inte vara så att hon tolkade ”rösterna” som hennes egna tankar. Jag menar, ibland tänker man saker och de blir för intensiva att man ”hör röster”.
Vet inte…

Kommentar från K
12 juli, 2009 kl 12 juli 2009 (16:53)

Och vissa säger att självmord är att fly från det onda…att man då är svag.
De har inte upplevt en enda psykos själv. Det är på något sätt att övervinna och inte bli bekämpad.

Kommentar från Diana
2 mars, 2012 kl 2 mars 2012 (10:45)

Hej, jag har läst massor i din blogg och det måste vara helt fruktansvärt de du varit med om. Jag har själv tre aborter på halsen och en död född liten son och en helt fantastisk liten dotter som är i liv och som inte är mer än snart 2 år gammal. Jag vill inte, kan inte, föreställa mig hur ont det skulle kännas att mista henne. Framför allt inte om hon själv hade valt döden före livet.

Har själv blivit jagad av röster i mig själv nu efter min senaste abort, jag kände mig tvungen att göra för att det fanns risk för att jag skulle hamna i rullstol pga. min rygg och bäcken. Det var nu den 27 feb och det är som ett svart hål inom mig. Jag känner inte att jag har nån livsglädje. Min dotter har fyra älskade syskon hon aldrig fick träffa, och jag har fyra barn jag aldrig fick veta hur dem skulle blivit, vara och kunnat älska ändlöst. Ibland är smärtan så outhärdlig att jag är rädd att göra något dumt. Skäms över att jag känner som jag gör och tror inte direkt någon förstår, utan folk förväntar sig att jag är stark. För att jag alltid brukar vara det. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, eller säga, tappade ord.

Men vill också fråga dig…. du tror inte att Linnéas självmord också kan ha skett pga. andliga väsen/demoner? Tänkte eftersom hon verkade vara medveten om det andliga och säkert fått kontakt med det ockulta. Jag har vänner som hört röster, har själv varit med om mycket andligt, och som inte kunnat få någon diagnos. För att rösterna hörts utifrån och inte i deras huvuden. Dem har haft oförklarliga sår och märken. Det finns ändå andliga väsen som påverkar så pass mycket att människor inte orkar helt enkelt. Och det är ju oförklarligt. Kanske därför hon inte kände att hon kunde berätta? För då skulle hon klassas som svårt mentalsjuk och spärras in istället?

Vet att en del som begått självmord beskriver just detta. Och även jag har varit där, men fick hjälp ut ifrån det.

Skriv någonting